Äter dottern för mycket mat?

Svårt säga utifrån dina få ord. Jag åt enorma mängder mat som barn! Från födseln och framåt,men jag var jättesmal. Inte tränade jag heller,men på den tiden var man ju ute "jämt" och lekte så det hade väl effekt. Så länge hon verkligen är normalviktig,motionerar och äter bra mat tycker jag hon ska få äta. Jag föddes hungrig och kommer dö hungrig brukar jag säga.

Det är fel att du nekar ditt barn mat. Låta henne sova hungrig? Är du dum i huvudet? På det här viset skapar du ett stört ätbeteende och i värsta fall anorexia, bulimi eller nåt annat lika roligt.

Problemet är inte att hon äter utan att hon äter mat hon inte blir mätt på. Ge henne mindre kolhydratrika livsmedel och mer protein och fett. Kolla på GI, Ola Lauritzson är bra. Gillar hon ägg så ge henne mer sånt, ägg är bästa maten vi kan äta. Skippa bröd så mycket som möjligt, bröd är det sämsta man kan äta, mättar väldigt dåligt.

Eller läs boken "Det sötaste vi har". Ge din dotter ett bra liv och sluta misshandla henne.

TS skapar inte anorexia. Den sjukdomen sitter i huvudet. Skulle TS säga åt sin dotter att hon är tjock och inte ser ut som samhällets bild av hur man ska se ut, DÅ hade TS förmodligen gett barnet ätstörningar till slut. Tycker dock att TS ska låta sin dotter äta tills hon bli mätt, "lite mage" är inte skadligt. :)

Jag som började äta mig till övervikt i just den åldern när man mer och mer kunde styra över vad man själv åt istället för att föräldrarna tog fram mat önskar så att mina föräldrar på något sätt agerat. Har man inte de där hunger- och mättnadskänslorna naturligt måste man träna in dem. Träna in bra matvanor osv. Vad mycket lidande jag hade sluppit om jag hade varit normalviktig hela livet.

Nu för tiden så får föräldrarna en liten bok på BVC, om barnet vid fem års ålder ligger på övervikt enligt BMI. I den boken inleder man med frågan: "är mitt barn överviktigt?". Svaret som kommer efteråt är något i stil med att om man som förälder börjat fundera på barnets vikt, - om ens barn är övervikitgt, - så är det förmodligen så.

Jag kommer inte ihåg vad boken heter, men jag vet att den varit uppe i en annan tråd.

Hur lång är hon och vad väger hon?

Jag tycker att man har rätt att begränsa sitt barns matintag om det är ett osunt intag. Lägg upp en normalportion. Är hon mer hungrig så får hon fylla ut med sallad. Vill hon inte ha det, så är hon nog inte så hungrig som hon påstår.

Annelie 76: nej det är inte barnmisshandel att inte låta barnet äta kvällsmat 2 h efter att barnet har ätit tre stora portioner av middag, när hon då sagt att hon "var proppmätt" efter maten. Dessutom hon har sällan frågat efter mat på kvällen precis före hon skall sova, förutom några enstaka ggr, då hon självklart har fått en smörgås. Däremot har hon sagt i helgen på morgonen att hon ofta är hungrig precis innan hon skall sova. Det jag vet är iallfall att om man ofta äter smörgåsar precis innan man skall sova så vänjer sig kroppen vid att bli hungrig då och vilja ha mat.

Men ett exempel: hon var över hos en kompis där hon åt tre fläskkotletter. En halvtimme senare var hon fortfarande inte mätt utan ville ha mer mat och pannkakor. Så länge hon mår bra och inte är överviktig är det självklart inget problem. Jag skall fråga skolsköterskan vad hon tycker.  

Pescetarian: Jag återkommer med vikt och längd. Skall kolla vikten exakt när hon kommer hem.

Har ni kollat blodsockret? Kissar hon ofta, svettas lite mer än vanligt och ofta är törstig så kan det vara diabetes. Jag var själv matglad och då jag ofta fick vänta för länge på maten så åt jag jättesnabbt och vräkte i mig så fort att jag inte hann känna att jag blev mätt. Så vissa behöver kanske äta lite oftare så att de inte blir sådär vrålhungriga! Och öva på att äta lite långsammare så de hinner känna när de blir mätta.

Nej hon kissar inte oftare än normalt och jag tror inte det är blodsockret,Ja hon äter snabbt trots att hon äter mellanmål hemma. Vi har börjat öva på att äta långsammare, men tack. Jag behövde nog påminnas om det. Oftast slänger hon i sig maten så att vi inte hinner äta klart förrän hon är färdig. Vi har också börjat servera mer grönsaker till maten.

Ja, att äta snabbt blir ju en vana. Och då känner man nog inte att man blivit mätt utan trycker i sig mer, vilket leder till att magsäcken töjer ut sig och kräver mera mat. Jag blev förgiftad av dåligt vatten och blev sjuk länge - efter det hade magsäcken krympt och jag hade inga problem med att äta mindre. Ingen metod jag rekommenderar dock ! Men jag var rundast av syskonen då vi var små och är smalast nu! Din flicka har kanske snabb ämnesomsättning, och det är ju bra att ha! Gäller att skapa bra vanor bara, utan för mycket förbud ändå.

Hon är 129 cm lång och vägde 30,5 kilo med kläder på. Så 30 kg.Hon har precis fyllt 9 år.

Då ligger hon ju i det övre spannet av normalvikt och viktigt att ni stannar där och att hon inte drar iväg uppåt i vikten.

Fast innan man drar i för höga växlar så får man ju se till hur flickan legat på kurvorna tidigare, samt om hon alltid haft samma goda aptit.

Mitt barn ligger också i överkant inom normalspannet för BMI. Men det har barnet alltid gjort - redan från födseln (eller redan i magen faktiskt, då man gjorde en tillväxtkontroll i vecka 33(?) där barnet låg på +19(?)).

Tack för svar!  Hon har ökat en halv kurva för vikten , medan längden följer sin vanliga kurva. Jag har en känsla av att hon inte bränner lika mycket som tidigare helt enkelt. Det görs en kontroll hos skolsköterskan till hösten i årskurs tre. Jag kan fråga då om hon tycker att vikten är ok. Jag hade själv stor aptit när jag var yngre men var också lite rund. Vi har generna för övervikt på min sida (även om jag är normalviktig), så klart att jag tänkt lite på det. Lättare att lära äta rätt nu, än ändra sitt matbeteende efter många år om det leder till övervikt på sikt.

Dock tycker jag att det är helt okej som det är nu.Har nog blivit lite fundersam mest dels det med att hon verkar ha "gått upp " samtidigt som flera andra vuxna påpekat om kosten och i kombination med att hon ofta klagar på att byxorna är trånga i midjan.  Ja alla barn är olika från början och inte stöpta i samma mall

Min filosofi är att om man äter rätt så äter man sig mätt utan att äta mer än man behöver. Själv väljer jag alltså att servera mat som jag slipper säga "stopp inget mer nu" till! Kanske lättare sagt än gjort men :)