Amningsattityder??

Jag håller med ovanstående. Det är en väldigt amningsovänlig kultur i samhället (och det gäller till viss del även rutiner i vården) samtidigt som det inte riktigt anses ok att välja bort amningen heller.
Som barnmorska ryser jag lite av formuleringen "bra" och "dålig" mamma i förhållande till amning. Jag vet inte hur många gråtande mammor som jag suttit med och "tjatat" om att deras önskan/förmåga att amma inte har med hur de är som förälder att göra, just för att det finns någon slags föreställning att man är en dålig mamma om man inte kan/vill amma sitt barn. Så det är ju jättebra att det finns någon som vill undersöka det
Det är sant att vårdpersonal ska främja amning, men inte genom någon slags övertalningskampanj utan genom att ge blivande föräldrar korrekt information (för att kunna göra ett informerat val) och genom att t.ex. uppmuntra till hud mot hud, inte separera mor och barn, inte ge tillmatning utan medicinsk indikation o.s.v. Men den som säger att hon inte vill amma ska också få stöttning i det. Tyvärr fungerar inte detta riktigt som det ska. Jag tycker många kollegor inte verkar ha tilltro till amning utan vill ge ersättning betydligt oftare än vad som behövs, och uttalanden som "hon har ingen mat" eller "det finns inte tillräckligt" (redan första 1-2 dygnen) o.s.v. förekommer.
Ang. hur samhället ser på amning så är det inte riktigt ok att amma offentligt, inte ok att amma längre än "genomsnittet", inte ok att avvakta med introducera annan föda, bröst är väldigt sexualiserade så många kvinnor känner t.o.m. att det känns konstigt eller äckligt att ett barn ska suga på dem (till skillnad från en vuxen man eller kvinna...) o.s.v.
Så när man dels kanske inte ens har sett ett nyfött barn amma innan man själv får barn, inte får korrekt information och stöd från vården, och inte känner att det är välkommet att ge sitt barn mat någon annanstans än bakom stängda dörrar är det ju inte konstigt att amningen strular och blir en jobbig upplevelse för många. Och som grädde på moset tillkommer skuld- och skamkänslor för att amning på något knepigt sätt ändå är norm...
Inte konstigt att amningsstatistiken dalar!

1. Ja, självklart? Vet inte om du missförstod för att jag skrev att mor och barn inte ska separeras precis efteråt, men det var menat som två olika punkter t.ex. har inte alla möjlighet att vara med sitt barn och partner efter ett kejsarsnitt, så mamman får ligga på uppvaket och barnet och partnern får vara på BB.

2. För att det ska självklart vara föräldrarnas val vad de ger sitt barn för mat. Dessutom vet man att om personalen påbörjar tillmatning på BB är risken stor att mamman lägger ner amningen tidigare än hon velat av diverse anledningar. Men finns det medicinsk indikation att ge tillmatning så ska personalen självklart kunna ge det. Sedan kan ju tillmatning vara såväl mammans egna mjölk, donerad mjölk (s.k. bankmjölk) eller modersmjölksersättning.