• Anonym (Mia)

    Mormor lägger sig i min uppfostran!!

    Jag känner mig både förbannad och ledsen över det här och behöver råd. Barnens mormor (min mamma) är på besök i några dagar. Vi har aldrig direkt delat några meningar över barnuppfostran. Hon kör sitt race över mig totalt. Ger barnen kakor och socker fast jag säger nej och det görs oftast av impuls av mig framför barnen och då blir ju jag tjat-morsan som ingen tycker om!

    Ikväll av nån anledning blev 6 åringen arg på mig och sa att hon skulle "slå mig på käften". Vi svär inte hemma så jag blev ytterst förvånad hur hon kunde säga så. Min reaktion var att jag blev arg och höjde rösten. Ville veta vem som lärt henne det osv. Sen fortsatte dottern vara arg och började slå mig med knytnävarna och då höjde jag rösten ännu mer att så bannimej gör man inte. Det känns inte som hon förstår att hon redan gjort mig arg och borde ge sig men istället fortsätter hon "mucka" gräl. Jag lugnade mig men bad henne att gå och lägga sig. DÅ bröt helvetet ut i tårar och hon kom på en massa sorgliga historier om vad kompisarna hade sagt under dagen i skolan. Kan givetvis vara sant men dessa tårar kommer bara fram när jag är arg och hon söker medlidande. Det var snyftandet och tårarna som nu fick min mor att explodera av ilska "att jag minsann uppförde mig som en galning", att jag inte skulle blivit så arg osv. Vi har haft dessa bråk sen mina barn föddes. Min mor kan vara fruktansvärt otrevlig och burdus samt okänslig. Allt är mitt fel, jag får inte ens säga emot mina egna barn utan att hon vräker ur sig en massa skit. Sedan några timmar sedan har hon inte sagt ett ord till mig. Jag pratade lite smått med morfar och sa godnatt. Hon svarade inte. Tänker inte låta mig sjunka till hennes nivå. Det här inlägget skulle kunna bli milslångt om jag skulle börja prata om mon egen uppväxt men det har inte min mor någon förståelse eller tankar kring. Vad säger ni? Hur bör jag reagera?

    Har inte tid med sån hör skit men det händer alltid när min mor och far är här. Ska dessutom ses under sportlovet men funderar på att ställa in alltihop.

    Behöver råd om min mammas relation till mig samt om min kaxiga 6 åring!! Tack

  • Svar på tråden Mormor lägger sig i min uppfostran!!
  • Loriyana

    Säg till din mor att du och ditt barn har jobbat hårt på eran relation och att ni har ett sätt som fungerar för er och att om hon lägger sig i så ruckar hon i balansen. Du kan tillägga att hon inte vet om vad som pågår i ER familj och hon vet inte om relationen mellan dig och ditt barn. OM hon vill komma med synpunkter så är det ok, MEN dessa synpunkter bör komma då barnet inte är i närheten, annars riskerar hon att förstöra det som du byggt upp.

  • Anonym (Mia)

    Tack :) du har så rätt men hur jag än skulle försöka prata med min mamma skulle det alltid sluta med att hon måste ha rätt!

    Så många gånger som hon fräst åt mig framför barnen. Vrålat att jag "förstör" min barn med att vilja ha ordning, reda och rutiner.

    Skulle helst vilja köra ut henne ur huset men det kan jag inte då de tyvärr måste barnvakta imorgon!

  • Loriyana

    Oj, det är inte bra att hon kritiserar dig framför barnen! Då underminerar hon dig som förälder. Är hon medveten om detta?

  • Loriyana

    Jag har själv mina föräldrar boende nära mig. De har en tendens att skämma bort min tös. Men jag skulle inte prata om det med dem framför barnet, utan har vi något att säga till varandra angående min dotter så säger vi detta när hon sover.

  • Anonym (Mia)

    Nej verkligen inte. Hon skulle aldrig få för sig att det inte vore bra för barnen att höra all kritik riktad mot mig. Hon har inga hämningar alls! Jag skulle behöva prata av mig hos en psykolog för hon får mig ofta att må skitdåligt.

    Jag är medveten att min relation till 6 åringen är lite knepig men jag kämpar för det och jag tycker att vi bråkar allt mindre och kan skratta ihop igen.

  • MxMeNow

    Om hon bara är på besök i några dagar kan du väl låta henne skämma bort barnen. Gå inte in i konflikter när hon hälsar på.

  • Anonym (Lea)

    Så länge du inte gör dina barn illa så har ju din mamma inte med din barnuppfostran att göra. Det klart att hon kan ha åsikter/idéer, men de bör hon informera dig om när din dotter inte är med.

    Du säger att du behöver henne som barnvakt, det känns som att hon utnyttjar det lite. Fult gjort tycker jag. Det funkar inte om du säger att du gärna tar emot tips men inte framför barnet?

