Uppfostrar man inte barn längre?
Utan att ha läst mer än TS så kan jag hålla med om att det ibland känns hopplöst. Jag och min 8-månader gamla son var på öppna förskolan igår. En flicka i 2-årsåldern kom fram till sonen och sonen ville klappa henne på kinden. ''Klappa försiktigt" sade jag och var hela tiden redo att fånga upp hans hand om han skulle bli hårdhänt. Det blev han inte. Däremot tog han skruvmejseln i plast som flickan hade i handen. Jag sade lugnt att "nej, det där är flickans leksak"och gav tillbaka den till flickan. Min son blev ledsen och jag plockade upp en annan leksak som jag gav till sonen. Flickans mamma blev bestört, tog skruvmejseln från sin dotter och gav till min son med uppmaning om att han är liten och det är synd om honom för att han är ledsen. Hon tyckte att dottern kunde offra sin leksak för att min son inte skulle gråta. Nej, det är inte synd om min son. Han är 8 månader och förstår inte att han inte får ta andras grejer, men det är ju det som jag försöker lära honom. Han blir inte ett dugg hjälpt om andra get tillbaka grejerna till honom för att han börjar gråta. Dessutom blev han lugn på en sekund när han fick bilen i sin hand. Och vad lär sig flickan av agerandet? Att andra barn har rätt att ta de saker som hon leker med?
Jag förfasas över den enormt hårda tonen bland barnen på ÖF. Alla barn tar grejer av alla, alla barn mejar ner varandras klosstorn eller duplobyggen, alla gråter och föräldrarna verkar inte göra den minsta ansats till att vägleda sina barn kring vad som är rätt och fel.