• maka011

    Evig längtan som värker

    Ska vara rakt på sak.. Jag behöver tröst, förståelse, att inte vara ensam..
    Jag har varit tapper på den här resan, men jag vet inte hur mycket mer jag orkar. 

    Facebook och instagram svämmar över med bilder på ultraljudsbilder, positiva teststickor, härliga magar, nyfödda barn.. Är så förbannat less!

    För att göra ont värre fick jag nyligen veta att min syster väntar sitt andra barn.. Det var inte det värsta.. Inte heller att de försökt vänta för att jag och min man skulle hinna före. Det värsta är att jag orkar inte vara glad för deras skull. Jag är skit förbannad. När i h*lvete ska det bli våran tur?! 
    Vilket gör mig till en hemsk syster.. Det gör att jag undviker dem, för jag orkar inte.. Vill inte höra hur hon mår och hur det känns..

    Vi har ett ägg som väntar på oss i frysen, men jag vill inte sätta in det. För jag kommer att gå sönder om det inte fäster.

    Har varit aktiv i en ivf tråd, men orkar inte med den heller. Orkar inte läsa om alla som plussar och som får många ägg till frysen. Om alla ruvare..

    Jag behöver en tråd där jag slipper höra om alla som lyckas.. Kanske finns det fler en jag som behöver någonstans där man kan få vara ledsen och arg?

  • Svar på tråden Evig längtan som värker
  • Jag är bara jag
    maka011 skrev 2015-04-07 19:24:25 följande:
    Absolut. Kvinnor blir ju gravida under alla möjliga omständigheter. 

    Har börjat med Provera. Dags att ge sig upp i sadeln. Känns som att jag är stark nog att hantera ett misslyckande. Det är dags att försöka.
    På´t igen bara! Skål  Jag ruvar för fullt vilket är tortyr,men det är bara vänta och se...
  • fröken fegis

    Japp, håller både tummar och tår för oss alla att det ska gå vägen tillslut! Kram på er!

  • monn

    Usch jag känner precis som du. Jag har tagit bort min facebook för jag orkar inte se!


    maka011 skrev 2015-03-18 21:01:56 följande:

    Ska vara rakt på sak.. Jag behöver tröst, förståelse, att inte vara ensam..

    Jag har varit tapper på den här resan, men jag vet inte hur mycket mer jag orkar. 

    Facebook och instagram svämmar över med bilder på ultraljudsbilder, positiva teststickor, härliga magar, nyfödda barn.. Är så förbannat less!

    För att göra ont värre fick jag nyligen veta att min syster väntar sitt andra barn.. Det var inte det värsta.. Inte heller att de försökt vänta för att jag och min man skulle hinna före. Det värsta är att jag orkar inte vara glad för deras skull. Jag är skit förbannad. När i h*lvete ska det bli våran tur?! 

    Vilket gör mig till en hemsk syster.. Det gör att jag undviker dem, för jag orkar inte.. Vill inte höra hur hon mår och hur det känns..

    Vi har ett ägg som väntar på oss i frysen, men jag vill inte sätta in det. För jag kommer att gå sönder om det inte fäster.

    Har varit aktiv i en ivf tråd, men orkar inte med den heller. Orkar inte läsa om alla som plussar och som får många ägg till frysen. Om alla ruvare..

    Jag behöver en tråd där jag slipper höra om alla som lyckas.. Kanske finns det fler en jag som behöver någonstans där man kan få vara ledsen och arg?


  • maka011
    Jag är bara jag skrev 2015-04-07 19:47:48 följande:

    På´t igen bara!   Jag ruvar för fullt vilket är tortyr,men det är bara vänta och se...


    Håller verkligen tummarna för er!
  • maka011
    monn skrev 2015-04-07 20:54:35 följande:

    Usch jag känner precis som du. Jag har tagit bort min facebook för jag orkar inte se!


    Hur långt är ni i processen?
  • monn

    Vi har försökt bli gravida sedan september 2013. Väntar på insemination när mina sköldkörtelvärden gått ner, har ätit levaxin i snart en månad.. Jag försöker intala mig att det inte kommer hända, för att hålla förhoppningarna nere, för jag vet inte hur jag skulle hantera om det aldrig går. Vet ej heller hur många besvikelser jag orkar med.


    maka011 skrev 2015-04-07 21:02:56 följande:

    Hur långt är ni i processen?


  • Libra1

    Det är helt ok att känna så här. Oftast kan man må sämre över att man inte tillåter sig att ha dessa "förbjudna" tankar. Men vad jag har förstått så är de väldigt vanliga bland oss ofrivilligt barnlösa. Man måste få känna sorg och vara arg. Man måste få utlopp för sina känslor mot orättvisan.

    Jag är själv väldigt ledsen och arg till och från. Man blir väldigt bitter till slut. T om på andra som kämpar, men som till slut lyckas. Avundsjukan. Den är fruktansvärd. Jag vet inte riktigt hur man ska hantera den.

    Försök vara snäll mot dig själv och undvik saker som får dig att må dåligt. Fokusera på dig själv och vad du vill. Så försöker jag tänka när livet känns för hårt.

    En stor kram till dig! Hjärta


  • maka011
    monn skrev 2015-04-08 05:58:52 följande:

    Vi har försökt bli gravida sedan september 2013. Väntar på insemination när mina sköldkörtelvärden gått ner, har ätit levaxin i snart en månad.. Jag försöker intala mig att det inte kommer hända, för att hålla förhoppningarna nere, för jag vet inte hur jag skulle hantera om det aldrig går. Vet ej heller hur många besvikelser jag orkar med.


    Lite som mig då.. Försöker att inte hoppas för mycket.Utan att vara mer systematisk istället. Typ. "Okej, ta Provera och invänta blödning. Dag 1 ring bm, hämta ut tabletter och spruta.."
Svar på tråden Evig längtan som värker