Resa på semester utan sina barn?

Jag blir väldigt förvånad när jag läser eller hör om folk som åker på semester en hel vecka utan sina barn. Varför gör man det?

Jag förstår om barnen själva väljer bort semester med familjen i tonåren om det är så att de ska göra något annat men barn i förskole- och skolåldern? Jag tänker ju semester som en underbart skön tid tillsammans med barnen, när man får upptäcka nya saker tillsammans och bara njuta. Vi var tex på Kanarieöarna med barnen i höstas, underbart på alla sätt för hela familjen.

Att åka på solsemester utan barnen och lämna dem med barnvakt känns ju jättekonstigt. Även om barnen trivs toppen med barnvakten är väl ändå en semester utomlands med sina föräldrar överlägset?Varför missunnar man barnen en sån upplevelse bara för att få sova lite längre på morgonen, festa på kvällen eller vad det nu är? Känner sig inte barnen hemskt bortvalda?

Den här tråden handlar INTE om små barn, utan barn som åtminstone en del (om än inte jag) tycker är normalt att lämna till barnvakt en vecka. Utan om barn kanske 5-15 år.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-23 20:43
Jag vill förtydliga att jag absolut förstå att man åker på en kortare weekendresa och åker till en storstad tex och gör sånt som inte alltid passar barn.

Men jag tycker att vara borta en hel vecka är väldigt länge och framför allt att åka på typ en solsemester, dvs bad, strand, pool, god mat osv, sånt som barn verkligen brukar tycka om. Det är det jag ser som rätt synd om barnen som utesluts ifrån. Men visst, åker familjen på två andra solsemestrar samma år och barnen får åka med då, ja då är det förstås skillnad.