Inlägg från: CissiJissi |Visa alla inlägg
  • CissiJissi

    Nattamning större barn

    Min son är 18 månader och vi nattammar fortfarande för det fungerar så otroligt bra, vi får alla den sömn vi behöver och är alltid utvilade och allt är mysigt.. MEN.. Jag börjar fundera på hur länge han kommer vilja amma på natten, MÅSTE man forcera ett slut eller kan det sluta med att sonen långsamt tappar suget efter att vakna och amma på natten...? Alla som vet något eller har egen erfarenhet av detta, snälla dela med er! Hur länge ni har nattammat, hur det har gått och hur det har slutat.. TACK:)

  • Svar på tråden Nattamning större barn
  • CissiJissi
    Tangent skrev 2015-02-17 15:18:24 följande:

    Min son slutade självmant med nattamning när han var nästan 3 år.


    Det är det jag tror kan bli fallet med min son med, men man vet ju aldrig! Var det jobbigt för dig eller gick det helt okej? Skönt att det verkar sluta självmant NÅGON gång iaf.. Så man inte måååste tvingas avbryta..
  • CissiJissi
    MammAmma skrev 2015-02-17 13:38:45 följande:

    Min äldsta och yngsta slutade nattamma av sig själva runt den åldern (den yngsta något tidigare), bortsett från när de var sjuka då. Så visst är det fullt möjligt att de slutar vakna för bröstet självmant De ammades fritt (alla mina barn har ammats fritt under hela amningsperioden) dygnet runt så när de då blev lite större slutade de vakna för det på natten och tog igen det framåt morgonen istället. Mina tjejer däremot ammade oavsett tid på dygnet ända tills vi slutade amma. Så, barn är olika :P


    Tack för svaret!!! Sååå skönt att få svar från andra som har varit i samma situation, alla runt mig pratar om hur de "äntligen slutat amma sin 6-månaders" etc så jag har ingen att prata med som kan berätta hur det gick för dem! Svårt att hitta info på internet om folk som ammar barn över 18 månader och hur det går till.. Nu för tiden gömmer jag mig helst på toan för att amma min son när vi är ute bland folk, eftersom han ammar så intensivt, alltså.. Drar i brösten och leker och skrattar och byter sida jämt etc.. Det går inte att amma diskret.. Hade du det så med dina? Vissa barn även i hans ålder kanske är mer lugna när de ammas.. Då skulle jag amma bland folk ändå.. Men så som han håller på:P jag vill liksom inte sitta så bland folk..
  • CissiJissi
    Tangent skrev 2015-02-18 07:13:18 följande:

    Mellan ca 1,5 år och tills han slutade med nattamning, ammade han oftast bara en gång per natt och det var lätt att somna om och inte jobbigt. Om han ville amma oftare var det ett tecken på att han höll på att bli sjuk, det var väldigt jobbigt när han skulle amma fler ggr per natt. 


    Ja det förstår jag! Min son har nog aldrig ammat så lite om nätterna, men jag somnar om och är så van så jag vet inte om det är tre eller sju gånger han ammar om natten, men vissa nätter vill han inte släppa alls och dååååå funderar man lite... Men det är samtidigt såpass sällan så det går liksom bra ändå..!
  • CissiJissi
    MammAmma skrev 2015-02-18 09:44:09 följande:

    Ja, mina barn har också börjat med det där med att byta bröst fram och tillbaka hela tiden nån gång efter 1 års åldern, så jag fick alltid sitta med båda brösten framme! xD Men av nån anledning gjorde de aldrig det när vi var ute på vift, då gick det bra med ett bröst i taget av nån anledning. Efter 18 månaders åldern bad de sällan ens efter bröstet om vi inte var hemma, de hade väl annat för sig då :p Men de ammade ofta som tidsfördriv när vi var hemma och då blev det ju förstås en hel del amning, de kunde komma och ta en snabb liten hutt, springa ett par varv och komma tillbaka och vilja ha mer. Om och om igen, haha! Saknar amningen nåt otroligt emellanåt, det är sån skillnad på att helamma ett spädbarn och på att amma t ex en 2-åring


