Uppfostrar man inte barn längre?

 

Många ser det som sitt livsprojekt att se till att deras barn aldrig ska stöta på några svårigheter, de fungerar hela tiden som en sköld mellan sina barn och resten av världen och de är så oerhört rädda för att barnet ska känna sig sårat eller kränkt. Barnen ska växa upp curlade och fina. Aldrig få sig en näsbränna. Därför blir de sura när någon säger till deras barn."

Varför ska barn lindas in i bomull? Varför är det så förbannat hemskt att uppfostra sina barn och varför blir föräldrar arga när jag som utomstående säger till ungar som uppför sig illa medan föräldrarna bara fortsätter att dricka sin latte eller surfa på mobilen och själva struntar i barnens uppförande?

Var sak har sin plats och tid. Allt kan och ska inte diskuteras, vissa saker kan diskuteras och förklaras, men kanske inte varje gång i flera år, då har ju inte barnet förstått något av vad som du försökt förklara, vissa saker kan och ska diskuteras varje gång, för att det finns utrymme för att ta ställning i det enskilda fallet.

Många ser auktoritet som något fult och förstår då inte syftet med det.
Auktoritet är ansvar. När man kan ta ansvaret får man bestämma.
När det gäller barn så handlar det oftast om att de är just barn som inte kan/får/bör göra vissa saker, för de har inte nått den fysisk, psykiska och intellektuella mognads-, utvecklings- och kompetensnivån. Som vuxen/förälder har du i regel en större erfarenhet, kunskap och ansvar som barn inte har. Att förstå auktoritet handlar mycket om att förstå förhållandet mellan den som bestämmer och den som blir bestämd över och att detta är ett övergående stadium. När man har vad som krävs får man bestämma mer själv, först vad det gäller en själv och senare kanske även andra.
I yrkeslivet handlar auktoritet ofta om ansvar och att samordna resurser när fler är inblandade.

Vad är fel i att skuldbelägga? Hur får man barn att förstå när de gör fel utan att de känner skuld? Är inte skuldkänsla en rätt naturlig konsekvens av att göra fel?

Vi pratar inte om riktiga kränkningar utan det moderna Sveriges lättkränkthet. Dvs t.ex att folk blir kränkta för att grannen säger till ungarna att sluta skrika ute på gården.

Du kan ju börja gapa på mig när jag flyttar undan din unge för att komma förbi.
Så ska du få höra ett och annat.

Jag skiter i hur förbannad du blir, jag ska fram.
Dina virriga ungar är inte gulliga utan är i vägen.
Punkt slut.

Ja, precis.
Att de inte kan fatta att vi inte tycker att deras ungar är gulliga är inte vårt bekymmer.
De är i vägen, väsnas, geggar och gud vet allt... och det är bara tröttsamt. Inte ett dugg gulligt.

Fast i de fall du nämner har ju föräldrarna glömt sitt ansvar över det barnen inte klarar, det ska ju inte gå ut över andra.

Bryter sele mot barnkonventionen?

Jag säger inte att små barn inte ska få gå själva, men föräldrar har brustit i ansvar om det inte sker på ett sätt som är säkert för barnet och med hänsyn till andra.

Så det är bättre att ungen kutar ut i gatan och blir påkörd?

Nej, och ej heller föräldrar och deras barn. Tar ni utrymme så att andra inte kommer fram så har du inte tagit hänsyn. Var sak har sin plats och tid.

Nej, inte alls. Vissa barn vägrar hålla handen och kutar iväg, vad ska man göra med dem tycker du? Sitta inne?

Är det i Stockholm vuxna är så här mot små barn?

Jag har ALDRIG set det. Snarare har folk full koll på att här kommer ett litet barn gåendes och man måste ha koll så det inte blir en oavsiktlig krock. Du kanske borde flytta till min landsända.

Är det? Det var du som tyckte att sele är inhumant, jag bara ifrågasätter. Är det lika inhumant i vagnen? Fyller ju samma funktion.

Om jag tolkar dig rätt så menar du att det är mig det är fel på om jag irriterar mig på att du och ditt/dina barn tar plats och inte dig?

Jag tycker det är lite slappt att som vuxen använda barns perspektiv för att inte ta sitt ansvar 

Barn har jag stort tålamod med om de inte beter sig direkt illa, utan bara är som barn är, men det är den vuxne jag ställer krav på och kan jag inte göra det så ska den inte förvänta sig allt för mycket av mig och andra vuxna heller. Här kommer även vuxnas roll som föredöme in, både inför barn och andra vuxna.

Jag vet inte vad det är för rättigheter för barn du tycker åsidosätts. 
Själv tycker jag  de grundläggande bitarna som hem, trygghet, kost, hälsa, kärlek, omtanke, utvecklingsstimulans är viktigast och självklara rättigheter. Jag tycker även barn ska vara fria från politisk och religiös påverkan (följs inte alltid).
Även fostran, en fungerande skolgång i lugn och harmonisk miljö mm är en rättighet för barn.
Det varierar i grad av hur mycket man ger barn av ovanstående.

Tror du verkligen att folk har sele på sina barn av bekvämlighets skäl?