Tar våran son skada av att pappa jobbar utomlands?

Hej.

Jag och exet bor inte ihop, vi bor nån timme ifrån varandra och har haft en väldigt strulig relation till varandra. Nu är det så att han hört av sig och velat ta mer ansvar ang våran son på 10 månader. Men samtidigt också berättat att han tackat ja till att jobba utomlands 2 månader åt gången.

Han vill träffa våran son en dag i veckan i 2 månader, jobba utomlands 2 månader, så ska det hålla på.

Jag tycker inte att det är bra för våran son eftersom de aldrig hinner bygga nått band till varandra. ( de har inte träffats på 4 månader).

Går jag inte med på detta så kommer han gå upp till rätten.

Vad borde jag göra, våran son får ju aldrig komma ihåg sin pappa eftersom han är borta för långa stunder.

Borde jag neka honom umgänge med sonen i dagsläget?

Med vänlig hälsning

Borde jag neka honom umgänge med sonen i dagsläget?

Det lilla han träffar barnet när han är hemma är snarare problemet

Om umgänget fortsätter att vara så, eller till och med oftare, i några år så kommer ert barn garanterat att dra nytta av det och tjäna på det.

Mitt barn träffar sin farmor cirka en gång om året och de har ändå en fin relation till varann.

Mitt barn är fyra år.

Ja så är det och fet var det jag menade med att jämföra med en mormor eller en vän till familjen eller liknande.

Jag tror att det är lättare för dig att förhålla dig till situationen och fundera ut en bra lösning om du inte utgår från en normalbild av en pappa. Utgå istället från att det vore din bror eller syster som vill ha en nära relation med barnet och hade föreslagit detta upplägg? Vad hade du sagt då? Vad anser fu kan vara skadligt för barnet med upplägget?

Som jag förstår det kommer pappan träffa barnet en gång i veckan nu tills han fyller ett år och sedan försvinna i två månader för att sedan återkomma för att barnet en hel dag (dygn?) själv?

Är det så att pappan säger "jag bestämmer annars går jag till domstol" eller finns det något utrymme för samtal och en viss justering av hans upplägg?

Finns väll problem i sig att han träffar sonen för lite när han är hemma, men det är samtidigt de mesta han kan sträcka sig till..

Då blir pappa mer som en vän än faktiskt en pappa, eftersom tryggheten inte existerar där

Är en gles kontakt till pappa tryggt menar du?? Att pappa väljer allt före sitt barn. Kom igen

Det lyckades du ju med rätt så bra själv.

Jag har lätt för att bli ganska otrevlig när jag väl går igång. Och jag vill inte trilla i den traditionella "FamiljeLiv-stämningen".

Duger det svaret åt dig?

Jag tycker att det framgår ganska tydligt av mina inlägg att jag inte anser att ta ska förhindra barnets umgänge med sin pappa. Om det inte framgår kan jag förtydliga det nu - jag anser att hon (liksom han) ska samverka för ett bra umgänge.

För det första är en av personerna du citerade TS själv.. vad anser du att hon skulle skrivit annorlunda - påpekat för sig själv att det är olagligt att hindra umgänge på de grunder hon beskriver?

De andra du citerar skriver klart och tydligt att TS INTE bör förhindra umgänge. Det är inte att ignorera att det är ett brott utan att bemöta med en annan infallsvinkel.

Istället för att börja skälla på människor som håller god ton och försöker ge TS goda råd där umgänge är en självklarhet kanske du istället borde föreslå för TS - på ett respektfullt sätt - hur hon och pappan kan göra för att det skall bli bra för barnet....

Det hade nog tillfört mer till tråden.

Jag håller ju inte med eftersom jag skriver vad jag anser att ts ska göra istället för att förhindra umgänge - hur det kan vara tyst acceptans för att förhindra umgänge förstår jag inte.

Vad gäller ditt andra inlägg om glåpord är det inget jag befattar mig med alls oavsett kön på ts, ser inte det som konstruktivt alls.

Om det varit en man som skrivit att mamman tänkt att bara träffa barnet en gång i veckan med jämna uppehåll om två månader är det möjligt att TS skulle bli bemött annorlunda. Är dock inte så säker på att det skulle vara till ts nackdel som du tycks tro.

Tror att fler då skulle haka upp sig på den frånvarande mamman och vilken dålig förälder hon är. Men men, det spelar ju ingen roöl för denna specifika tråden. Tycker att ts fått bra svar, i synnerhet från Brumma som är insatt och konstruktiv.

Jag anser inte att det är lika konstruktivt att börja att skälla och fräsa - använda glåpord som du säger - som att påpeka i en trevlig ton vad man anser bör göras. Och bara för att vissa kanske - märk väl mitt kanske - hade bemött en man annorlunda så rättfärdigar det inte det sättet att bemöta ngn överhuvudtaget.

Personligen hade jag inte börjat använda glåpord av en sådan anledning. .

Men om jag förstår dig rätt så BORDE det användas glåpord mot TS för att du tror det hade använts mot en man? Är det inte bättre att - i de trådar där ngn beter dig illa på det sätt du beskriver - säga ifrån mot de som beter sig illa och använder just glåpord?

Varför efterlysa ett aggressivt beteende när det inte behövs enbart för att det kanske skulle använts vid ett annat tillfälle?

Känns ganska kontraproduktivt....

Dessutom så stämmer inte ditt påstående om tyst accepterande.. Det hade varit det om ingen sagt att pappan självklart skulle haft umgänge. Att däremot påpeka att barnet har rätt till båda föräldrarna är det motsatta än tyst accepterande. Det är att säga EMOT TS funderingar på att stoppa umgänget.

Du har ingen aning om vad för slags situation jag behåller mig i, så att du ens vågar antyda att jag utför ett övergrepp mot min son är helt sjukt..

Låter snarare som att du är arbetslös och inte har rätt till dina barn för ett såkallat övergrepp?!

Jag tycker du borde passa din käft och en gång räcker, fortsätt inte mata..