koppel på 3-åring

Problemet är snarare att din dotter inte lyssnar på dig. Antingen får du vänta med springcykel och annat som går snabbt tills hon mognar av sig själv, eller också får du bli strängare. Eller en kombination. 

Det är som du själv är inne på, farligt att ha barn "lösa" i trafiken om de inte lyssnar. Det kanske känns elakt att ryta och dra i sitt barn, men ibland anser jag att det behövs. Att ha koppel på barnet är detsamma som att erkänna att man har noll auktoritet. Generellt tror jag att många föräldrar är väldigt rädda för att säga ifrån, de tycker att det är elakt, men de spänner gärna fast vilt kämpande och gråtande barn i en vagn eller (ännu värre) matstol! Allt för att slippa säga ifrån och "vara elaka". 

Själv har jag aldrig behövt vara särskilt orolig för barnen i trafiken ? eftersom de föddes när vi bodde i en stad med tjugo miljoner invånare och oerhört mycket bilar var jag helt enkelt tvungen att vara superhård med dem så snart de kunde gå, det handlade verkligen om liv eller död. 

Så absolut inte koppel, vi är människor och vi klarar av att kommunicera med röst, blickar, bilder o s v... koppel är för hundägare. (Även om många kommunicerar tillräckligt väl med sina hundar för att inte behöva det, där heller). 

TS pratar om ett "flexi rullkoppel" till ett barn. Utformat för hundar. Principen är densamma, anledningen likaså. Djuret / barnet ser ingen anledning att lyssna på mamma / pappa / matte / husse och följden blir att han, hon, den eller det knyts fast med ett rep. 

Men hallå, fattar ni inte hur dåligt det är?

"Normalbegåvade" föräldrar fattar också att det är uselt föräldraskap att inte lära sina barn att lyssna i potentiellt livsfarliga situationer, innan man därtill förser dem med en CYKEL i samma, potentiellt livsfarliga situation. 

Malla L: Tro det eller ej men jag har ensam ansvarat för en tvååring och en nyfödd samtidigt. Och då var det ju väldigt skönt för alla att min tvååring lyssnade och förstod när jag förklarade, och brydde sig när jag någon gång blev arg / rädd och sa ifrån på riktigt.

Jag har kompisar med både fyra och fem barn och det som slår mig är hur effektiva de är i sitt föräldraskap, d v s jätteduktiga på att kommunicera och få barnen dit de vill, utan tvångsåtgärder som att binda fast dem.  

Underskatta inte era små, de är inte dumma i huvudet. De förstår om ni bemödar er om att förklara både risker och positiva saker. Med vissa barn får man anstränga sig mer, men det går att nå fram. 

MallaL: 

Jag ignorerar ditt tramsiga påhopp och går rakt på sak: 
Om ett barn är helt styrt av sina impulser (du menar väl typ som att de gärna kastar sig nerför en bro och liknande..?) än på föräldrar som "menar allvar" är det knappast läge att hiva upp dem på en cykel. Än. 

Blev fel där, jag menar alltså, att om barn är helt underkastat sina impulser och föräldrarna inte lyckas nå fram till dem eller förklara allvaret i en situation, är det definitivt inte läge för cykling.