Jag väntar mitt tredje barn och har precis hört talas om begreppet "luriga trean". Och jag tycker det är så intressant att läsa andra förlossningsberättelser.
Så, alla ni som fått tre barn (eller fler) är ni villiga att dela med er av eran förlossningsberättelse för 3:an så är jag mer än villig att läsa den. Oavsett om den var lurig eller inte.
Ok, kort resumé: Ettan föddes på bf +10, blev igångsatt efter långvarig vattenavgång. Förlossningen tog 17 h från igångsättningen. Tvåan startade spontant och tog ca 5 h totalt, varav 51 minuter på fl. krystvärkar i tre minuter, det var verkligen världens bästa förlossning.
Trean då. Det är lite luddigt för jag har inte skrivit någon förlossningsberättelse och hela upplevelsen var ett jävla trauma, så jag kan ha missat grejer.
Slemproppen gick runt bf, jag hade även någon kväll med hyfsat starka värkar men inget mer. Så dagarna gick, jag blev mer och mer sänkt, hade ju förväntat mig att något skulle hända inom en vecka efter bf som med de första två, men inte då.
Runt +14 började jag få värkar igen som inte avstannade, åkte in på fl för koll där de gjorde ctg och kollade att vattnet inte hade gått (det misstänkte jag och i efterhand tror jag de hade fel när de sa att vattnet inte gått, men det spelar ingen roll).
Fick åka hem igen, kan ha fått en sovdos med mig men minns inte. Dagen efter hade vi tid för överburenhetskontroll, det var någon gång på em tror jag. Bm gjorde ctg och sade sedan att "nu ska vi sätta fart på det här" och skulle göra en hinnsvepning. När hon var därinne med fingrarna kände hon runt mycket noga och berättade sedan att hon kände en näsa. Japp, ungen låg med ansiktet först. Vid det här laget hade jag rätt bra med värkar själv, kroppen ville väl ha ut ungen. Vi fick göra ett ul för att konstatera läget, läkaren sa att det kanske skulle gå att få bebisen att vända på sig till en position som möjliggjorde vaginal förlossning, så jag fick ligga några timmar till med värkar, men inget hände. :(
Runt midnatt togs beslut om akutsnitt och 01.16 är hon född.
Hon mådde dåligt när hon kom ut, nacken var kraftigt bakåtböjd och hon hade magrat, skinnet bara hängde på henne. Hon blev ivägkörd till neo, pappa följde med och jag blev ensam på uppvaket.
Det tog någon dag innan hon började mjukna i kroppen så hon kunde ligga och amma och flera månader efter lade hon sig helst på sidan med nacken bakåt när vi lade ner henne.
Sen hade vi ett litet helvete med neo och BB-personalen också, att få hålla vårt barn, ha henne hos oss dygnet runt och få lov att få igång amningen, de motarbetade oss i allt. Så det är tyvärr inte alls en positiv berättelse.
Jag önskar att jag hade vågat gå på min magkänsla och kontaktat förlossningen när jag hade börjat gå över tiden, även om ett snitt var oundvikligt (fast jag tror att hade de upptäckt det runt bf och satt igång mig då hade det nog varit bättre chans för henne att lägga sig rätt) så hade vi iaf fått ut en bebis som inte legat alldeles för länge i magen och mått betydligt bättre och vi hade haft en mer harmonisk första tid.
gick över tiden som väntat, gick över med alla tre barn ca 2 v. blev igångsatt dag 15 denna gång. tog hål på hinnorna kl 11, fick värlstimulerande. kl 15.15 kom han ut. en väldigt smärtfri och smidig förlossning. tog lustgas sista kvarten innan dess var värkarna fullt hanterbara :)
i tredje graviditeten hade jag massor förvärkar, det hade jag inte med dom andra.
förlossning 1 : började med värkar dag +13, tog 8 timmar
förlossning 2 : igångsättning dag +17 , tog knappt 4 tim
förlossning 3 : igångsättning dag +15 , tog 4 tim
Började på måndagkvällen med svaga värkar, lyckades somna vid 23.30 och vaknade sen vid 03 av att jag hade ont i magen, undrade då vad det var, men fattade när jag fick ont igen ca 5 min efter första. Gick upp och satte mig i soffan och började klocka värkarna som kom med 5-7 min i mellan. Väckte maken vid 5.30, efter att jag pratat med förlossningen. Fixade till dom store och lämnade hos deras farfar, kom in på fl vid 8, var då öppen ca 2 cm. Bestämde med bm att vi skulle köra och fixa en del ärende, var tillbaka på fl vid 13, då hade det inte hänt något, trots att värkarna kom tätare. Åkte och hämtade barnen och åkte sen hem till min mamma, när kl var 19.30 pratade jag med fl igen, var tveksam till att åka in, då jag var rädd att bli hemskickad igen. Var inne på fl ca 20.30, var öppen 3 och fick stanna. Fick bada och sen fick jag lustgasen, vid ca 23.30-23.45 så var jag öppen 5, fick en känsla av att jag hade en ballong mellan benen strax efter, ca 00 tog bm hål på hinnorna var då öppen 7, precis när hon tagit hål, så kom mina krystvärkar, bm kollade igen var öppen 10 och 00.18 den 5/9 är vår tredje son född :) så gick fort på slutet :)
Å tack för att du delade med dig!! Hoppas ni alla återhämtat er idag och mår bra!? Du skriver inte skrämmande och personligen så gillar jag att vara välinformerad åt alla håll så att säga! Man ska nog våga lita på sin magkänsla som alltid! Kram
Min tredje förlossning startade med igångsättning bf+16. Vid 11:30 tiden var jag öppen 1-2 cm och de tog hål på hinnorna. Gick därefter runt i korridorerna för att föröka få igång det hela.
