Påven Johanna skrev 2015-02-16 11:01:12 följande:
Anser du ja. Men alla tycker inte så, i vår familj till exempel tycker vi att det är helt okej att bara dyka upp. Vi har inga problem med att det är så och anser inte att det är någon bristande respekt. Skillnaden är väl att vare sig jag eller min make hade valt en partner som tyckt något annat gällande den saken. Det är alltså i vårt fall ingen förhandlingssak eller något någon av oss hade varit villiga att kompromissa med.
Om era barn har fler måsten och sysslor än bonusbarnet har så beror väl det troligen på att du drivit igenom att de ska ha det så. Och det är förstås okej, men bonusbarnet är van vid annat och sådant är svårt att komma in och ändra på. Särskilt om det är ett större barn, kanske i tidiga tonår, man ska leva samma med som ny partner. Din man är er gemensamma nämnare, inte du. Och om han inte aktivt önskar genomdriva någon förändring så kommer det inte an på dig att göra det. Eller, det kan det väl göra i vissa fall, men det brukar inte sällan leda till att det kostar mer än det smakar.
Och det är just det här som är så konstigt.
Ett bonusbarn fladdrar fram och tillbaka i mellan hemmen inga skyldigheter bara rättigheter. Ingen vet varken från eller till.
Är det sedan ett lite mindre barn så krävs det tillsyn de dagar som man har barnet så att säga.
Ett barn innebär ansvar och det innebär att man har fler att tänka på en sig själv.
Om bonus ringer och vill komma över hit på mammaveckor så kan det finnas 1000 skäl till varför vi säger nej.
Det finns också 1000 skäl till att det fungerar utmärkt och vi säger okej vad bra och roligt.
Att barnet alltid är välkommet javisst men det hör av sig innan kanske ligger pappan ute på jobb eller ute med grabbarna eller inte har tid...
Enligt er är det ju pappa man vill träffa när man kommer då det är endast föräldrarna som får ta dessa beslut.
Finns det någon anledning att dyka upp om pappa inte ens är hemma o kanske inte heller bonusmamman???
Sen är det ju så att barnen är ju ingen uteliggare direkt. Dom har två hem och det andra är hos den andre föräldern.
Ska barn kunna flaxa hej vilt där det äts godaste maten där det görs roligaste saken o så fort det blir förpliktelser o tråkigt så drar man vidare.
Det finns dom som säger att barn behöver stabilitet o regler. De känner sig inte oönskade o ovälkomna om man förklarar på rätt sätt.
Det blir inte alltid som man vill. Har man sedan separerade föräldrar så finns inte kärnfamiljen.
Påven Johanna : det är min man o jag tillsammans som har regler och sysslor åt barnen inte jag själv.
Dessa sysslor gäller tydligen bara de mindre då de ej har fördelen att dra någonstans så fort det blir tråkigt
