Skjutsa sambons barn?

Spännande att läsa den här tråden! Och rätt skönt faktiskt att läsa att flera tycker att tonåringar faktiskt kan åka buss.

Vi bor 30 m (meter, inte minuter) från busshållplatsen men hade ändå strider med bonusdottern (och hennes mamma) om att flickan behövde skjuts till sina aktiviteter (hon fick gå 5-12 minuter från busshållplatsen till aktiviteten också). Det var ju så synd om flickan om hon skulle ta bussen och pappa var så elak då och den där elaka bonusmamman borde verkligen se till att ta körkort så att hon kan skjutsa de gånger när pappa inte har möjlighet.

Självklart hämtade pappan med bil om det var sena kvällar men det räckte inte för flickan eller mamman. Det var ständiga konflikter om det här tills flickan tyvärr valde att bo hos sin mamma istället. Själv är jag uppfostrad med att skjuts är något man som tonåring får fråga om, inte ta för självklart. Det är svårt när värderingar krockar.

Anonym (acc)

Äldre 10 Feb 10:23

#89

Anonym (J) skrev 2015-02-09 14:58:50 följande:

Jag fick alltid skjuts som liten och skjutsar ofta mina barn på aktiviteter, inte så mkt till kompisar dock. Men om jag och pappan skulle gå isär och barnen fick gå/åka buss skulle jag verkligen inte lägga mig i det. Fattar inte varför vissa lägger sig i så jävla mkt. Det är ju upp till familjen!

Jag fick också skjuts massor när jag var liten. Men som tonåring var utgångsläget (självklart för mig!) att jag själv tog mig dit jag ville åka. Ville jag ha skjuts så fick jag *fråga* om det och ibland passade det, ibland inte. Men jag såg det inte som att mina föräldrar hade skyldighet att skjutsa mig till ställen dit jag kunde gå eller cykla eller åka buss själv. Det är där största skillnaden i värdering ligger.

Jag skulle heller aldrig lägga mig i om barnens pappa låter barnen gå/åka buss när jag tycker att de bör få skjuts. Det är inte min business. Jo... om jag tycker att det finns en säkerhetsaspekt i det. Jag låter inte min 10-åring åka t-bana själv hem från en kompis kl 21 en lördagskväll t ex. Och om pappan lät henne göra det så skulle jag reagera och påpeka både för 10-åringen och pappan att jag inte tycker att det är bra. Men det är rätt otroligt att det skulle inträffa, han tycker inte heller att det är lämpligt.

Anonym (acc)

Äldre 10 Feb 10:38

#90

Anonym (Funderar) skrev 2015-02-09 08:58:10 följande:

Hej!

Min sambo har en dotter sen tidigare, även flera barn. Dottern bodde hos oss i början men var missnöjd över att jag skjutsade för lite när jag egentligen slet. Även mamman blev sur och gjorde att jag och deras dotter hamnade i konflikt, dom var sura på mig för att jag inte skjutsade mer än vad jag gjorde. Då flyttade dottern in till mamman och var nästan aldrig hos oss i över ett år. Nu har dottern börjat bo mer hos oss och det är egentligen jätte snurrigt, hon får massa skjuts och åker fram och tillbaka flera gånger om dan. Nu kräver mamman att även jag ska blandas in och skjutsa på ännu mer. Jag orkar inte och tycker att hon redan har tillräckligt med skjuts, det gäller bara att planera bättre! Min sambo har inte körkort. Dottern har sin mamma, mormor och en nära kompis föräldrar som alltid ställt upp. Jag är helt själv med mina två barn, har inte deras pappa ens i Sverige och dålig kontakt med mina föräldrar. Jag ställer upp och skjutsar sambon och hans andra barn som går att planera med. Dottern får åka med oss och jag kan skjutsa om det var bättre struktur på det hela. Hon är på fyra olika ställen varje vecka och kan komma när hon vill och åka iväg igen. Gör dom rätt att kräva mig? Nu blir jag jätte stressad varje gång hon kommer. Jag får ingen hjälp tillbaka och jag har redan fullt upp. Är det inte hennes föräldrars ansvar först och främst i kaoset? Mamman orkar inte skjutsa så då kräver hon att jag gör det istället. Är det inte föräldrarnas ansvar att se till att det blir bättre än att inte orka och slänga över problemet till en tredje person? Nu pratar jag om överdrivet skjutsande hit och dit flera gånger om dan. Jag är redan stressad med mina två barn som jag inte får någon hjälp med. Är nyfiken på era åsikter om vad ni tycker om det här, gör mamman rätt eller inte?

