Att förlora sin mamma

Hej.. Igår var det en vecka sedan jag hitta min mamma död i sin säng. Jag är 22 år och har en son som blir 3 år i maj.. Vi fick besked från obduceringen att hon hade dött den 16e mars, dagen innan fyllde jag 22år, vi träffades och fira min födelsedag. Vi prata varje dag, det gick 3 dagar och den första dagen hon inte ringde tänkte jag att hon var nog trött o inte orka ringa.. andra dagen börja jag bli orolig och skrev det till henne. Tredje dagen kände jag något och börja gråta, ringde o ringde. Inget svar. Jag åkte dit och där låg hon. Kvävd i spyor. Benen o fötterna på golvet o resten av kroppen låg i sängen, som om hon antingen skulle sätta sig upp eller satt upp o skulle lägga sig ner o där hände något tror jag. Hon hade epilepsi sen två år tillbaka och vi fick veta av hennes ex (som hon hade jätte bra kontakt med) att hon hade cancer och hade börjat en kemo behandling 3 veckor innan hon dog, varför berätta hon inte för oss andra? Men ingen vet ännu vad som hände förän obduktions svaren kommer..Vart ska jag börja med att berätta om våran relation.. min mamma var min största trygghet. Vi hade en väldigt nära relation och hon har alltid funnits för mig.

För snart tre år sen den 18e april dog min kille, tre veckor innan våran son föddes.. detta har satt djupa sår och har inte ens bearbetat det än, min mamma gjorde allt för mig då, fanns där hela tiden.. och nu är hon oxå borta. Hur ska jag klara av det här?? Sörja o bearbeta mina två största tryggheter. Kan inte fatta än att min mamma är borta. Allt känns som ett skämt, mitt liv är ett skämt. Var 19år när min kille dog och jag var höggravid, sonen föddes dagen efter begravningen. När jag är 22 år dör min mamma dagen efter min födelsedag helt plötsligt, helt oväntat!!! Usch kan inte fatta det här! Vill bara lägga mig o dö för jag vet inte om jag orkar med det här.