Särbo utan vuxentid

Hej!
För knappt två år sedan träffade jag min sambo, han hade då ett barn på 8 år vars mamma hade gått bort, dessutom jobbade han skift. Jag hade mina barn på heltid, förutom varannan helg, och vi bodde några mil ifrån varandra. Mina barnlediga helger var hans jobbarhelger. Ibland kunde vi träffas i veckorna allihop, men mina lediga helger var jag ofta barnvakt då han jobbade. Riktigt besvärligt alltså!
Men vi fick det ändå att fungera, att jag stod ut berodde nog mycket på att han var så fin mot mig, små överraskningar och fina sms mm. Men en skillnad mellan våra män verkar vara hur de prioriterar, min sambo är en underbar pappa, men han tycker inte att det är konstigt att ibland lämna bort barnen för att göra något bara vi två (eller med vänner) Och det är ju faktiskt helt normalt - även föräldrar med bara gemensamma barn vill ju göra något eget ibland. Mitt tips är nog att du ger förslag: bio, en helg i storstan, vandra på någon vacker vandringsled, sådant som passar er men inte barnen. Och var tydlig!

Det låter ju som att han inte tycker egentid med dig är viktigt tyvärr. Och det handlar nog mer om personlighet än att han är ensam förälder. Min sambos dotter har 3 olika aktiviter i veckan, om sambon skjutsar släpper han av utanför och hämtar upp efteråt, hinner han inte hem emellan så blir det en sväng på Biltema! Han skulle tycka att det var tråkigt och slöseri med tid att stå där en timme och bara titta, men självklart går han, och jag, på alla uppvisningar etc. Så tyvärr tror jag att du antingen får gilla läget och hålla dig till soffmys med honom och aktiviteter med kompisar, eller kanske gå vidare i livet... Det kan ju också vara så att han är en utpräglad hemmamänniska, som engagerar sig i barnens grejer men inte har något större behov av att komma ut själv? Även om han var barnledig ibland kanske han helst bara skulle sitta hemma - och om det är nu kan han ju "gömma sig" bakom barnens aktviteter....

Synd TS men kanske ändå för det bästa... Det är nog helt enkelt så att han bara vill ha ett familjeliv med barnen i centrum och inte är så intresserad av vuxen/uteliv. Handlar nog mest om hans personlighet, inte att han är ensam förälder.

Jag önskar dig all lycka!