Partner som ignorerar en - bara att stå ut med?

Hej!
jag ser att det är en väldigt gammal tråd, men skriver ändå. Hur gick det för dig ts?

jag är i en väldigt liknande situation, har ingen diagnos men haft en tuff uppväxt med en alkoholiserad pappa och mobbing. Vilket gjort att jag från början hade dålig självkänsla. 

träffade min sambo för 12 år sedan, i början var det bra. Mindre händelser, där jag köpte att allt var mitt fel. Jag hade gjort fel, men inser nu att sambons reaktioner var helt överdrivna? Efter ca 2 år tillsammans började det bli mer återkommande att jag ?gjorde fel eller sa fel? och möttes av tystnaden och ignorerandes. Under åren har det ökat i frekvens. För 4 år sen bestämde jag mig för att det var bättre att jag var tyst och jag drog mig undan.
För 2 år sen föddes vår son och allt blev tusen gånger värre. Jag har i princip ensam tagit hand om sonen, enligt sambon för att han ville ge mig upplevelsen. (Han har barn sedan tidigare.) 
För ett år sen fick jag kastat i ansiktet att jag inte kan något och att vara tillsammans med mig är som att vara tillsammans med ett lik. Vi pratade efter det och jag förklarade hur jag kände. Att ingenting jag gör duger, känner mig helt värdelös och drog mig undan medvetet. Han sa att han förstod och skulle ändra sig. Det ledde till att han slutade klaga öppet på mig istället är det suckar och nu får jag tystnaden en gång i veckan/varannan vecka, några dagar åt gången. Känner mig totalt värdelös. Orkar inte längre fråga vad jag gjort fel, oftast är det bara samma. Jag är inte den jag brukade vara, han verkar inte förstå att efter år av att få veta att jag inte duger räcker det inte att säga att jag är bäst en gång?
jag vet inte längre vad jag ska göra, orkar inte ha det så här men vill att vi ska hitta tillbaka till som det var i början. Men jag vet inte om det var så bra som jag minns det eller om jag har förskönat det? samtidigt vill jag för vår sons skull att vi ska hålla ihop, även för hans barns skull.

denna sista gång har jag gjort som han gör, fortsatt med mitt. Inte gråtit, inte frågat vad jag gjort fel, inte sagt förlåt. Han är som vanligt mot sina barn, men ignorerar nu vår son. Vilket gör mig livrädd för att lämna honom, vad kommer han då att göra mot vår son? 

jag vet inte längre vad jag ska göra eller hur mycket mer jag ska orka ta