  • Anonym (bröt upp)

    För mig funkade det inte att säga till min mamma. Hon blev sur och sen gick det över och så var det samma sak igen. Efter att ha försökt att få till det bra i sex år, kastade jag in handduken. Jag tog ett lugnt snack med mamma och sa att jag inte orkade mer. Jag sa att jag inte stängde några dörrar till hennes barnbarn, men för mig var det kört. Så nu om mitt barn vill åka till mormor, åker vi dit, fikar och pratar allmänt, och sen åker jag. De har några mysiga timmar tillsammans och ibland ringer min unge och frågar om hen kan få sova över vilket hen självklart får om det passar. Sen hämtar jag. Alla är glada och nöjda.

  • Anonym (Mia)

    Nej verkligen inte. Hon skulle aldrig få för sig att det inte vore bra för barnen att höra all kritik riktad mot mig. Hon har inga hämningar alls! Jag skulle behöva prata av mig hos en psykolog för hon får mig ofta att må skitdåligt.

    Jag är medveten att min relation till 6 åringen är lite knepig men jag kämpar för det och jag tycker att vi bråkar allt mindre och kan skratta ihop igen.


    Anonym (Lea) skrev 2015-02-18 21:51:41 följande:

    Så länge du inte gör dina barn illa så har ju din mamma inte med din barnuppfostran att göra. Det klart att hon kan ha åsikter/idéer, men de bör hon informera dig om när din dotter inte är med.

    Du säger att du behöver henne som barnvakt, det känns som att hon utnyttjar det lite. Fult gjort tycker jag. Det funkar inte om du säger att du gärna tar emot tips men inte framför barnet?


    Nej jag tror faktiskt inte det skulle funka. Hon har aldrig gett mig tips utan bara kritiserat mig och varit arg (framför barnen). Givetvis tar då barnen hennes sida och jag blir elaka mamman!
  • Anonym (Vetduvad?)

    Man måste inte släppa in sina egna föräldrar hemma och definitivt inte på långbesök! Jag skulle bli galen om jag hade barn och min mamma boendes här! Det skulle aldrig funka. Och det funkar inte för dig heller så sätt stopp! Besök dem,men låt inte dem komma hem och bo hos er! Och fräs ifrån rejält när hon går på. Ditt barn= dina regler som gäller.

  • Anonym (mormor)
    Anonym (Mia) skrev 2015-02-18 21:12:59 följande:

    Jag känner mig både förbannad och ledsen över det här och behöver råd. Barnens mormor (min mamma) är på besök i några dagar. Vi har aldrig direkt delat några meningar över barnuppfostran. Hon kör sitt race över mig totalt. Ger barnen kakor och socker fast jag säger nej och det görs oftast av impuls av mig framför barnen och då blir ju jag tjat-morsan som ingen tycker om!

    Ikväll av nån anledning blev 6 åringen arg på mig och sa att hon skulle "slå mig på käften". Vi svär inte hemma så jag blev ytterst förvånad hur hon kunde säga så. Min reaktion var att jag blev arg och höjde rösten. Ville veta vem som lärt henne det osv. Sen fortsatte dottern vara arg och började slå mig med knytnävarna och då höjde jag rösten ännu mer att så bannimej gör man inte. Det känns inte som hon förstår att hon redan gjort mig arg och borde ge sig men istället fortsätter hon "mucka" gräl. Jag lugnade mig men bad henne att gå och lägga sig. DÅ bröt helvetet ut i tårar och hon kom på en massa sorgliga historier om vad kompisarna hade sagt under dagen i skolan. Kan givetvis vara sant men dessa tårar kommer bara fram när jag är arg och hon söker medlidande. Det var snyftandet och tårarna som nu fick min mor att explodera av ilska "att jag minsann uppförde mig som en galning", att jag inte skulle blivit så arg osv. Vi har haft dessa bråk sen mina barn föddes. Min mor kan vara fruktansvärt otrevlig och burdus samt okänslig. Allt är mitt fel, jag får inte ens säga emot mina egna barn utan att hon vräker ur sig en massa skit. Sedan några timmar sedan har hon inte sagt ett ord till mig. Jag pratade lite smått med morfar och sa godnatt. Hon svarade inte. Tänker inte låta mig sjunka till hennes nivå. Det här inlägget skulle kunna bli milslångt om jag skulle börja prata om mon egen uppväxt men det har inte min mor någon förståelse eller tankar kring. Vad säger ni? Hur bör jag reagera?

    Har inte tid med sån hör skit men det händer alltid när min mor och far är här. Ska dessutom ses under sportlovet men funderar på att ställa in alltihop.

    Behöver råd om min mammas relation till mig samt om min kaxiga 6 åring!! Tack


    Va?

    På vilket sätt gör jag det?!
  • Anonym (oj oj)
    Anonym (mormor) skrev 2015-02-19 00:04:59 följande:

    Va?

    På vilket sätt gör jag det?!


    Men tar du upp frågar gällande barnuppfostran (eller kritiserar hennes föräldraförmåga) rakt framför barnen?
Svar på tråden Mormor lägger sig i min uppfostran!!