Partner som ignorerar en - bara att stå ut med?

Grejen är den att jag en gång i tiden fått en Asberger-diagnos på mig, vilket jag själv tycker känns helt fel. Det har hänt mycket i min barndom som påverkat mig till att bli så inåtvänd som jag var då när min mamma (som var konflikttrött nyseparerad tonårsförälder) övertalade mig att gå med på utredning. Bland annat anorexia som enbart behandlades med ät-träning och piller, inget gjort åt det psykiska måendet.

Den där stämpeln på mig är dock väldigt behändig för alla andra, alla problem och konflikter kan liksom skyllas på att jag är konstig. Och socialen hänger upp sig på den gång på gång, antagligen pga den de tycker jag ska leva med hans tystnad för de är "oroliga ifall vi skulle separera" för att "han är så viktig för barnen och då riskerar han bli mindre närvarande i deras liv".

Jag har stått i stlhms bostadskö i dessa 9 år och kunde skaffa bostad där det finns bättre chanser för mig att få jobb.

Men jag är rädd för att om jag (eller han) lämnar skulle socialen börja jaga mig och enbart mig med påståenden att jag inte kan ta hand om mina barn, trots att det är jag som skött barnen alla år och orsaken till att förskolan tog kontakt med socialen var bl a att jag verkade oerhört stressad vilket berodde mycket på ständig rädsla för att göra honom missnöjd.

Det var barnens förskola som anmält oss till socialen, de hade upplevt att jag, som alltid skötte lämningar och hämtningar, var stressad och tjatade mycket på barnen, samt att det stora barnet sagt något om att pappa gjort henne illa en gång för länge sedan. Jag försökte studera på distans vilket krävde mycket tid och jag försökte använda all tid barnen var borta till studierna för att jag inte hann annars, han tyckte att jag inte brydde mig om att hålla rent för att jag inte tog av min studietid till att diska och städa så att han slapp se stök och stående disk när han kom hem och tänkte laga mat.
Stora barnet hade en jobbig period med mycket bråk, kunde sätta sig och tvärvägra gå till/från dagis för att hon inte hade lust. Jag kände mig stressad att komma hem fort med barnen på eftermiddagarna för att hinna städa och diska. 

Klagar han så spelar det liksom ingen roll vad jag säger, jag bryr mig inte och så är det. För städa tar väl inte så lång tid så det kan jag gott ta av min egen tid. Socialen håller med. Då skulle jag ju slippa känna stress över städningen. (Det är bara det att det är totalt meningslöst att städa på studietid när man sedan hämtar två barn som stökar ner igen på nolltid innan han hunnit komma hem.)

Jag vågar inte riktigt säga emot honom, minst av allt bli arg, för jag kan ju bli bemött med tystnad och vet hur skitjobbigt det är.

Tjaa... Vi har inte pratat mycket med varandra sedan socialen avslutade.

Det verkar som att han har ihop det med någon Kristina i smyg. Men det skiter jag i. Har mest svårt att hålla mig för skratt åt hur tarvliga folk kan vara. 

Han tror nog att jag inte har en aning om det, fattar kanske inte hur lättknäckt upplåsningsmönster på telefonskärmen är.

Det har hänt att jag sett misstänkta sms förut (fast det är inte så att jag brukar snoka i telefonen för jämnan), och blivit uppjagad och arg och konfronterat honom med det.
Då har han - ja just det - blivit tyst, ignorerat mig tills jag känt mig helt tillintetgjord, och sedan förklarat hur det ligger till. Att det varit en kompis bekant som han träffat en gång som på eget initiativ börjat skicka flörtmeddelanden mitt i natten, eller en annan gång att det var den förra ägaren till den begagnade telefon han köpt som hade skrivit med någon tjej. 
Jag får inte "attackera" honom och kräva förklaringar för då kan han inte prata, jag måste fråga lugnt och inte förutsätta att han gjort någonting, hur troligt det än verkar.  

Nu verkar det rätt tydligt att det är på riktigt och pågår, verkar som att de planerar att ses på något hotell i Kungens Kurva. 
Tror jag vet precis vem det är, har ju vant mig vid att luska reda på sådant på egen hand.
Enda frågetecknet är att konversationen nu pågår med en ny kontakt med annat namn och nummer, men han har kallat denna Kristina i början av den konversationen så det är troligen samma person. Som för övrigt är gift enligt personupplysningar på nätet.

Fortsätter se hur mycket jag kan ta reda på.

Idag har jag hittat: 

...Ett kvitto från Hotell Månen i Kungens Kurva, kontant betalning av rum. 
...En jacka innehållande 18 000 kronor i femhundringar och en påse kondomer. 
...Ett väldigt behändigt datorprogram som gör att det går att se vad han gör på datorn även när han surfar inPrivate/inkognito. (Idag har han t ex varit i videochatroulette medan jag var och hämtade barnen)
...På ett enkelt sätt som man skulle kunna avlyssna honom

Och så har jag bakom dolt nummer ringt upp den där kontakten han sparat som "K Josefin" och hörde "Hallå, det är Kristina" i luren. 

Nu vet jag exakt vem hon är och har dessutom fått tag i nummer till hennes man.

Jag avvaktar lite men ska kontakta mannen. Troligen i slutet av månaden när räkningarna är betalda för denna gång och Kristina dessutom har födelsedag. 

Nu har jag pratat med min mamma och berättat om otroheten och ignorerandet, och de vill hjälpa mig att flytta härifrån. 

Ska gå på lägenhetsvisning om ett par dagar.

Sambon är reserverad och går omkring och suckar när han är hemma, och porrsurfar när han tror att jag inte märker det.