Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Nej, du skrev:
"Hehe. Så du tror att till exempel våra barn är motsatsen till allt det här du  skriver här:" och så citerade du mig. 

Jag har alltså inte uttalat mig om andras barn, du frågade mig om jag trodde andras barn var olika mina varvid jag svarade att jag inte uttalar mig om andras barn. Vilket jag heller inte har gjort. 

Skillnaden där är nog att vi veckohandlar för att slippa småhandla varje dag. Vi bor också mitt i stan, så avstånd till affärer är inte en faktor här heller. Sen att veckohandling funkar bäst för oss innebär inte att jag tror det funkar bäst för alla. Gemensamma måltider är till exempel jätteviktigt för oss och vi äter alltid middag tillsammans med alla barnen när de är här. Det är inte lika viktigt hos alla och då funkar det kanske bättre med att var och en lagar den mat de vill äta. Det finns lika många lösningar som det finns familjer.

TS - det som är problem för er är inte att andra har synpunkter på hur ni ska leva ert liv, utan att ni inte är överens inom familjen. Finns det någon lösning som du kan se där barnen har lite lösare umgänge än vad du egentligen är ok med, samtidigt som du får barnfri tid? Går det att hitta en kompromiss?

Men det är ju en helt annan sak om barnen bor heltid.... Då har de ju bara ett hem, och bor inte växelvis vilket är det den här diskussionen handlar om... 
Det är väl klart att jag inte kör iväg mina barn på den vecka som de ska bo hos mig. Jag "kör inte iväg dem"på deras pappas vecka heller, om det inte är så att vi har annat inplanerat eller att deras pappa vill att de ska vara hos honom.

Men du måste väll se att det är en skillnad att som förälder säga "jag vill inte att du kommer hem till oss utan att fråga först" och att "i morgon ska vi på bio så då får ni vara hemma hos pappa/barnvakt" För mig är det en milsvid skillnad.
Det förstnämnda kan infinna sig flera gånger i veckan medan det andra kanske bara händer några gånger per år.

Det är bra att det finns familjer som får det att fungera, där barnen känner sig lika välkomna hur som. Jag tror att där det lyckas så ÄR barnen till faktum överlag välkomna och barnen behöver aldrig tvivla utan att det helt enkelt är ett sätt för att få livet att gå ihop.
Men att från det till att råda andra människor, att det är ett bra sätt och det rätta och att barn som inte klarar av det har problem, är i mina ögon helt galet. Det landar kanske bra hos någon, men hos TS där barnen till faktum INTE är välkomna av TS själv så kan jag inte förstå hur man kan propagera för att det är en bra metod.

Då skulle hon väl ha lämnat oss, eller iaf yttrat en åsikt under dessa sju år som hon levt ihop med oss?

Hon har tagit hand om alla läggningar, pyssel, julklappsshopping - allting, sedan hon kom in i dotterns liv.
Nu när dottern är 14 år så är de som best buddies. De fikar tillsammans, går på bio tillsammans, sitter och pratar killar tillsammans, osv.

Haha tror du ja. 100% av alla bonusmorsor jag frågat skulle aldrig göra om det..

Så du menar att det jag rabblade upp, är allt som finns i ett barns liv?
Du är ju bara för mycket.
Min dotter är även min bästa vän. Hon kommer även till mig med frågor och råd. Även jag går på bio med henne.
När hon var liten var det endast min sambo som fick natta henne. Pyssel var aldrig min starka sida och dottern märkte snabbt hur kass och tråkig jag var på det, jämfört med sambon.
Jag har lärt dottern att tvätta, städa, laga mat - framförallt, meka med bilar, byta slang på cykeln, jag har övningskört med henne på vår privata väg, hon har hängt med bakpå motorcykeln i snitt en gång i veckan sedan flera, flera, flera år tillbaka. Vi brukar tävla i dart, biljard, jag byggde kojor i skogen med henne då hon var liten, osv, osv, osv.

Min avsikt var aldrig att framställa mig själv och min relation till min biologiska dotter. Avsikten var att påvisa vilken fin relation min dotter och min sambo har.

Att jag ser på hen som jag gör är helt självförvållat.
Man kan ju faktiskt säga att du är lika vidrig i så fall, för du dömer ju faktiskt en person du aldrig träffat. Jag känner i alla fall den personen jag tycker illa om..........

Så då får de som svarar se till sig själv och svara ärligt utefter hur deras barn är som personer, hur möjligt det är för en utomstående att tycka om dem.
Föder man upp sk abortpropaganda så får man liksom skylla sig själv om ingen vill befatta sig med de samma.

Fast jag har aldrig sagt att barnen skall fråga om de får komma hem. Däremot kolla av om det överhuvudtaget fungerar.

Oavsett om hon fixat ansvaret eller inte hade vi ändå velat att hon hört av sig och kollat både med oss och sin mamma. Hur du får det till att be om lov vet jag inte.

Jag har heller inte gett ngt råd till TS utan som jag påpekade tidigare så var inlägget du hakade upp dig på skrivet som svar till en som ansåg att man överhuvudtaget inte fick lov att göra något utan att ha sina barn med sig. Att man aldrig fick ha barnvakt eller säga att just denna gång har vi bokat in annat. Att alltid till 100% vara tillgänglig pm barnen vill ändra sina planer.

Som sagt. Du tillskriver mig saker. var snäll och sluta med det.

Varken jag eller min man kan klona oss så vad tycker du vi ska göra när vi inte är hemma?