Inlägg från: Anonym (Du kan!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Du kan!)

    Partner som ignorerar en - bara att stå ut med?

    Ts, du verkar inte ha Asperger. Som du själv säger så har personer med den diagnosen svårigheter med att läsa av andra. Det räknas som en av dom största begränsningarna en med Asperger har.

    Det har du inga problem med. Det är snarare dina upplevelser i barndomen med en pappa du varit rädd för som kan ha startat dina känslor av att du är värdelös. Anorexi och känslor att inte duga är något som växt fram av din pappas kränkande behandling av dig.

    Har du inte ens haft stöd hos din mamma utan ni två också haft konflikter , blev du en ensam tjej. Alla tankar som tvingades på dig om att det var ditt fel som inte gjorde si eller så , gjorde nog att du blev inåtvänd. Ingen kan ju vara perfekt , men du fick inte visa det för då blev du straffad av din pappa.

    Tyvärr , så mötte du din man som behandlar dig på liknande sätt som din pappa genom att straffa dig, fast med tystnad i flera dagar..t o m en månad. Du är normal , men nedtryckt. Det är din man som inte beter dig normalt. Han skrattar och tittar på tv medan du gråter. Det visar att han saknar medkänsla för dig.

    Det är ett stort problem HAN har.

    Det går inte ihop med det du skriver om att han är omtänksam och snäll. Har han några villkor på dig när han är snäll? Är han verkligen snäll utan att vilja ha något tillbaka?

    Du lider av konsekvenserna av din pappas kränkande sätt mot dig och det fortsätter med din mans kränkande behandling av dig.

    Vem som helst i dina skor skulle må som du.

    Ta bort det dåliga yttre omständigheterna , ska du se att bakom det finns en glad och utåtriktad person som kommer att kunna dra fördel av sina "svagheter" till styrkor för att kunna förändra sitt liv, och kunna glädja sig själv och andra för att du förstår saker , du har en insikt om livet som inte alla har. Använd det till att må bra på riktigt , inte bara tillfälligt utan hela tiden. Du vet allt det här själv , det syns i ditt sätt att skriva. Du behöver gå vidare för att det ska bli så som du känner och vill att livet ska vara . Kram!

  • Anonym (Du kan!)
    Anonym (Nåt konstruktivt) skrev 2015-03-11 12:39:59 följande:

    Det är bara det att TS själv har skrivit att hon har fått diagnosen Asperger tidigare.


    Jo , det förstår jag ,men hon är själv tveksam till diagnosen. Berättade att hon fick den i samband med att hon mådde dåligt och hade det inte bra hemma. Diagnoser är inte alltid korrekta, bara för att man får dom av en läkare . Tyvärr!
    Anonym (ignorerad) skrev 2015-03-10 17:18:15 följande:

    Grejen är den att jag en gång i tiden fått en Asberger-diagnos på mig, vilket jag själv tycker känns helt fel. Det har hänt mycket i min barndom som påverkat mig till att bli så inåtvänd som jag var då när min mamma (som var konflikttrött nyseparerad tonårsförälder) övertalade mig att gå med på utredning. Bland annat anorexia som enbart behandlades med ät-träning och piller, inget gjort åt det psykiska måendet.

    Den där stämpeln på mig är dock väldigt behändig för alla andra, alla problem och konflikter kan liksom skyllas på att jag är konstig.


  • Anonym (Du kan!)
    Anonym (Nåt konstruktivt) skrev 2015-03-11 13:23:04 följande:

    Ja vi vet ju inte hur det ligger till, men om jag vore TS hade jag isåfall vänt mig till psykiatrin för att prata med dom om att utreda henne ytterligare. Idag får man inte heller diagnosen utan en riktig utredning, det är alltså inte så att man sitter där hos nån som bara slänger ur sig att "du verkar ha AS". 

    I mitt fall så var det först en diagnos, men sen efter ytterligare samtal med psykologen tyckte hon det fanns indikationer på att det var nåt mer, så det blev en utredning till. O vips har jag nu rätt till en väldig massa stöd o hjälp även i kontakten med AF, som jag inte hade tidigare! Verkligen välkommet.


    Ja , det är bättre att göra en grundlig utredning. Då kan ts få rätt hjälp , kanske i form av terapi och/eller något annat.

    Förstår att det var bra för dig att få en diagnos , då har du också kunnat få den hjälp du behöver , klart att det blir lättare i vardagen när man får rätt stöd.
Svar på tråden Partner som ignorerar en - bara att stå ut med?