Uppfostrar man inte barn längre?

Och föräldrarna är slappa för att de är rädda för att anmälas. Och det är där det går fel. Samt att det har gått fel tidigare och då är det nästan försent att börja uppfostra.

Våra tonåringar vet vad som gäller för det har vi förklarat. Om de har det så dåligt här hemma att de känner att de måste anmäla oss, den dagen det händer kommer de att hamna i fosterhem. Så vi har bett dem att fundera väldigt noga innan de får några dumheter för sig. Våra ungar har alltid fått veta, sedan de var små att handling får konsekvens. Om de är beredda på att ta konsekvenserna får de ju utföra handlingen. På det här viset har vi alltid fått dem att tänka efter före. Men så är det också så att vi har aldrig backat och alltid varit konsekventa. Så de vet att vi leker inte och hotar inte. Bara talar om att "du får göra som du anser är rätt men jag/vi gör det som vi anser vara rätt".

Ja, vi pratar. Om allt möjligt. Intressant definition du har av att misslyckas när våra ungar är välartade, hövliga, hjälpsamma och har bra betyg. En är på väg till ett toppuniversitet utomlands om ett år. 

Och ingen av dem beter sig som egocentrerade småkungar som tror att världen kretsar kring dem. De får inte heller ett nervsammanbrott för att de måste ut med soporna, städa sina rum, klippa gräset och, ve och fasa, utan att få betalt för det. Inte heller blir de helt hysteriska för att de inte får använda mobiler vid matbordet, keps och mössor av vid detsamma, håller upp dörren för folk, inte tränger sig före, osv. De slängde sig inte heller stortjutande på golvet i butiken när de var små och vi inte köpte glass. En av dem gjorde det en gång. Aldrig mer. Det var nämligen inget spännande när pappa gick iväg. Pyjamas på sig till dagis hände också en enda gång. När ungen fick gå huttrande till carporten och sätta sig in en iskall bil i bara pyjamas och prickiga gummistövlar i -7 grader insåg han att så skoj var det inte. Och mamma vände inte om heller, han fick ha hundens pläd över sig. 

Så din definition av att misslyckas ger jag inte mycket för. Du verkar nämligen inte så upplyst om ordets innebörd.

Läs igen, läs rätt och lägg inte ord i munnen på mig. Ska du svara på mina inlägg se till att svara på det som står där. Jag har inte skrivit någonstans att vi har uppnått det där genom att hota med fosterhem så sluta ljug meddetsamma. Det vill säga nu meddetsamma. Att du behöver ljuga ihop vad andra skrivit bara för att själv framstå i bättre dager tyder enbart på att du känner dig träffad som misslyckad förälder.

Hur skulle det där vara ett hot? Det är fakta över vad som gäller. Om man har det så dåligt på ett ställe att man känner att en anmälning är på sin plats behöver man ju komma bort. Så om föräldrarna slår, knarkar, utnyttjar ungarna eller vad som helst då är det ju ingen bra miljö för ungarna att vara kvar i.

Men om ungar, som det händer allt oftare nuförtiden (ta reda på det själv via BRIS och ungdomskuratorer, osv, vi känner folk inom de områdena) anmäler föräldrarna i utpressningssyfte för att de inte får dittan och datten och bla, bla, bla då är det bäst att de tänkt igenom det där innan de gör det. För om de vill hamna i fosterhem bara för att de ljuger om föräldrarna som tex hämnd för att inte få 8000-kronors jeans eller ny iPhone (verkliga exempel som vi fått reda på från folk som jobbar med det) och säger att föräldrarna slår dem eller utnyttjar dem, då är det bäst att de har tänkt igenom det där.

Bor du i en skyddad verkstad?