Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Vad är det för paket man måste köpa menar du?

Ett liv på andras villkor? Inte konstigt att barn blir egoister när vi vuxna bara tänker på sitt.

En fråga ni som tycker att bonusföräldern ska köpa det så kallade paketet eller dra vad gör ni om hon/han nappar på det men era x tycker att det är en helt vansinnig id'e?

Vad gör ni då?

Innehållet det här paketet direktiv ifrån mamma pappa barn? Att man Niger och håller truten och gör som mamma pappa barn vill?

Tjoflöjt kärleken måste vara nästintill noll om man tänker så.

Men även om det är så så bor ju hennes barn med henne och hennes man på heltid. Det begränsar ju möjligheterna för hennes man att strosa runt naken och att ligga med ts i samtliga rum i bostaden precis när andan faller på. 

Även om ts tar fullständigt ansvar för allt så lever ju ändå mannen med hennes barn ständigt närvarande, och det är för många kvinnor i motsvarande situation ett problem. 

Nog får man väl vara nyfiken på hur en kvinna som den jag citerade ser på om situationen plötsligt skulle vara den att mannen krävde eller önskade sig ganska mycket tid utan hennes barn. 

Det kan han absolut. Men barnen har inge valt att ha er som föräldrar/styvföräldrar och dom ska inte behöva känna sig ovälkomna i sitt hem.

Om du inte ser hans barn som din familj skulle du nog må bättre med en man utan barn.

Har jag sagt att jag behöver fyra?

Jag ville inte vara hos pappa för att styvmamman tyckte illa om mig och körde med mig.

Ja det kan man undra.

Jag märker att mina svar inte är direkt populära.

Jag kanske skulle svarat att ts får ställa ett ultimatum till sin man så han förstår att deras lediga vecka är helig och då får inga barn komma dit. Då kanske färre hade ifrågasatt allt jag skrev.

Det handlar återigen inte om mig. Det var ett exempel på hur det kan kännas att vara på andra sidan.

Man blir ju så ledsen av en sådan här trådstart. Ska skilsmässobarn känna att de är gäster hos sina föräldrar enligt TS? Varannan vecka gäst hos pappa och varannan vecka gäst hos mamma. Precis som TS vill kunna koppla av i ett hem vill ju barnen det också. Ett hem vill man kunna komma till när som helst och veta att man är välkommen till. Var någonstans är dessa tre barns hem, enligt TS? TS, dina egoistiska krav inkräktar på barnens grundläggande behov av trygghet och skapar sår inom barnen som förändrar deras personligheter.

Ja och innan ts stövlade in i barnens hem så bodde dem fast där! Kanske ts bör skaffa eget boende och hälsa på i barnens och pappans hem varannan helg?!

Jag har bara svårt för att se dem som familj. Den nära relationen har jag bara med min partner och barnen är bar i vägen tycker jag innerst inne. Men jag är en privat person som inte gillar att ha folk i mitt hem längre stunder och det gäller vem som helst och hans barn är som vem som helst för mig.

Var finns barnperspektivet i detta kyliga resonemang? Är man inte beredd att låta barnens behov av ett (eller två) genuina hem komma i första hand bör man inte skaffa en partner med barn. Man är i praktiken inte bara mamma/pappa bara varannan vecka - man är förälder hela tiden = barnen bör känna att de är efterlängtade och välkomna i båda hemmen så ofta de vill. Det är onaturligt för barn att uppleva att de är "avklippta" från en förälder bara för att det inte är avtalad umgängestid. Gillar inte alls resonemang som innebär att en partner vill ha bonusbarnen så lite som möjligt. Det är grymt mot barn. 

För de flesta vet inte vad de ger sig in på, sen kan det vara försent när de får gemensamma osv. Med facit i hand säger i princip alla jag frågat: ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG MER!!!

Är det för att rättfärdiga ens egen skuld som man som separerad förälder gärna håller på och tuggar om att barnen alltid ska komma först osv? Det är ju de själva som misslyckats med att hålla ihop familjen (kanske för att man satsat ALLT på barnen och ALLTFÖR LITE på den vuxna relationen) och att låta barnen få bo på heltid med båda sina föräldrar. Det är alltså de som orsakat barnen den ohyggliga olyckan, sorgen och smärtan att försättas i den situationen.. Var finns barnperspektivet i det? Sedan är det så himla lätt att hitta nya syndabockar att lägga skulden på. Och så kör man med intensiv överkompensering på alla möjliga plan. I stället för att förstå att situationen är en helt annan för deras barn och att det medför nya förhållningssätt och villkor. Det är helt enkelt ett annat sätt att leva på än vad som gäller för kärnfamiljen, framför allt när föräldrarna valt att inleda nya relationer med nya partners. 

