Går han för långt?

Ja om man själv väljer att leva så är väl en sak, men med vilken rätt utsätter du dina barn för en sådan uppväxtmiljö? Du inser väl att du tog på dig ett ansvar för barnens bästa den dagen du valde att skaffa dom va? Seriöst, det finns inga ursäkter..

Inga barn skall växa upp så. Ta ditt ansvar som mamma nu och sätt ned foten! Antingen skärper han till sig rejält eller så flyttar du och barnen ut!

Att han någon gång överreagerar(skäller över en tallrik) eller är okänslig och klappar högt är en sak.. Men att barnen skall leva med någon som konstant är irriterad och skäller på dem är inte ok alls. Se till att de slipper detta så inte hela barndomen blir förstörd.

ja, han går för långt. Det är på dig att säga ifrån och skydda dina barn

Som ni skriver så finns det ingen ursäkt eftersom mina barn påverkas. Jag har en inre önskan att de ska ha en förebild med barnasinnet kvar men samtidigt är konsekvent med barn, men har tänkt fram och tillbaka att man inte kan få allt vilket nog gjort att jag är kvar. Han har alltid haft svårt med äldre sonen på 8 år som har adhd. Han är extremt krävande ibland och då är det skönt att vara två vuxna även om jag inte tycker han gör rätt ofta..låter säkert dumt men jag är livrädd att jag inte så orka detta ensam, det är svårt få hyra lägenhet och vi bor i drömhuset i en liten by där vi efter många om och men fått assistent till sonen..det är så mycket som påverkar ..

Men vad fan! Du stannar alltså hos någon som är elak mot barnen för att det är "bekvämt att vara två"!?

Du, det finns hjälp att få avlastning för ensamstående, så där rök den ursäkten!

Jamendåså.... Drömhuset är såklart viktigare än barnens barndom..

Men va fan? Läs vad du själv har skrivit. Din son lever med en som är arg på honom och som alltid har haft svårt för honom? En som skäller och får honom att känna att han gör fel( är fel?) hela tiden. Men du är för bekväm för att göra något åt det?

Det är lätt att skälla ut någon såhär när man skriver men detta är alltså min synvinkel på det hela, bland annat svärmor håller ju med sin son så fort det blir konflikter så ibland tvivlar jag om jag ser allt med rätt ögon. Eftersom det är klart att många gånger går jag in när han säger åt/ klagar på barnen och han säger då att allt är mitt fel och att allt skulle ha varit bra om han fått uppfostra på sitt sätt från början..

Ta inte vårat ord för det, eller hans och svärmors. Gå till en psykolog och tala om hur ni har det. Det är uppenbart för oss att du är för blind/rädd för att se det. Du behöver professionell hjälp att öppna ögonen. Din man/svärmor kör över dig totalt och det är dina barn som blir lidande för att du inte kan stå upp för dina barn och för dig själv. Sök hjälp för barnens och din egen skull!