• Rosmarin

    Uppfostrar man inte barn längre?

    Scoops skrev 2015-03-19 10:22:24 följande:
    Jag håller inte med dig. Man har ju i alla tider gnällt över alla andras ouppfostrade barn liksom.

    He va int' bätter förr som man säg där ja' kom fra.
    "Det var bättre förr och ju för desto bättre."

    :)

    TS. Förr uppfostrade man barn för att leva i ett auktoritärt samhälle där man lydde de som var högre i rang utan att ifrågasätta. Då passade en auktoritär uppfostran fint.

    Idag förväntas vuxna kunna resonera, ta egna beslut och lyssna på andra. Då passar ett mindre auktoritärt och inkluderande sätt att uppfostra. För de som är vana vid den gamla skolan kan detta uppfattas som curling.

    Sen finns det ju självklart de föräldrar som verkligen curlar sina barn, men de är i minoritet. Tror dock att pendeln kanske svängde lite för långt ett tag där under 70-talet med den fria uppfostran. Men det är väl inte direkt någon som sysslar med det idag.
  • Rosmarin
    Donum skrev 2015-03-19 10:40:21 följande:

    "Förr"?

    När jag var liten så cyklade ingen med hjälm och det blev lag på hjälm för barn under 15 år först 2005. Och med det vill jag ha sagt att när man säger att det var bättre förr så beror det ofta på dåligt minne. ;)


    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • Rosmarin
    Anonym (Petra30+) skrev 2015-03-19 10:52:41 följande:
    Ja jag håller med dig egentligen. Det är mest att det utförs på fel sätt. Först en gränsdragning (barnet får ej ett nytt bröd som det är vant vid) och sen skrik så trumhinnorna sprängs på bordsgrannarna... Därefter kramar och föräldern ber om förlåtelse för att denne sagt att det inte blir ett nytt bröd. Samma när detta barn slår andra barn (då måste man be om ursäkt till barnet för att man sa till barnet att det inte får slå andra barn... det blev ju så ledset då för det har aldrig fått en tillsägelse om detta för det är ju "bara" fyra år)
    Fast det här låter ju helt tokigt. Ber föräldern verkligen om förlåtelse till barnet?
  • Rosmarin
    Anonym (Petra30+) skrev 2015-03-19 11:05:04 följande:
    Nä eller hur. Det känns som att man gör barnet mer förvirrat då. Men du har rätt i att det inte är fel att krama. Det är bara det att jag tycker det görs i fel syfte liksom.

    Själv är jag rätt strikt och har tydliga regler och gränser. Men det gör också att jag väldigt sällan behöver säga till för barnen vet var gränsen går. Så jag har svårt för det här "samtala, känna efter, tycka synd om barnen (för att de är barn?)" pedagogiken som just nu finns runtomkring mig. För iallafall vad jag kan se så fungerar det inte. Men det är naturligtvis olika! Att vara strikt är inte heller det bästa men det var visst så det blev för mig... Med strikt menar jag "ett nej är ett nej" och normala saker som  t ex man uppför sig på affären/restaurangen och man gör som föräldrarna säger i andra situationer. Sen får barnen självklart  förklaringar till varför vi har dessa gränser. 
    Det låter lite som att du syftar på attatchment parenting (AP) / nära föräldraskap.

    Vill i så fall bara förtydliga att det absolut inte handlar om att tycka synd om barnet, utan om att bekräfta deras känslor. Tex. "Jag ser att du blir ledsen när du inte får se mer på TV". Det ligger ingen värdering i det, utan handlar om att barnet genom bekräftelsen lättare förstår sina känslor och därmed också kan lära sig att hantera dem. TVn kommer vara lika avstängd oavsett, men barnet känner sig sedd och förstådd, vilket skapar trygghet.

    Utvecklar gärna om du är intresserad :)

    Det är synd att AP ofta förväxlas med att tycka synd om barn eller att man låter dem göra vad de vill.
  • Rosmarin
    Tom Araya skrev 2015-03-19 22:51:09 följande:
    Var sak har sin plats och tid. Allt kan och ska inte diskuteras, vissa saker kan diskuteras och förklaras, men kanske inte varje gång i flera år, då har ju inte barnet förstått något av vad som du försökt förklara, vissa saker kan och ska diskuteras varje gång, för att det finns utrymme för att ta ställning i det enskilda fallet.

    Många ser auktoritet som något fult och förstår då inte syftet med det.
    Auktoritet är ansvar. När man kan ta ansvaret får man bestämma.
    När det gäller barn så handlar det oftast om att de är just barn som inte kan/får/bör göra vissa saker, för de har inte nått den fysisk, psykiska och intellektuella mognads-, utvecklings- och kompetensnivån. Som vuxen/förälder har du i regel en större erfarenhet, kunskap och ansvar som barn inte har. Att förstå auktoritet handlar mycket om att förstå förhållandet mellan den som bestämmer och den som blir bestämd över och att detta är ett övergående stadium. När man har vad som krävs får man bestämma mer själv, först vad det gäller en själv och senare kanske även andra.
    I yrkeslivet handlar auktoritet ofta om ansvar och att samordna resurser när fler är inblandade.
    Absolut, all uppfostran måste ju vara åldersadekvat. Och det finns nyanser av allt.

