Din förlossningsberättelse för 3:an

Ettan: Startar med värkar. De tar hål på hinnorna. Och sen går det fort. 6 h från första värken. Född 40+0

Tvåan: Vaknar 01.00 av intensiva värkar. Åker in direkt, är öppen 7 cm klockan 02.00. 03.03 är han född. Född 37+3

Trean: Har en lugn dag. Mannen är på väg hem från ett jobb i Sthlm (tar 6-7h att köra). Han kom hem vid halv sex, flera timmar innan han egentligen skulle. Klockan 19.00 sitter jag på en stol i köket och reser mig upp. Då känner jag att det rinner till lite. Men är osäker på om det är en flytning för jag under några veckor haft liknande. Då känner jag att det rinner ner varmt på insida benet. Jag undrar om jag har kissat på mig (på riktigt haha). Går in i badrummet av med brallorna då kommer en pöl. Vitt vatten. Jag ropar på mannen eller kallar med vanlig ton faktiskt. Jag säger lugnt att mitt vatten har gått. Hans ögon spärras upp! Det är hans första barn och en helt ny upplevelse för honom.

Han börjar direkt. Ropar på killarna säger åt dem att ta på sig skor o packa sina väskor. Samtidigt som han ringer sin pappa så han kan komma o hämta hunden.

Då har jag inga värkar och säger till honom att det är lugnt vi behöver inte åka nu jag har ju inga värkar ens. Vi ringer fl som säger att vi ska komma in. Jag duschar av mig och byter om. Sätter på en binda. In kommer vi till kk och en ung tjej oc säger att det inte alls behöver vara vattnet som gått.,.. Jag irriterad liksom, det är mitt tredje jag tror jag vet vad detta är.

Så ber hon om min binda som hon skeptiskt luktar på medan mannen generat vänder bort blicken. Nja sa hon... Jag kokade inombords men var lugn. Så sa hon att vi fixk åka hem och vänta på värkar och om de inte satt igång skulle vi komma in klockan sju morgonen därpå. Då är klockan runt 20.00-20.30 ca

Vi åker hem. Stannar vid ett gatukök och äter hamburgare. Då börjar det bekanta onda att komma smygandes. Väldigt pang på. Så vi får vända och köra in igen. 21.30 är vi inne på ett rum och en underbar bm får vi. Där känner jag mig så trygg. Erfarenheten. Jag får lustgas och står upp mot sängen och gungar. Jag kräks upp burgaren i en påse direkt efter trycker jag lustgasen. Hade såna blåmärken sen på kinderna. Sen satt jag på huk i sängen. En väldigt bra position. M killarna låg jag på rygg för det var den bilden jag hade av hur det gick till. M lilltjejen hade jag hunnit läsa på mer. Tyngdkraften hjälpte och det var mkt smidigare att sitta så. Bara lurigt att vända mig om medan de höll i henne och snurrade henne mellan mina ben haha.

Bästa förlossningen iaf!!! Född vwcka 38+5

Jag började känna lite molvärk på eftermiddagen. Åkte in vid 20.30, framme strax efter kl 21. Blev undersökt och var då inte öppen mer än ett par centimeter. De ville skicka hem mig, men vi fick vara kvar eftersom vi har en bit att åka. Kollade på tv i ett par timmar på BB och gick sedan upp till förlossningen igen. Då hade jag fått högt blodtryck så jag blev skickad till specialförlossningen. Fortfarande var jag inte öppen mer än ett par cm. Vis av erfarenhet visste jag att när det väl drar igång så går det fort och hade också skrivit det i förlossningsbrevet. Harvade runt på 2-3 cm till klockan var 3 på natten och var då nästan 5 cm öppen. 03.15 började krystvärkarna och 03.18 var hon ute. Barnmorskan var inte beredd på ett sånt snabbt förlopp och fick larma istället för att gå ut och hämta mer personal. Hann inte med bedövning men fick lustgas. En fantastisk förlossning och jag är full av beundran för vad kroppen klarar av. En dusch senare var jag redo att åka hem. Jag gick in till BB och hade inga problem alls. Jag hade åkt hem på stört om vi inte hade varit tvungna att invänta läkarronden.

Så spännande att läsa. Och det verkar gå väldigt snabbt på slutet för de flesta av er.

