Kvastskaft skrev 2015-02-28 11:02:23 följande:
I princip, ja.
Jag vill poängtera att den nya partnern inte alls behöver bli en extraförälder. Däremot får den välja mellan två saker. Antingen flytta in med de förutsättningar som är givna på förhand eller att inte flytta in alls.
Som jag skrev tidigare i tråden så har vi kommit ur medeltiden där man behövde leva i par för att överleva. Det behöver vi inte i dag. Båda vuxna parter i ett förhållande ska vara tillräckligt oberoende att de klarar ett eget leverne.
Men eftersom du har svårt att se barns behov så sätt dig in i deras situation. De föds helt utan val för att två personer vill det. Dessa två personer är sedan deras viktigaste del i tillvaron. Rätt vad det är så kommer dessa två på att de inte alls vill leva tillsammans längre och separerar. Redan där straffas barnen genom att deras trygghet förstörs.nu förstörs den inte alls för alla. Min blev bättre av att en narkoman försvann o mina barn slapp en förälder som var likvärdig med Peggy Bundy.
Barnen får en ny form av boende beroende på vad föräldrarna bestämmer. I TS fall o även i mitt så var det 100% hos en förälder.
Sedan kommer en ny person in i familjen. Ännu en förändring de aldrig bett om. I detta fall en person som inte alls vill ha det livet som erbjuds. Men denna person väljer lik förbannat att flytta in och efter ett tag så vill hon inte ha barnen där, 100%. När hon ställt kraven som barnens far, ryggradslöst går med på så blir det VV boende.
Hur tror du att barnen tänker då? Om du själv inte kan räkna ut det så kan jag berätta att det de känner är att ingen vill ha dem längre.
Så med vilken rätt anser du dig ha att straffa barn som inte gjort ett skit mer än att födas? Nu tänker jag föra in lite könsdebatt i det hela. Vi är få män som frivilligt tar det ansvar som TS man en gång gjorde. Det vanliga är att det är en man som kommer in i en familj och i de fall jag känner till så har han åkt ut ur den nya familjen fortare än kvickt om han inte köpt paketet när han hört orden i stil med: Jag är mamma.
Vilken rätt anser du att du har att döma andra utefter dona förutfattade meningar?
Villen rätt anser du att du har att bestämma stt ditt sätt är det enda rätta?
Tänk om det är så att världen och verkligheten är större än det du genom din fantasi läser mellan raderna?
Tänk om det finns barn som lever lyckliga i bonusfamiljer med en bonusförälder som faktiskt är likvärdig andra vuxna i familjen?
Tänk om dessa barn lär sig att respekt, kärlek och kompromisser är en del av en lycklig tillvaro oavsett blodsband?
Tänk om det är så att dina barn hade mått precis lika bra även om du valt ett annat sätt att hantera deras förlust av sin mamma?
Jag har rätt stor erfarenhet av bonusfamilj och att vara bonusförälder och det gör mig stolt att veta att både dom barn jag levde med innan, och dom barn jag lever med nu såg och ser mig som en självklar del av familjen. Detta trots att jag varit högst delaktig i att forma vår tillvaro och våra förutsättningar.
Jag får ofta pussar och kramar. Och jag får ofta höra att dom tycker om mig, trots att jag fått vara med och skapa paketet istället för att bara köpa det.
Tänk om det är så att ditt sätt inte är det enda rätta.
Tänk om det är så att du sitter här och förolämpar människor som faktiskt inte gör något ont?
Tänk om du kunde släppa garden och möta människor i deras vardag, istället för att döma dom i din.
Tänk om.
