Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Om jag planerar att göra något så pratar jag med mina barn om det och förklarar att då och då är jag uppbokad och hör efter vad barnet har tänkt att vara under tiden, är barnet så stort att det kan vara ensam hemma och jag inte ska göra det jag har planerat hemma så får det naturligtvis vara hemma undertiden jag är borta, annars så får vi se till att barnet är hos den andre föräldern eller hos någon annan.

Så gör man ju med barn som är hos en oavsett om det r bonus eller bio barn, jag fattar inte varför man inte skulle prata med barnet och berätta att man ska i väg eller om man ska ha fest hemma eller så.

Tycker det är tragiskt!

Tänk om en kärnfamilj skulle resonera likadant och låta barnen stanna hos kompisen nån timma extra för att mamma och pappa vill vara i fred. Nä man är mamma och pappa dygnet runt och inte enbart på mamma eller pappa veckorna. Har vi planerat in att få gäster så är våra barn gemensamma eller bonusbarn välkomna oavsett. Finns det hjärterum finns det stjärterum

För att bonusmammor oftast har snedvridna vaneföreställningar.

Tror att de ska kunna ha drömlivet med drömprinsen utan att fatta att de alltid kommer att komma i 3:e hand.

Väljer man en förälder så ska man också anpassa sig till den familjen man

*besöker*. inte komma o gnälla om allt.

Barnens bästa först...alltid!.

 

Bonus, lika med fördel.

Belastning, lika med nackdel.

Belastningsfamilj är inget för mig.

Varför ta på sig en klar nackdel med vidöppna ögon och skaffa en gubbe med ungar när man kan slippa?

Jag måste säga att jag håller med Brumma här. Om du, Påven Johanna, är intresserad av att vidga folks vyer, att kanske överväga förslag du kommer med (för du har en hel del vettigt att komma med, i mitt tycke) så bör du nog fundera över ditt sätt att uttrycka dig. 

Jag har nada dåligt samvete för separationen, inte ett dugg faktiskt, jag vet att mina barn har det betydligt mycket bättre nu än vad dom hade haft om jag hade levt med deras pappa.

Men jag antar att du precis som jag har hårda värden inom uppfostran som du vägrar att acceptera att vare sig mormor, bonusförälder eller bioförälder sätter sig emot?!

För mig är te.x att aldrig tvinga barn att äta upp maten, aldrig använda timeout, ett hem ska man aldrig behöva fundera på om man får komma till och att man slår inte andra människor.

Det här är bara några exempel på de fundamentalaiska värderingar jag har på människan, och för mig är det mycket märkligt att inte applicera dom på mina barn.

Oj, jag glömde bort att vara supertydlig, jag menade om vi inte skilt oss. Jag har svalt mycket saker som pappan har haft andra åsikter om, förutom när barnen mått dåligt av det, då har jag gripit in.

Ja nu tar du verkligen upp ytterligheter, saker som i de flesta familjer inte skulle hända, och om dom mot alla förmodan säger att de ska stanna i tre veckor till, ja då är nog något på tok, väldigt på tok och man behöver ta tag i det problemet, och för mig är inte lösningen att barnen inte får vara där.

En vanlig händelse hos oss är att någon kommer hem när dom ska vara hemma hos pappa för att tex. hämta gympakläder, äta mellanmål för att det är närmare när dom sen ska på träning, öva på musikläxan osv, osv. Har jag middag så det räcker så frågar jag om dom vill ha, annars sä säger jag att dom kan ta rester eller laga något själva.

På samma sätt kommer vi uppfostra vår son som har sammanboende föräldrar så om han har haft andra planer som blir ändrade så gör han på samma sätt, han kommer inte ringa hem och fråga om det är okej att han kommer hem. Och på samma sätt fungerar det för mig och min man, hoppar jag över personalfesten pga av huvudvärk så ringer jag inte hem och frågar om det är okej att jag kommer hem, på sin höjd ringer jag och berättar att jag är på väg hem.

När jag läser mitt sidta stycke så undrar jag verkligen om ni gör så hemma hos er?