Det är ofta bioföräldrarna som gör det hela till en mycket större grej än vad det behöver vara. De projicerar gärna sina egna känslor på barnen, säkert pga skuldkänslor mm. 

Just saying! Särskåda er själva lite grann också.Vill man göra det riktigt enkelt för sig själva väljer man att leva ensam med sina barn istället. 

Ja, exakt. Och det är väl inte bara förälderns/föräldrarnas nya respektive partners som gör ett aktivt val att ge sig in i relationen, det gör ju också de själva. Alltså får de lära sig att acceptera och respektera att partnern har behov av att deras barn inte kommer och går som de vill (i de fallen det är så att deras partner inte uppskattar det). 

Snacka om att vara EGO!

För min egen del är det precis tvärtom.

Sedan jag fick barn har jag och aldrig och kommer aldrig välja en barnfr partner!

Barnfria har ingen aning om vad det innebär att vara förälder, vilket ansvar man har, att barnets behov alltid går först (vid behov) o.s.v.

Fattar inte varför föräldrar väljer barnfria partners?

Som du ser så har vi, trots att vi är av olika kön, samma erfarenheter. Vad det beror på kan jag inte svara på fullt ut. I mitt fall så kräver jag samma sak av andra som jag själv är villig att göra själv. Du kanske är en svag människa som man kan köra över?

Oavsett så anser jag att samma regler gäller för båda parter.

För att återgå till trådstarten så ser jag en egoistisk person med en väldigt kass karl.

Hon gick in i ett förhållande där det fanns två barn o lik en gökunge så såg hon till att barnen försvann o nu är det även jobbigt när barnen är ensamma med henne. Jag försår inte hur hon kan gå in i ett förhållande med en man för att sedan inte käpa hela paketet. Redan där så är dessa två personer fel för varandra.

Finns inte en chans att jag hade gått med på hennes villkor om jag var hennes man. Jag får iaf intrycket att barnen kom in i mannens liv först samt att de inte ens bett om att få komma in i sina föräldrars liv. Det bad trådstartaren om, däremot.

Skulle vara intressant att veta vad barnen gör som är så otroligt jobbig? Laga mat till dem måste vara jobbigt när man själv inte har behov av att äta

Men nu läser du som du vill. Jag skriver inte att det behövs prioriteras alls.

Det funkar så enkelt.

Väljer man att flytta till någon med barn så ska inte barnen komma i kläm. Barnens förutsättningar ska inte ändras för att déras förälder har ett kliande i skrevet.

Jag kan inte ens förstå hur jag kan få på pälsen på en sådan här sida när jag som man, värnar om barn.

O om du läst vad jag skrivit så har jag inte valt att någon ska komma in o engagera sig i mina barn alls. Hon fick vackert vänta till barnen inte längre bodde kvar. Vilket hon gjorde.

Är det fler som anser att barnen är de som ska vara de som lider för att föräldrarna har separerat?

Undrar hur länge din partner skulle stanna om hon läst det du skriver här... kliande i skrevet? Om det är det du är ute efter att stilla finns det medel mot flatlöss på apoteket och det är garanterat fritt från konsekvenser för barnen.

Har du döttrar hoppas jag att du uppfostrat dom till att tro på sig själva mer än att dom skaffar en karl som deras far som bara ser dom som någon som ska stilla kliet i skrevet.

Vidrig kvinnosyn.

I så fall undrar jag vilkas värde som ska respekteras? För vad jag kan se i trådstarten så satte hon efter ett tag ned foten o slängde ut ungarna på halvtid o nu är det gnäll att de inte håller sig borta under mammaveckan.

Vilka andra förändringar ska man göra? Enbart tillåta besök av vänner var annan vecka o då mellan 17.00-21.00.

Som jag ser det så kom TS in i barnens liv för att begränsa deras tillvaro med pappan.

Hon till o med funderar på en separation. Något hon nog borde göra för barnens skull då hon ändå uppvisar att hon inte vill ha med dem att göra.

Som jag skrev tidigare. En gökunge.