Uppfostrar man inte barn längre?

Det enda ungarna lär sig av det där som hon förespråkar blir: "skit samma vad jag gör, jag kan alltid släta över med en kram, ett förlåt, ett vadsomhelst". Ungarna kommer att växa upp till vuxna med noll empati, som kör över alla andra, ljuger, bedrar, tillskansar sig allt möjligt utan skrupler och blir förvånade när ett förlåt inte löser saken. När deras partner lämnar dem, de åker i fängelse eller vadsomhelst så kommer de att stå där helt oförstående. 

Ungar ska ha regler, det ska talas om tydligt när de är skuld till något och de ska förstå hur andra känner det. Handling får konsekvens, vuxna vet bäst (nåja, inte alla), lärare ska de lyssna på, man säger tack och man beter sig. Så enkelt är det. Föräldrar som inte fattar de här enkla reglerna i barnuppfostran borde avstå från att förstöra en hel generation.

Det är just det här som många självupptagna föräldrar har problem med att fatta. Deras ungars utvecklingsprocess är inte andras ansvar. Föräldrar får själva se till att deras ungar inte stör andra. Jag tänker inte snubbla över "söta, gulliga" småungar som beter sig som aspackade a-lagare mitt i affärer, trottoarer, övergångsställen, flygplatser och alla andra ställen som föräldrar tycker att andra ska akta sig för att deras ungar ska vingla fram.

Så jo, jag håller med dig, om någon skulle ens öppna käften över att jag flyttar på deras unge. För att inte snacka om att ungen kan bli nermejad och skadad av en kundvagn, en transportvagn på flygplatsen, en barnvagn eller annat. Eller tom översprungen för att den vinglar in framför en eller för att den inte syns helt enkelt. Synd om ungen men föräldrarna borde bötfällas för oaktsamhet.

Och föräldrarna är slappa för att de är rädda för att anmälas. Och det är där det går fel. Samt att det har gått fel tidigare och då är det nästan försent att börja uppfostra.

Våra tonåringar vet vad som gäller för det har vi förklarat. Om de har det så dåligt här hemma att de känner att de måste anmäla oss, den dagen det händer kommer de att hamna i fosterhem. Så vi har bett dem att fundera väldigt noga innan de får några dumheter för sig. Våra ungar har alltid fått veta, sedan de var små att handling får konsekvens. Om de är beredda på att ta konsekvenserna får de ju utföra handlingen. På det här viset har vi alltid fått dem att tänka efter före. Men så är det också så att vi har aldrig backat och alltid varit konsekventa. Så de vet att vi leker inte och hotar inte. Bara talar om att "du får göra som du anser är rätt men jag/vi gör det som vi anser vara rätt".

Ja, vi pratar. Om allt möjligt. Intressant definition du har av att misslyckas när våra ungar är välartade, hövliga, hjälpsamma och har bra betyg. En är på väg till ett toppuniversitet utomlands om ett år. 

Och ingen av dem beter sig som egocentrerade småkungar som tror att världen kretsar kring dem. De får inte heller ett nervsammanbrott för att de måste ut med soporna, städa sina rum, klippa gräset och, ve och fasa, utan att få betalt för det. Inte heller blir de helt hysteriska för att de inte får använda mobiler vid matbordet, keps och mössor av vid detsamma, håller upp dörren för folk, inte tränger sig före, osv. De slängde sig inte heller stortjutande på golvet i butiken när de var små och vi inte köpte glass. En av dem gjorde det en gång. Aldrig mer. Det var nämligen inget spännande när pappa gick iväg. Pyjamas på sig till dagis hände också en enda gång. När ungen fick gå huttrande till carporten och sätta sig in en iskall bil i bara pyjamas och prickiga gummistövlar i -7 grader insåg han att så skoj var det inte. Och mamma vände inte om heller, han fick ha hundens pläd över sig. 

Så din definition av att misslyckas ger jag inte mycket för. Du verkar nämligen inte så upplyst om ordets innebörd.