    Haha jag vetXD jag känner mig som en apa när han blir sådär vild vid amningen! Men när du säger det så tror jag faktiskt han är lugnare när vi ammar ute, och då säger jag ju också att det bara blir det ena bröstet, problemet då är bara att han vill amma lite, sätta sig upp och titta på allt spännande runt, amma lite till, sätta sig upp etc! Men så är det ju!:p

    Jag ammar också fritt och märkte att när vi var ute och fartade på dagarna så blev det ingen amning, men så var vi sjuka och hemma en vecka för någon vecka sen, och då ammade han hu självklart mycket.. Och sen dess har han bett om att få amma hela dagen och även när vi är ute och gör saker! Han är även extra kräsen med mat nu och ammar gärna hellre.. Men men, oftast är det bara olika faser, så snart ändrar nog det här sig också!!:)
  • CissiJissi
    kirsikka skrev 2015-03-04 18:50:22 följande:

    Två år gamla var mina två barn när vi slutade, den yngsta kanske lite äldre. Vi gjorde så att hon fick "klappa" min bröst i stället det funkade bra, annars skulle hon nog fortsatt ett tag till...hon är 7 nu och älskar fortfarande ha sin hand på bröstet när hon somnar


    Åh, vad roligt och gulligt att det fungerade så för er haha!!!:) min är två om fem månader och det känns inte som att ham skulle kunna vara klar med nattamning då "redan".. Får se med tiden hur det blir! 1) han slutar självmant 2) blir gravid och kanske sinar mjölken 3) han blir såpass stor att vi kan prata oss ur det.. Vem vet!:P
  • CissiJissi
    yodi skrev 2015-04-30 15:52:49 följande:

    har ammat mina fyra ( ammar fortfarande minstingen) och dom har själva först dragit ner på det för att sedan sluta själva


    Yes, jag tror verkligen på den "metoden"!:) redan har sonen nästan bara kvar amningen på natten och ibland på dagen bara :) jag är inte sugen på att sluta ännu alls men skönt att känna ett lugn över det!:) det mesta kommer med tiden! Hittills är i alla fall det min erfarenhet :)
  • CissiJissi
    Nyfikna72 skrev 2015-04-30 16:03:10 följande:

    Värt att poängtera är ju att matbehovet på nätterna förvinner ju ganska tidigt så är det så att man fortsätter att amma på nätterna så är det ju ett behov man skapar som förälder och sen upprättahåller. Det är ju inte så att det på något vis är bra att de äter på nätterna. De blir knappast friskare eller starkare. Snarare är det ju så att det skapas massa konstiga behov för barnet att rycka och slita i tuttarna i tid och otid som redan nämnts.


    Jag förstår inte riktigt hur du får ihop den informationen och vad du bygger det på.. Ditt inlägg innehåller många starka påståenden och jag tycker inte du verkar påläst i ämnet, är du det?:) Det verkar nästan som att du inte ens har lagt märke till vad andra i tråden skrivit om saken.. Och jag vill nämna att nattamning inte är samma sak som mat på natten:) Om du verkligen är intresserad av ämnet så läs gärna om det och leta upp många olika källor så det blir nyanserad och inte bara någons åsikt, om man nu ska barns människor för något man inte tror är bra så är det bra om man verkligen är insatt i ämnet!:)
  • CissiJissi
    Nyfikna72 skrev 2015-05-02 16:04:15 följande:

    Nä vi har ju bara sex barn så jag är troligen helt okunnig.......


    Vad härligt!!:) Jag får dock ännu svårare att få ihop hur du resonerar om du även har sex barn!:) Ett exempel är hur du säger att "är det så att man fortsätter amma på natten så är det ju ett behov man skapar" - om man helt enkelt bara följer barnets takt och önskan, hur kan man beskyllas för att skapa ett behov som redan finns starkt där?:) Och om det är viktigt för barnet att jag inte ammar det på natten efter en viss tid, hur är det meningen att man ska göra? Man kan välja mellan att tvinga barnet sluta ammas, gå genom fruktansvärda nätter med gråt, frustration, förvirring och lite sömn för att barnet inte alls vill sluta - ELLER vänta in detta och låta det ta slut naturligt när barnet själv har kommit dit. Vissa barn slutar naturligt innan det är 6 mån, 1 år, 1.5 år eller mycket senare. Förklara gärna mer om din erfarenhet och hur du menar man ska gå till väga!:)
  • CissiJissi
    Nyfikna72 skrev 2015-05-04 19:03:13 följande:

    Jo du har rätt i sak men du resonerar ungefär som massor med andra föräldrar att man ska låta barnet styra över precis allting och det är inte alltid det är rätt alla gånger lika lite som att det är fel att göra på nåt annat sätt.

