nagelbitare

Som gammal nagelbitare, och envis sådan, vet jag att yttre faktorer inte hjälpte mig att sluta. Jag tyckte det var min ensak och blev nästan mer sporrad när de runt på mig var på mig. Bet inte tånaglar men rev dem och gör dessvärre fortfarande. Däremot har jag slutat bita på naglarna sen jag var 13-14, hade också sår stundvis.

Det som fick mig att sluta var fåfänga samt insikten att jag får i mig oerhörda mängder bakterier. Det var någon som likställde det med att slicka toalettstolen. Yauck!

Vill han sluta?

Nej, det är klart att det är svårt att särskilja på - kanske även för honom själv.

Stopp och väx funkar som en påminnelse för en själv, då man många gånger biter utan att vara medveten om det och på så sätt komma på att man ska ta ut fingrarna ur munnen. Jag såg det bara som ett sätt för mamma och pappa att försöka bestämma över mig och fortsatte trots illasmakande naglar.

Jag tror ni ska börja ur andra änden, säga till honom att ni väldigt gärna vill stötta honom att sluta då det inte är bra för varken magen, fingrarna eller immunförsvaret men att han får komma till er när han vill ha det stödet. Fram tills dess får ni nog backa, även om det är påfrestande att se hans söndriga nagelband osv. För ni kommer, om jag utgår från min erfarenhet, inte lyckas om inte han vill.