Så jävla arg!!
2014 tog jag studenten efter att jag gått ett program som jag verkligen ville gå för jag tyckte att det var kul (det är väl egentligen hela grejen med gymnasiet, eller hur?), men nu ett år senare så vill jag utbilda mig inom Handel & Administration för jag tycker om att jobba i butik och sitta i kassan. Går det? Nej!
Idag var jag hos Komvux i min kommun för att prata med en yrkesvägledare ang en Handel & Administration utbildning som dom erbjuder i en annan kommun. Jag tog med mig mitt examensbevis samt samlat betygsdokument från en annan skola jag gått på och får till svar att min chans att komma in på en yrkesutbildning är väldigt liten eftersom jag har ett examensbevis. Hur jävla puckat är det????
Först och främst tar dom in personer som INTE har ett examensbevis, dom som hoppat av gymnasiet. Sen om det finns platser kvar (vilket det troligtvis inte finns), så tar dom in de personer som har ett examensbevis. Vilket är ganska många. Och det är många som inte har ett examensbevis. Förstår ni?
Inte nog med det. Jag kommer troligtvis också få avslag ang lägenhetskontrakt från Socialförvaltningen för att "jag har ett ställe att bo på tills jag får ett jobb".
MEN GUESS WHAT! Hur fan ska jag få ett jobb när nästintill allting kräver någon form av utbildning eller arbetslivserfarenhet? Och hur fan ska jag få arbetslivserfarenhet när ingen vill anställa mig? Visst, visst, jag kan göra en arbetspraktik så att företagen slipper betala extra för mig. BULLSHIT.
Vad händer om min mamma bestämmer sig för att flytta till Dalarna och jag inte kan följa med? Ska jag bo på gatan då eller? Hos mina systrar kan jag inte bo för dom har ingen plats och dom vill inte ha mig där om jag inte har ett jobb och har något att göra om dagarna.
Hur jävla fuckat ska vårat samhälle bli egentligen? Dom har i princip uteslutit tusentals, säkert miljontals, ungdomar från att skaffa sig ett jobb, flytta hemifrån och faktiskt leva sitt eget liv. Och alla kallar oss för "typiska 90-talister" och att vi är "bortskämda". Really? Låter det som att vi är bortskämda eller? Tror du inte att vi kämpar för att vi ska komma någonstans?
Mina föräldrar må ha skämt bort mig när jag föddes eftersom jag är ett sladdbarn, men jag vet bättre än att gå omkring och tro att allt serveras på ett silverfat, för det gör det definitivt inte.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, men jag är så jävla förbannad. Jag skulle avslutat mitt liv när jag hade chansen, det inser jag nu.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-15 21:12
Jag vill INTE se kommentarer där folk säger "Du får skylla dig själv" eller ifrågasätta min attityd i det här inlägget. Jag har all rätt i världen att uttrycka mig hur jag vill på Internet för att få ur mig mina känslor. Jag var väldigt arg när jag skrev det här och kanske inte tänkte till så mycket, och vi har alla varit i den situationen.
Sen vill jag inte se kommentarer där folk klankar ner på mig och ifrågasätter varför jag enbart gick gymnasiet för att göra något roligt.
Det jag glömde tillägga i original inlägget (som jag även skrivit i en kommentar) är att min pappa tvingade mig att studera Hotell & Restaurang när jag gick ut grundskolan 2009, när jag egentligen ville gå Handel & Administration eller Barn och Fritid. Under dessa 2 åren utvecklade jag svår depression, panikångest och social fobi. Varför? För att min pappa tvingade mig till något jag inte ville och skrek på mig så fort jag satte mig på tvären och sa emot honom.
Mot slutet av dessa 2 år blev jag så självmordsbenägen att jag "sjukskrev" mig i 2 veckor under en praktik på 2 månader enbart för att planera hur jag skulle ta livet av mig. Just av den anledningen gick jag något som JAG VILLE GÖRA utan att känna mig tvingad. Dock så var min depression så långt gången att jag var tvungen att gå på medicin och det gör jag än idag.
Så till alla er som klankar ner på mig och säger att man ska gå gymnasiet för att få en grund. Visst, ni har rätt till en viss del. Men tänk till lite grann innan ni ifrågasätter mina beslut. Tack.