    Ett nyfött barn behöver näring ganska ofta och det ger sig ganska naturligt att ett litet barn ammas dygnet runt, runt sex månader brukar det behovet avta och man kan mer och mer skönja ett matschema som hos en vuxen människa. Barnet lär sig att maten inte finns tillgänglig dygnet runt och att det tas vid särskilda tillfällen. Detta har då ingenting med snuttebehovet att göra utan det brukar ju sitta i längre än så. Men i just det där med amningen så är det ju i mångt och mycket ett val föräldern gör om denne vill fortsätta ge mat på nätterna eller ge bröst att snutta på. Det kan man knappast skylla barnet för. Tyvärr är det ju så många föräldrar förvarar sig, mitt barn behöver mat eller tutte jämt för att må bra, det bara är så. Javisst, det är ju inga problem i sig men man skapar ju samtidigt barn som får svårt att skilja sig från detta. Små barn är inga svårigheter att avvänja men större är lite kinkigare......


    Du har haft tur om alla dina sex barn har varit enkla att avvänja i tidig ålder. När jag hör om såna storys inser jag just hur annorluna det är för oss med vårt barn. Jag hade kunnat tvinga honom men på bekostnad av hans trygghet och vår anknytning. Varför skapa ett krig och eventuellt ett sår när detta är något som med tiden sakta men säkert går över ändå? Varför bestämma att hans takt är fel? Jag hade aldrig trott att jag skulle samsova eller nattamma, men min son är en sån, det hade inte gått bra att tvinga bort detta tidigare och med honom har det därför känts fel. Jag förstår och håller med dig i sak, men tror inte du inser att vissa barn mår bättre av att sluta med detta i deras takt. Min son får inte bestämma allt, men den närheten han ber om att få ha på nätterna är inget jag känner är rätt att neka honom utan det ska gå i hans takt, just detta.
  • CissiJissi
    Nyfikna72 skrev 2015-05-04 20:00:49 följande:

    tar man det i rätt tid så är det såklart lite gråt nån kväll men bortglömt på två. Är barnen över ett år så är det mycket mycket svårare för då är de medvetna vad de kan göra och inte.

    Men självklart är det så att alla gör det som är bäst för deras barn.


    Det är just det jag har hört talas om, lite gråt två kvällar och sen var det över. För mig låter det helt fullständigt overkligt då det inte alls var vår verklighet! NU skulle jag lätt kunna avvänja honom nu som han är två år om tre månader, jag känner det på mig. Men mellan 0mnd-18mnd: mardrömscenario! Oändligt med gallskrik, på inget sätt möjligt att hantera eller genomföra.. Jag tror inte du kan tro mig om du inte själv har upplevt det och det klandrar jag ingen för om de inte kan.. Men det är som att min sons hjärna alltid varit inställd på en sak endast och fanns inget annat, skulle man försöka avvänja honom skulle det förmodligen upplevas som ett svek. Vi kunde inte alls avvänja honom från samsovning eller amning i tidigare ålder på ett ansvarsfullt och skonsamt sätt, han kunde störtböla i timmar och därför förstod jag fort att här får min instinkt ha sin talan och alla tankar om vad jag lärt mig ska vara rätt och bäst får vika undan.. Instinkten var alltid tydlig, närhet, amning, samsovning, nattamning. Det har lett till en sån harmoni man bara kan drömma om.. Om inte det jag gjort var rätt för honom så får det vara så, det fanns aldrig något bättre allternativ så jag har gjort det som var bäst i alla fall, det är det enda jag kan tro.
Svar på tråden Nattamning större barn