Läs igen, läs rätt och lägg inte ord i munnen på mig. Ska du svara på mina inlägg se till att svara på det som står där. Jag har inte skrivit någonstans att vi har uppnått det där genom att hota med fosterhem så sluta ljug meddetsamma. Det vill säga nu meddetsamma. Att du behöver ljuga ihop vad andra skrivit bara för att själv framstå i bättre dager tyder enbart på att du känner dig träffad som misslyckad förälder.

Kanske har ni varit det och kanske det har funkat. Jag ser inte att det skulle vara brutalt hårt att tala om för en 4.5-åring att det blir ingen glass, vill du vältra dig på golvet och stortjuta får du göra det själv, jag går nu och sedan går föräldern (pappan) iväg. Vi var överens om att inte dalta med tjuriga ungar som ska bara hållla på med viljedemonstration. Det är inte heller brutalt att jag har lagt fram kläder till ungen men det ska tjafsas och talas om vad han vill ha på sig. Har förklarat en gång att det är kallt ute. Om ungen envisas med pyjamas och gummistövlar, fint, då får han lära sig efter att ha frusit ett tag att mamma hade rätt, nästa gång kanske man kan lyssna så slipper man ha hundens filt på sig. Speciellt när de andra ungarna frågar "varför luktar din filt så konstigt"? 

Ungen (tja, tonåring nu) flabbar åt fotot på sig själv i prickiga gummistövlar och en hundfilt draperad kring sig utanför dagis. Blir säkerligen studentplakatfoto av det.

Jag trodde faktiskt sedan tidigare svar i olika trådar, att du var vettigare än den där du svarar till men bevisligen inte. Du läser också likadant som den, synd, hade en helt annan syn på dina inlägg tidigare. Var har jag skrivit att jag använt hot som uppfostringsmetod?

Om jag minns rätt, vilket jag gör, har jag skrivit att vi har gjort det klart för våra ungar att om de någonsin funderar på att anmäla oss är det bäst att de är övertygade om att de vill det. För om de har det så pass dåligt hemma att de känner att det ska anmälas då får de flytta till fosterhem. Det är ju bättre för dem. Så att de slipper bo i ett hem där det är så illa att de är nödgade till att anmäla. Hur ni kan få det till hot övergår mitt förstånd.

Men, men... Vi kryper inte och har aldrig gjort så för våra ungar. Att mamma eller pappa blir ledsen för att du slår på mamma eller pappa? Så fan heller. Om du slår så blir du ledsen för att det får konsekvenser helt enkelt.  Jaså det tyckte du inte om? Fint, då kanske du tänker på det nästa gång innan du börjar slå, skrika, kasta saker, osv. Konsekvent men rättvist. Har funkat utmärkt. Och våra ungar är framåt och frispråkiga dessutom. Och som det ser ut, kommer de också att fortsätta studera och ha bra yrken precis som sina föräldrar. Bra, va?

Hur skulle det där vara ett hot? Det är fakta över vad som gäller. Om man har det så dåligt på ett ställe att man känner att en anmälning är på sin plats behöver man ju komma bort. Så om föräldrarna slår, knarkar, utnyttjar ungarna eller vad som helst då är det ju ingen bra miljö för ungarna att vara kvar i.

Men om ungar, som det händer allt oftare nuförtiden (ta reda på det själv via BRIS och ungdomskuratorer, osv, vi känner folk inom de områdena) anmäler föräldrarna i utpressningssyfte för att de inte får dittan och datten och bla, bla, bla då är det bäst att de tänkt igenom det där innan de gör det. För om de vill hamna i fosterhem bara för att de ljuger om föräldrarna som tex hämnd för att inte få 8000-kronors jeans eller ny iPhone (verkliga exempel som vi fått reda på från folk som jobbar med det) och säger att föräldrarna slår dem eller utnyttjar dem, då är det bäst att de har tänkt igenom det där.

Bor du i en skyddad verkstad?

Självklart snackar jag om småbarn som slår, 3-4 år gamla. Trodde det framgick, det är väl inte 10-åringar som slåss, skriker och kastar saker? Inte hos oss i varje fall men jag förstår associationen, det är så det ser ut nuförtiden då ungarna bestämmer och får nervsammanbrott om någon inte gör som de vill. Det är just det vi har sluppit tack vare bra uppfostran.