Vid 12:30 fick jag värkstimulerande dropp och jag började så smått få lite sammandragningar även om de inte gjorde ont.
De höjde droppet lite vid 13:00 och efter en stund började jag känna att kroppen äntligen fattade vad den skulle göra. En bm valde ändå att höja det värkstimulerande droppet lite till vid 13:30 för att hon tyckte att värkarna kom för sällan och var för svaga. Själv tyckte jag att det kändes lite onödigt då det gått snabbt tidigare förlossningar och min kropp som sagt verkade förstått vad den skulle göra.
Min man gick iväg och köpte en varsin sallad som vi åt. När salladen var uppäten vid 13:45 så satte de fart ordentligt pang bom. Onda värkar som kom i ett.
Bm kom in och vi diskuterade smärtlindring. Började med lustgas och vi kom fram till att testa akupunktur.
Men innan hon satte dit nålarna gjorde hon en ny undersökning vid 14:00 och till både hennes och vår förvåning var jag fortfarande bara öppen 2 cm och det var en bit kvar på livmodertappen. Alltså nästan ingen förändring från starten, vilket jag minns kändes en aning surt.
Hon hann sen bara sätta på mig trosorna när jag kände att det tryckte på men tänkte att jag måste ha fel eftersom jag bara var öppen 2 cm. Sa ingenting till nån men lyckades inte helt stå emot trycket och då upptäcker min man vad som händer och gör barnmorskorna uppmärksamma på att han ser sonens huvud som var på väg ut. Det blev lite bråttom av med trosorna igen och bm gav klartecken att krysta vid nästa värk och jag behövde knappt börja trycka så var sonen född, 14:02.
Trots att det gick så otroligt snabbt på slutet så var det en väldigt bra förlossning.
Ooops, det känns lite läskigt (och samtidigt spännande) att läsa att de som haft snabba förlossningar innan verkar ha en ännu snabbare trea. Med första var vi inne 3 timmar med andra 9-11 minuter varav 90 minuter från andra värken. Då körde sambon in i 120-140 de två milen ...
Det får nog bli täta besök på slutet om denna graviditet fortsätter ... Jag vill ju helst inte föda hemma utan lustgas.
Alla mina tre förlossningar har haft samma förlopp, men det har gått fortare och fortare för varje barn. Med första barnet tog det totalt 13 timmar från att jag fick första tecknet tills att han var ute. Med andra barnet tog det kanske fyra-fyra och en halv timmar och med tredje tre. Andra förlossningen var klart bäst. Tredje förlossningen blev väldigt intensiv och gjorde mest ont. Jag väckte min man klockan 03.00, vi var på förlossningen ca 03.35 och bebisen var ute 03.53.
Jag har tre barn, födda -08,-10 och -13.
1:a: BF+5, tog 17 timmar, började kl 23 (skulle sova) så fick inte sova på länge, fick epidural. Blev stressigt på slutet när bebisens hjärtljud gick ner. Allt som allt en ganska jobbig förlossning.
2:an: BF-2, tog 6 timmar, började kl 05, hade sovit gott hela natten. Lätt som en nysning, ingen bedövning behövdes.
3:an: BF-7, tog 13 timmar, hade förverkar hela dagen (som jag ignorerade och gick runt på bl. a vasamuseet hela dan, inte så smart kanske...) och värkarna började på riktigt kl 22. Allt gick bra och fort tills jag var öppen 9 cm och så tog det stop. Förjävliga verkar utan effekt. Kämpade hela natten, fick sen epidural på morgonen vid 07 och så kom han ut 5 min senare... Tänker inte göra om det, vi är nöjda med 3 som tur är! ;)
Så mitt bästa råd: vila vila vila!! Så länge och mycket du kan. Det kan i alla fall inte skada! :)
Puffar