koppel på 3-åring

Ok, jag har god erfarenhet av det du frågar om, så min syn på frågan är helt annorlunda än tidigare svar.
Ja absolut, köp ett sele, gärna, djursele för det älskar barnen.
Sen köper du ett flexikoppel, mitt var på 8 m. Se till att det är " koppel" snöre och inte den med tunn svart nylonsnöre, för den kan folk snubbla över, mitt var ett tjockt blått koppel, den kunde inge missa !
Nu till en av dom viktigaste punkterna, när ditt barn har detta på sig, så är det ett " säkerhetskoppel" och inte hundkoppel!!
Folk lägger in helt sjuka värderingar i detta koppel, just för att det är samma flexi som vissa har till sina hundar, men det är inte en hund du går med, utan en säkerhetslina för att förhindra att ditt barn försvinner eller kommer till skada!
Tyvärr måste du förbereda dig för en massa kommentarer från " inskränkta" människor, som inte ser till helheten, utan snabbt väljer att döma dig istället, tyvärr ð???!
Ditt barn kommer INTE att lida av det, tvärtom, älska friheten det ger ð???!
Jag har aldrig förstått varför ett barn skulle må bättre av att sitta i en vagn, istället för att få springa omkring o undersöka världen på egen hand, 8 meters radier är frihet, än att få gå brevid o hålla i handen och därmed inte få klättra på den stora stenen, springa runt och undersöka allt på egen hand.
Du som förälder kan njuta av ditt barns frihet, njuta av dess nyfikenhet och glädje och behöver inte oroa dig för vägar, att inte hinna med om du ser en fara osv!
Jag som hade en vild son som vägrade sitta i vagnen, hålla handen o ofta hamnade i farliga situationer ( han har adhd) hade INTE haft min son vid liv idag om jag valt att lyssna på alla oförstående människor o deras konstiga värderingar, för det är det som är poängen, vilken värdering sätter du i detta koppel?!
För mig var det en " säkerhetslina" och aldrig att min son blev nedvärderad av mig o han accepterade det fullt ut, led inte en sekund och fick fritt vara den aktiva, nyfikna kille som han var!

Fast en treåring bör väl kunna lära sig att gå bredvid dig eller hålla i vagnen när nu går? Eller en ståplatta till bebisens vagn om ni går nära farliga vägar. Det är ju inte så att en treåring inte förstår vad du säger till det.

Problemet är snarare att din dotter inte lyssnar på dig. Antingen får du vänta med springcykel och annat som går snabbt tills hon mognar av sig själv, eller också får du bli strängare. Eller en kombination. 

Det är som du själv är inne på, farligt att ha barn "lösa" i trafiken om de inte lyssnar. Det kanske känns elakt att ryta och dra i sitt barn, men ibland anser jag att det behövs. Att ha koppel på barnet är detsamma som att erkänna att man har noll auktoritet. Generellt tror jag att många föräldrar är väldigt rädda för att säga ifrån, de tycker att det är elakt, men de spänner gärna fast vilt kämpande och gråtande barn i en vagn eller (ännu värre) matstol! Allt för att slippa säga ifrån och "vara elaka". 

Själv har jag aldrig behövt vara särskilt orolig för barnen i trafiken ? eftersom de föddes när vi bodde i en stad med tjugo miljoner invånare och oerhört mycket bilar var jag helt enkelt tvungen att vara superhård med dem så snart de kunde gå, det handlade verkligen om liv eller död. 

Så absolut inte koppel, vi är människor och vi klarar av att kommunicera med röst, blickar, bilder o s v... koppel är för hundägare. (Även om många kommunicerar tillräckligt väl med sina hundar för att inte behöva det, där heller). 

Malla L: Tro det eller ej men jag har ensam ansvarat för en tvååring och en nyfödd samtidigt. Och då var det ju väldigt skönt för alla att min tvååring lyssnade och förstod när jag förklarade, och brydde sig när jag någon gång blev arg / rädd och sa ifrån på riktigt.

Jag har kompisar med både fyra och fem barn och det som slår mig är hur effektiva de är i sitt föräldraskap, d v s jätteduktiga på att kommunicera och få barnen dit de vill, utan tvångsåtgärder som att binda fast dem.  

Underskatta inte era små, de är inte dumma i huvudet. De förstår om ni bemödar er om att förklara både risker och positiva saker. Med vissa barn får man anstränga sig mer, men det går att nå fram.