min man hatar min hund

Du har två val: att göra dig av med mannen eller med hunden! Jag skulle självklart välja att behålla hunden. 

Det bästa vore ju att hitta en kompromiss så att hunden får ha kvar sin trygghet. Det är inget fel att hunden bara får vara i två rum i lägenheten. 

Hunden kommer ju nog att leva minst 7 år till och därför är det viktigt att ni får till en rimlig överenskommelse och inte bråkar om detta jämt.

Män har oftare än kvinnor hundrädsla och dessutom får även många män extra mycket beskyddarinstinkt när det kommer barn, så han kommer nog att vara taggad när bebisen kommer hem.

Hur förhåller sig din man till hunden nu? Klappar han den, hälsar han på den, går han ut med den eller duckar han bara kontakt hela tiden så att han inte egentligen har en relation med den? För i så fall är det kanske fobiträning han behöver, eller att gå någon kurs med hunden så att de blir mer som ett team och han lär sig att lita på den.

Jag är ingen fan av hundar och hade aldrig velat leva med en men om jag nu valde en partner med hund så hade jag ju fått hitta en anpassning som gjorde att vårt gemensamma liv kan fungera. Och då måste man om jag har fattat saken rätt först ta sin plats i flocken och visa hunden hur den ska bete sig runt en för att relationen ska bli positiv.

Han säger att han ska slå sönder hunden om den nosar på barnet?! Han är ju helt jävla sjuk i huvudet. Vad ska du med den idioten till?

Eller är han bara väldigt hundrädd och blotta tanken på att hans bebis skulle kunna bli nafsad av en stor dum hund innan han hinner fram gör honom helt knäpp?

Så starka reaktioner bottnar väl ofta i rädsla, tänker jag.

Jag hade inte kunna leva med en person som säger så om ett djur jag valt att ta ansvar för och ge kärlek.

När han valde dig så valde han även din hund. Du har redan kompromissat på flera punkter. Men att stänga ute hunden från er familj skulle jag aldrig acceptera. Där börjar det påverka hunden. Går du med på detta bör du överväga att omplacera den, för hundens skull! Ta ett ordentligt snack med mannen om detta hur ni ska göra innan bäbis kommer. För efter är det nog jobbigt med allt nytt så då är det bra att ha löst detta.

Jag skulle aldrig kunna leva med en man som hotar att slå sönder en hund som nosar. Du ska snart föda så en omgående avyttring av skräpet till barnafader kanske är omöjligt då du antagligen kommer att vara beroende av honom en tid framöver. Men jag skulle definitivt börja planera omkring praktiska saker som bostad, försörjning etc för att kunna lämna honom så fort som möjligt.

Dumpa mannen... Va fan han får väl acceptera detta???? Han visste jue om att du har hund och har ett hundintresse och de får la han acceptera och respektera.

Att slå sönder hunden för att den bara nosar på barnet är inte friskt i mina öron...

Allvarligt vad ska du med honom till ?

Jag har själv 3 hundar och hade aldrig accepterat detta. Hade slängt ut min sambo.....

Finns bara två val, hunden eller mannen. Jag hade valt hunden alla gånger! Barn mår bra av att växa upp med hundar. Att han dessutom ens säger att han ska slå sönder hunden om han nosar på bebisen bevisar bara vilken "man" han är. Nej tack.

Han var rädd för hundar för några år sen, men kvinnan han levde med innan mej hade också hund, samma ras samma kön, och då gick rädslan över. Så rädd för hunden är han inte, varje dag brukar han klappa och leka med han, han säger att han tycker om han, när han inte gör dom grejerna som gör att det slår slint i huvudet på han, som fiser o lottar ner m.m. Min hund måste vara så förvirrad :,( han älskar min man, men är inte heller dum att han inte förstår att vi bråkar om han då han använder hans namn. Tycker min hund har blivit ovanligt låg den senaste månaden och mycket slöare än nånsin förut.

Jag kan inte lämna min man, det är helt orimligt för mej med barn näsom och nyss köpt lgh.

Han slår han inte, utan han blir så frustrerad att.han inte vet var han ska ta vägen. Jag blir lika frustrerad över att han inte accepterar att det är såhär det ser ut.

Jag skulle må sååååå dåligt över att utestänga min hund, som varit vid min sida hela tiden. Jag har själv sagt upp kontakten med folk som så fort dom fått barn har avlivat el gjort sej av me sina hundar.

Så gör man inte enligt mej, om det inte finns extrema anledningar.

Nu är min mamma hos oss vilket är skönt, då måste han skärpa till sej. Dom senaste dagarna har han försökt vara så stort stöd som möjligt, men bråken om hund kommer ändå m jämna mellanrum.

Jag är så rädd o nervös hur han ska bli när bäbis väl kommer. Jag hoppas han kommer vara så glad o upptagen m henne att han inte kommer vara så stort problem. Men känns som att jag kommer leva dubbelt gentemot hunden, låta honom vara nära barnet när han inte är med och inte när han är där och det kan bli katastrof. Jag litar på min hund.

Han pratar med sina vänner om detta och dom är av samma åsikt som han, och det har gjort det värre. Nu stör han sej bara ännu mer o tycker jag är dålig fru som inte gör så att han mår bra. Men jag då? Jag skulle må jätte dåligt resten av mitt liv över att jag svek. Han har redan bytt hem några ggr och jag lovade han och mej själv att han aldrig skulle behöva byta hem igen.