    Vänder mig mest mot de som anser att barn ska lyda föräldrarna och därmed punkt.

    Min princip för uppfostran är att behandla mitt barn som vilken annan människa som helst. Personen i fråga verkar dock vara relativt påverkad och inte förstå språket så bra, så det får man ju ta hänsyn till också :)

    Vissa tycker säkert detta är en olämplig jämförelser, men det funkar för oss. Får alltid höra att våra barn är så väluppfostrade och trygga.
  • Rosmarin
    Anonym (Ps) skrev 2015-03-20 06:41:11 följande:
    Jag jämför inte idag med år 1900 utan snarare 1980. Så auktoritärt var det inte men barn fick i normalfallet göra som föräldrar, lärare, grannar osv sa utan att käfta emot.

    Jag är enormt imponerad *ironi* av de här föräldrarnas övertro på sina barns logiska resonemang och långsiktiga tänkande. Det finns liksom inte på många år men ändå envisas vissa med att samtala och diskutera...
    Precis det jag menar. Uppfostran har inte hängt med. Käfta emot tycker jag ingen ska göra. Låter väldigt otrevligt. Fråga för att förstå, eller argumentera för sin sak tycker jag alla ska göra.

    Varför är det en övertro att man kan diskutera? Självklart måste det vara åldersanpassat. Ett barn som blir lyssnat på utvecklar dock förmågan att diskutera snabbare än de som bara får order och inte får "käfta emot". Det finns forskning på att de förstnämnda barnen även blir intelligentare. Ska leta fram källa...
  • Rosmarin
    Anonym (Barn ska bestämma) skrev 2015-03-20 06:54:58 följande:

    Om möjligt ska barnet få bestämma själv, men det betyder inte att man inte uppfostrar barnet.
    När det gäller säkerhet bestämmer den vuxna, exempel cyklar man har man hjälm (gäller även vuxna) och åker man bil sitter man fastspänd. Alla barn jag ser har hjälm när de cyklar, åker sprakcykel, inlines, skidor.
    När det gäller mat undrar jag om TS tänker på vad hn sett ute på t ex caféer? Om man är på ett café kanske det är lugnast för alla om barnet äter något och därför erbjuder man bulle. Hemma kanske man har helt andra regler.


    Jag vill tillägga här att barnet ska få bestämma - så länge det inte påverkar någon annan. Gör det det får man kompromissa, precis som vanligt. Barns åsikt är inte mer värd än någon annans, men den är lika mycket värd. Och de ska få bestämma över sig själva i mesta rimliga mån.

    Du kanske håller med om detta, vill bara utveckla resonemanget lite (som jag i övrigt håller med om). :)
  • Rosmarin
    tankfull skrev 2015-03-20 08:23:06 följande:
    Oj, vad jag inte håller med!!! Är lärare och träffar barn vars föräldrar kommunicerar med barnen och de som inte har föräldrar som kommunicerar och förklarar. Vilken skillnad det är!!! Och det är INTE barn med föräldrar som bryr sig för mycket som får problem!
  • Rosmarin
    Anonym (Ps) skrev 2015-03-20 09:38:13 följande:
    Själv upplever jag exakt motsatsen intressant nog. Barn som kommer i pyjamas, som inte vill gå hem utan ska leka klart tills kompisen slutar mm och mesiga föräldrar som gullar med barnet och "diskuterar".

    "Kian mamma blir ledsen om du inte följer med.
    -Jag vill leka.
     Men Kian det går inte. Vi ska gå hem och laga mat.
    - Jag vill inte.
    Snälla Kian du måste förstå att man får inte bara stanna.
    - Jag vill!!!"

    Vad exakt är problemet med detta exempel anser du?

    Jag utgår från att föräldern inte ger efter, utan att de tillslut går hem.
  • Rosmarin
    Anonym (llll) skrev 2015-03-20 12:14:51 följande:
    Men kunde du säga hora till läraren i skolan och komma undan med det? Kunde du säga till dina föräldrar att du hatar dom och du önskar att dom dog, kalla din mamma för äckel, hora osv. Det är vad dagens barn säger till sina föräldrar. Fick du bestämma vad ni skulle äta till middag och om du inte fick din vilja så slogs du och kallade dina föräldrar för dumma äckel. Detta säger en av mina vänners barn och min vännina säger men lilla gumman säg inte så, mamma blir ledsen. 
    Men det du beskriver här låter ju helt horribelt. Här har något går helt fel. Detta är ju verkligen inte representativt för hur barn beter sig idag, i alla fall inte i min bekantskapskrets.
Svar på tråden Uppfostrar man inte barn längre?