Jag har i dag två vuxna barn. De är dock skilsmässobarn.
Om jag flyttat ihop med en kvinna som visste om förutsättningarna o sedan ansåg att mina barn var till besvär så hade denna kvinna åkt ut fortare än barnens mor gjorde.
Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!
Jag för min egen del är inte intresserad av ett förhållande där jag prioriteras sist. Jag rangordnar inte min partner och han sätts för mig som det viktigaste för mig förutom mina egna behov och ev barns behov. Så nej, en man som inte ger tillbaka det jag ger är inte intressant och aktuell som partner.
Det intressanta här är ju vad det är för förutsättningar ts och hennes man kommit överens om.
Tycker du verkligen att det är ett ok förhållningssätt att ts man anser att han kan åka iväg när han känner för det och lämna ts att ta hand om hans barn utan att först diskutera detta med henne?
Min upplevelse är den motsatta, som bonusmamma gör du alltid fel oberoende hur då gör och det är väldigt otacksamt. Som bonuspappa behöver du inte göra så mycket för att vara en bra bonusförälder. Mamman gör ändå det mest i huset och det som har med barnen att göra...räcker att du kanske spelar lite fotboll med ungarna så är du en hyvens bonuspappa...Ja och så ska u betala såklart.
Jag har svårt att förstå hur man kan ha ett jämlikt förhållande då mannen har barn och kvinnan är utan, att hon ställer upp på barnen och tar det ansvaret, det är och förblir ojämlikt enligt mig. Hon ger mer än hon får. Vad får hon tillbaka för det hon ger? Vad får hon tillbaka som gör det värt att leva tillsammans?
Så kom detta med att köpa hela paketet och nej, man måste inte alls köpa hela paketet. "Paketet" tillhör en mamma och en pappa, det man ska göra är att respektera att barnen finns och stötta varandra i vardagen.
Mina erfarenheter är att kvinnor som tvingas köpa hela paketet är ofta de som sedan lämnar hela paketet.
Sedan har man ett vuxenansvar, men det är inte samma sak som att ta den andra förälderns praktiska plats.
När det gäller matlagning, det är inte alls så få som skippar en lagad middag om det inte finns barn hemma som behöver det. Dvs barn som kommer fel vecka kan generera en timmes arbete som man inte hade behövt om man var ensam vuxen.
På samma sätt som en som träffar en man eller kvinna med barn ska respektera detta, så ska även den som träffar en man eller kvinna utan barn respektera detta.
Jag har nämligen varit i den situationen och jag kan inte se att en barnlös kvinna får tillbaka det hon ger nej. Det är då väldigt viktigt hon får uppskattning för det känna sig älskad och viktig, har lika mycket rätt att säga till om saker osv...men det är sällan den biten gäller för bonusmammor. Det är mera skyldigheterna som pådyvlas en medans rättigheter är något man saknar.
I längden är ett ojämlikt förhållande en vinna inte väljer att leva särskilt länge.
Och ja, jag är en person som står mig på och som ingen kör över.
Helt ärligt är nog även kvinnorna nöjda med ditt val.
Det är ju du som uttrycker dig som om dina ord är lag, ingen annan. Du är dessutom otrevlig när du gör det.
Det handlar inte om att inte prioritera barnen utan om att alla människor i familjen, även ny partner, ska ha samma värde.
Dessutom handlade ju ändrandet av umgänget om att mamman flyttade närmre och genom det möjliggjorde vv boende.
Jag kan tycka att ts uttrycker sig krasst, men samtidigt förstår jag henne om det är så att det avkrävs ansvar och åtaganden med att barnen kommer oplanerat.
Eller så fanns det män som klarare av art prioritera BÅDE barn OCH partner. .. Det KAN ju ha lockat mer...
Jag är till 100% involverad och engagerad i min bonus. Det innebar ju ju inte att jag kom in och fick ta det som det var utan vi gjorde rutiner som passade VÅR familj..
Om du vill att ngn ska komma in och engagera sig i dina barn får du nog räkna med att rutiner ryckas. ..
Annars vill man ju inte ha ngn som är delaktig utan en piga som inte har ngt att säga till om och bidra med själv. .