Amningsattityder??

Jag tycker att det var ett jäkla tjat om amning innan barnet föddes men sedan när barnet hade kommit så vände det snabbt och blev tjat om att sluta amma. Jag fick "rådet" att sluta amma av BVC när sonen var knappt fyra månader. Skälet: Han kommer inte vilja äta riktig mat annars. Jag har konsekvent vägrat barnmatsprodukter (välling likaså) utan barnen har fått äta samma mat som vi vuxna minus salt, mixat eller mosat, när de är såpass stora att de kan det som komplement till amningen.

Min erfarenhet är att samhället är rätt amningsfientligt men jag har också förstått av vänner som inte har ammat att samhället även är flaskmatsfientligt. Damned if you do, damned if you don't...

Ja, jag tänker ganska ofta på hur omsorg om och omhändertagande av ens barn har teoretiserat bort de instinkter som föräldrarna har. Jag tycker att det är rätt vanligt att föräldrar gör våld på sig själva för att följa "regler" eller "metoder". Det är problematiskt eftersom jag också tror att man därmed distanserar sig från sina barn, vilket är det sista barnen behöver.

Just amningsfrågan kan jag ibland tänka är så dubbel för att det är en kvinnosak; kvinnors handlande har alltid granskats hårt och inte sällan landar "idealet" i något som är omöjligt att uppnå (vilket väl är vad som gör det till just ett ideal). Jag jämför t ex med att kvinnor å ena sidan inte "ska" visa upp sig, men samtidigt "ska" de vara sexiga. Kvinnor "ska" vara smala, men samtidigt "ska" de ha stora bröst. Osv. Finns mycket som kvinnor "ska" och de "ska" amma, men de "ska" samtidigt inte visa några ammande bröst (andra bröst går bra, bara de är "snygga" och inte används i sin ursprungsfunktion).

Jag brukar säga att det är sunt att trotsa myndigheter och med det menar jag att t ex BVC har fått alldeles för stort genomslag. Inte minst med tanke på att 72 av 73 BVC ger felaktiga råd om amning. Så jag håller med dig. Lyssna och följ just ditt barn så löser du det. Jag tror att det är när man lyssnar på alla "ska" som man får problem.