Hej TS! Du har fått många bra svar här i tråden, här kommer min åsikt kring det du skriver om:
1. Din sambos dotters mamma kan inte *kräva* något alls av dig. Inget alls förutom möjligen att du ska bete dig hövligt mot hennes dotter. Din sambos dotters mamma har inget att göra med hur ni i er familj bestämmer er för att leva.
2. Din sambos dotter kan inte heller *kräva* något av dig. Hon kan fråga men du har rätt att säga nej. Det är hennes föräldrar som har skyldighet att ta hand om henne, inte du.
3. Din sambo kan inte heller *kräva* att du ska skjutsa hans barn. Inte en enda gång, någonsin. Sedan tycker jag personligen att det är mycket positivt att man hjälps åt även med varandras barn när man bor tillsammans. Så jag tycker att i rimlig omfattning och när det passar för dig kan du visst skjutsa hans dotter när han frågar dig. Självklart förutsätter det att han kan avlasta dig med dina barn på liknande sätt (om inte med skjuts så med annat, fixa middag eller läxläsning t ex).
4. Som de allra flesta här i tråden anser jag att en 15-åring faktiskt har uppnått en sådan ålder att hon kan förväntas klara att gå/cykla dit hon ska eller till bussen. Sedan är det klart att hon uppskattar skjuts men det är inget hon kan *kräva* ens av sina egna föräldrar.

Jag tycker att du ska ta ett allvarligt snack med din man om åtminstone följande:
- hur motiverar han att hans ex ställer krav på dig, vilken rätt anser han att hans ex har till det?
- hur motiverar han att han anser att du över huvud taget ska skjutsa hans dotter när (som du skriver) du inte får någon hjälp av honom med dina barn?
- hur motiverar han att hans dotter behöver skjuts hela tiden när hon har två egna ben att gå med och busskort?

Din sambo behöver ändra sitt sätt att hantera frågan om hans dotters skjuts. Den ska ligga på hans bord att hantera, inte på ditt.

Anonym (acc)

Äldre 11 Feb 09:57

#105

Anonym (Samma) skrev 2015-02-11 09:37:07 följande:

Usch vad misslyckad jag skulle känna mig som förälder om mina barn skulle vara sådan vid 30.

Dottern 10 år lagar mat åt oss lärde storebror hur tvättmaskinen fungerar. Städar rummet, packar skol o idrottsväskan.

Än så länge åker hon med mig eller annan vuxen till fritids. Men hon är sugen på att ta sig till o från själv.

Hon visar verkligen suget på att fixa.

Än så länge utan gnäll men håller helt med dig att göra allt för sina barn är ingen hjälp utan stjälp och ett bevis på hur man ser sitt barn som osjälvständig o okunnig.

I vårt fall när det gäller bonusbarnet så tror jag att det beror på att biomamman vill känna sig behövd. Hon har inget liv utan sitt barn.

Hon har också alltid sett föräldrarskapet som tävling hon ska minsann göra Allt för sitt barn och påvisa att pappa inte gör det.

Det där sista du skriver känner jag igen! Synen att man ska göra Allt för sitt barn för att vara den bästa föräldern (av två skilda föräldrar). Det jag inte förstår är hur en vuxen människa kan TRO att det bästa för barnet är att växa upp utan krav, med föräldrar som gör Allt, att barnet aldrig får lära sig att ta hand om sig själv, dela med sig till andra, ta hänsyn till andras behov... Sorgligt.

Anonym (acc)

Äldre 11 Feb 20:03

#110

No Logo skrev 2015-02-11 19:21:17 följande:

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.

Jag vet inte om jag tillhör de som du tycker är kategoriska över skjutsande, själv tycker jag inte det men jag vet inte var du drar gränsen mellan kategoriskt och kompromiss :)
Men det jag kategoriskt vänder mig emot är att mamman och flickan ställer *krav* på att TS ska skjutsa. Jag tycker inte att det är TS ansvar eller skyldighet. Den som har ansvaret för att lösa situationen, kategoriskt eller med kompromiss, tycker jag är pappan. Vill han att TS ska skjutsa eftersom han inte har körkort så får han diskutera det med henne, inte kräva, och han bör definitivt erbjuda henne någon motprestation, ex att han hjälper till med hennes barn.

Skjutsa sambons barn?

INNEHÅLL