Ekonomi för 4 barn?

Känner igen mig i dina tankar! Som läget är nu med 3 barn har vi råd att åka på semester och att barnen ska få ha nån aktivitet. Vi bor i radhus och jobbar 100% och 80% .

Har väl medelinkomst ca 36000 ihop efter skatt. Inga höginkomst jobb men det funkar. Köper inte en massa prylar till oss utan det är barnen som går i första hand. Åker oftast på semesterresor när det är lite billigare och dagsutflykter på sommarlovet. Vi har tur som bor i en sommarstad på västkusten så vi behöver inte åka så långt för sol och bad om vädret vill sig rätt.

Vill oxå ha 4 barn men är väl mest tiden och orken som vi känner är ett hinder. Mindre tid med de barn vi redan har , att vi inte kan hitta på saker med de 2 äldre barnen lika lätt som nu. Barnen är 8,6,2

Men samtidigt ser vi ju hur mysigt och roligt dom tyckte det var när lillasyster kom och hur fint dem leker allihopa nu. Svårt dilemma det där.

Vi har två. Nu när vi inte är föräldralediga och en jobbar 75% har vi in 47 netto.

Det räcker till två barn.

Det enda som skulle hindra ur ekonomisk synpunkt är att man har så ont om pengar de 1- 1 1/2 året man är föräldraledig. Då får man verkligen snåla och dra in på allt. Men tycker vi hade det snålt under alla 3 föräldraledigheterna, stor lättnad när båda jobbade igen.

Va? Är utlandsresa varje år en nödvändig del i att växa upp? Inte konstigt att barn har en skev uppfattning om vad "fattig" innebär.

Stort tack för ditt svar. Vi verkar resonera rätt lika. Just nu är min man föräldraledig med vår yngsta, men i höst när ettåringen börjar förskola så ska min man gå ned till att jobba 80%, jag kommer jobba 100% och då bör vi få in ca 40000 efter skatt. I min värld, så som jag själv vuxit upp, så är det enorma summor pengar så jag vet inte riktigt varför jag oroar mig över ekonomin. Det handlar ju om att inte leva över sina tillgångar, helt enkelt. 

Vi har också en enorm tur då en släkting till oss äger ett stort hus på Gotland, så där bor vi kostnadsfritt varje somrar. Semestrarna för oss är alltså ingen stor utgift. Däremot om man ska resa - då blir det ju lite dyrare.

Ork tror jag finns hos oss! Tiden däremot - den kan man ju inte få mer av. ;) Men när längtan finns där, frågan är vad man ska låta väga tyngst? Vi vill inte vänta för länge heller, man blir ju inte yngre direkt. :/

Hehe, vi är så vana vid det där efter tre tighta barn + att jag pluggat i en massa år. Så vi har sen vi blev föräldrar bara haft 6 månader då vi båda jobbat heltid. 

Ja jag vill betona att det inte är min åsikt. (Tvärtom!) Men det är vad jag läste i en annan tråd här på FL och det fick mig att börja fundera på om det var jag - eller andra - som hade skev syn på vilken ekonomi som krävs om man vill ha många barn.

Jag förstod att det inte var din åsikt. Jag har även sett den på annat håll, inklusive Aftonbladet för några år sedan när de pratade om barnfattigdomen. Då lärde jag mig att det är en rättighet som barn/ungdom att ha den senaste mobiltelefonen, de senaste kläderna och tydligen också att åka utomlands varje år. Har man inte detta så är man fattig (relativ fattigdom). Ska man räkna så så är även vi fattiga relativt till de som bor på tex Östermalm eller någon annan rikemansförort i Stockholm. Vi får väl in strax över 40k efter skatt i månaden när båda jobbar.

Jag känner mig lite fattig om jag jämför mig med Bill Gates. ;)

Men du har rätt, det är rätt skevt och lite blint för det omgivande samhället att anse sig fattig om man inte har råd att åka utomlands 1 gång om året.

Känns överdrivet för mig med att åka på charter semestrar varje år och långresor till Asien mm.

För mig är det en lyx för oss om vi har råd med det nångång. Nu har vi haft tur och kunnat spara och åka ett par ggr nu när barnen varit små. Typ varannat år. Men absolut inget krav, däremot är camping semester ett "krav" för mig då jag är uppväxt med det ???? hehe

Skulle vara en blinksmileys där ja

Haha jo men såklart det är så, det är ju ens egen "standard" som man - eller i alla fall jag - gärna vill kunna upprätthålla även med ett fjärde barn. Som det ser ut nu skulle vi klara det om vi konsumerar och reser ungefär som vi gör nu och har ungefär samma inkomster. Sen vet man ju aldrig vad som kommer hända i framtiden men jag vill ju inte planera efter vare sig ett överdrivet optimistisk eller pessimistiskt scenario.

Min man tycker inte det är så mycket att tänka på. Han vill köpa en större bil men det skulle vi nog göra oavsett. Bara att köra, tycker han. Så jag kanske ska sluta grubbla och våga lite, tänka på allt det fina med ett till barn och ta motgångarna när de kommer!

Vi har tre barn (eller jag har tre, två av dem bor hos oss varannan vecka).

Vi tjänar 45.000kr efter skatt. Räcker för oss

Vi har fyra barn i åldrarna 10, 8, 3 och 9 månader och har med barnbidrag och underhåll inräknat nu när jag är föräldraledig en inkomst på ungefär 50' efter skatt. Jag kommer att jobba deltid härefter och då kommer vi att hamna på något över det.

Vi bor i stor villa med allt för dyra driftkostnader, har två (nya) bilar och lever gott helt enkelt.

Vi har hittills inte märkt av att det blivit så mycket dyrare med ett fjärde barn annat än att det behövs köpas nya bebiskläder stup i ett eftersom vi gjort oss av med det gamla.

I matväg så är jag sådan att jag alltid gjort för mycket mat så där blir det ju knappt märkbart.

Det där det nog kan bli märkbart är när det ska börjas med fler fritidsaktiviteter, både i tid och pengar men man får ju lära sig att rätta maten efter magsäcken så att säga.

Vill man ha fler barn så tycker jag att man ska gå på den känslan, man ångrar inte de barn man har bara de man aldrig skaffade.

En utlandssemester blir inte så vansinnigt många tusenlappar dyrare med ytterligare en, däremot så kan väl själva resan med fler småttingar att hålla ordning på ett större projekt.

Det beror väl på vad man själv anser vara livskvalitet. Utlandsresor räknar jag personligen inte dit, men många syskon räknar jag däremot.
Vilken inkomst man behöver hänger ju mycket på vad man har för utgifter. Med 4 barn klarade vi oss jättebra på ca 20.000 kr efter skatt (plus barnbidrag). Då hade vi alltså bara en inkomst, eftersom jag var hemma med barnen utan inkomst. Med den lönen kunde vi t o m spara en slant varje månad. Problem blev det då makens arbetsgivare gick i konkurs och vi plötsligt skulle leva på stämpelpengar. Det hade inte gått många månader! Som tur var fanns det andra jobb ...