Fler som vill dela med sig?

Å vad spännande att läsa om era förlossningar! :) Jag väntar min tredje med bf om 38dagar så jag är lika nyfiken som TS! :D

Vill ni höra om en tredje förlossning som slutar med akutsnitt? Kanske inte ska skrämma er, men gå definitivt inte med på att gå över tiden mycket mer än ni gjorde med de två första bara för att alla försäkrar er om att trean är lurig och det är helt normalt... ????

Gruvar mig också för trean nu, 11dagar kvar till BF.

De två tidigare har gått fort och kommit utan förvarning. Inga förvärkar utan när det väl börjat göra ont har det liksom varit på gång.

Den här gången har jag haft kraftiga och smärtsamma förvärkar i 4v redan och är rädd för att gå hemma för länge.

14mil till förlossningen dessutom och en sambo som jobbar 8mil bort, åt motsatt håll givetvis!

Va spännande att läsa allas förlossnings berättelser. Man blir peppad och glad:) väntar oxå 3:an nu, har bf om 9 dar... Och bara väntar på vattenavgång eller skempropp. Fick 2:an 11 dar före bf, så nu känns d som man går på övertid:) vad är d som gör att d oftast går snabbare ju fler förlossningar man gått igenom nån som vet???

Ok, kort resumé: Ettan föddes på bf +10, blev igångsatt efter långvarig vattenavgång. Förlossningen tog 17 h från igångsättningen. Tvåan startade spontant och tog ca 5 h totalt, varav 51 minuter på fl. krystvärkar i tre minuter, det var verkligen världens bästa förlossning.

Trean då. Det är lite luddigt för jag har inte skrivit någon förlossningsberättelse och hela upplevelsen var ett jävla trauma, så jag kan ha missat grejer.

Slemproppen gick runt bf, jag hade även någon kväll med hyfsat starka värkar men inget mer. Så dagarna gick, jag blev mer och mer sänkt, hade ju förväntat mig att något skulle hända inom en vecka efter bf som med de första två, men inte då.

Runt +14 började jag få värkar igen som inte avstannade, åkte in på fl för koll där de gjorde ctg och kollade att vattnet inte hade gått (det misstänkte jag och i efterhand tror jag de hade fel när de sa att vattnet inte gått, men det spelar ingen roll).

Fick åka hem igen, kan ha fått en sovdos med mig men minns inte. Dagen efter hade vi tid för överburenhetskontroll, det var någon gång på em tror jag. Bm gjorde ctg och sade sedan att "nu ska vi sätta fart på det här" och skulle göra en hinnsvepning. När hon var därinne med fingrarna kände hon runt mycket noga och berättade sedan att hon kände en näsa. Japp, ungen låg med ansiktet först. Vid det här laget hade jag rätt bra med värkar själv, kroppen ville väl ha ut ungen. Vi fick göra ett ul för att konstatera läget, läkaren sa att det kanske skulle gå att få bebisen att vända på sig till en position som möjliggjorde vaginal förlossning, så jag fick ligga några timmar till med värkar, men inget hände. :(

Runt midnatt togs beslut om akutsnitt och 01.16 är hon född.

Hon mådde dåligt när hon kom ut, nacken var kraftigt bakåtböjd och hon hade magrat, skinnet bara hängde på henne. Hon blev ivägkörd till neo, pappa följde med och jag blev ensam på uppvaket.

Det tog någon dag innan hon började mjukna i kroppen så hon kunde ligga och amma och flera månader efter lade hon sig helst på sidan med nacken bakåt när vi lade ner henne.

Sen hade vi ett litet helvete med neo och BB-personalen också, att få hålla vårt barn, ha henne hos oss dygnet runt och få lov att få igång amningen, de motarbetade oss i allt. Så det är tyvärr inte alls en positiv berättelse.

Jag önskar att jag hade vågat gå på min magkänsla och kontaktat förlossningen när jag hade börjat gå över tiden, även om ett snitt var oundvikligt (fast jag tror att hade de upptäckt det runt bf och satt igång mig då hade det nog varit bättre chans för henne att lägga sig rätt) så hade vi iaf fått ut en bebis som inte legat alldeles för länge i magen och mått betydligt bättre och vi hade haft en mer harmonisk första tid.