Uppfostrar man inte barn längre?

"Det var bättre förr och ju för desto bättre."

:)

TS. Förr uppfostrade man barn för att leva i ett auktoritärt samhälle där man lydde de som var högre i rang utan att ifrågasätta. Då passade en auktoritär uppfostran fint.

Idag förväntas vuxna kunna resonera, ta egna beslut och lyssna på andra. Då passar ett mindre auktoritärt och inkluderande sätt att uppfostra. För de som är vana vid den gamla skolan kan detta uppfattas som curling.

Sen finns det ju självklart de föräldrar som verkligen curlar sina barn, men de är i minoritet. Tror dock att pendeln kanske svängde lite för långt ett tag där under 70-talet med den fria uppfostran. Men det är väl inte direkt någon som sysslar med det idag.

Oj, vad jag inte håller med!!! Är lärare och träffar barn vars föräldrar kommunicerar med barnen och de som inte har föräldrar som kommunicerar och förklarar. Vilken skillnad det är!!! Och det är INTE barn med föräldrar som bryr sig för mycket som får problem!

Jag håller med om detta, dock med invändningen att jag gärna samtalar, förklarar och diskuterar just för att lära barnen det de saknar, men tills de lärt sig alternativt mognat/utvecklats så pass så bestämmer jag/vuxen/förälder.

Nu är jag ju då uppväxt under 80-talet. Min mamma tycker att jag har en hårdare uppfostran än vad jag och mitt syskon samt våra vänner hade. Så jag vet inte om jag kan hålla med dig.

Hur kunde du få det till det? Nej jag tycker inte att jag hade en hård uppfostran. Givetvis hade man cykelhjälm, man gick och la sig en viss tid, man åt det som serverades och gillade man inte något så lät man bli att äta just det. Fick såklart ingen bulle istället för middag.
Mina barn får inte heller en bulle till middag, dom går också och lägger sig när vi anser det vara lämpligt och ska man cykla har man hjälm. Det är liksom ingen skillnad.

Hur menar du med "medan du låter dina barn bestämma det mesta hemma för att ha mer att bestämma över?"

Fast det där är ju bara ett exempel på en argumentation när barnet inte får som det vill och mamman inte säger till ordentligt. Att ge en förklaring till varför man ska gå hem (för att laga mat) tycker jag är bättre än att bara komma med " vi ska gå hem för att JAG säger så", men tonen är helt avgörande. Jag tycker inte att en "mesig" förälder är att likställa med en förälder som i olika sammanhang förklarar saker för barnet och samtalar med det. Att ett barn vill få leka, som i exemplet du tog, är högst förståeligt. Det är det barn vill helst av allt. Ett barn som är kuvat skulle troligtvis inte ens våga uttrycka det den önskar, och det är hemskt. Om man som vuxen ibland tar sig tid att leva i nuet som barn gör och inte alltid ha så bråttom med alla måsten så kan barn och vuxna få ut mycket av samvaron - och det tror jag faktiskt många föräldrar missar. Ett barn som uppfostras till att ständigt lägga sin egen vilja åt sidan blir ju väldigt behagligt för omgivningen, men frågan är hur barnet utvecklas som människa. Visst finns det föräldrar som är "mesar", oftast är det nog de föräldrar som varken orkar med konflikter eller orkar med att förklara saker för barnet.

Vad exakt är problemet med detta exempel anser du?

Jag utgår från att föräldern inte ger efter, utan att de tillslut går hem.

Vad är det som vi föräldrar nu för tiden låter barnen bestämma då? Jag undrar verkligen, berätta vad barn får bestämma som dom inte fick bestämma på t ex 80-talet som ts har som referens.

Men det du beskriver här låter ju helt horribelt. Här har något går helt fel. Detta är ju verkligen inte representativt för hur barn beter sig idag, i alla fall inte i min bekantskapskrets.

Men ge mig exempel på dessa saker. Vad är det för saker barnen får bestämma som gör dom till 9-10 åriga vildar. Berätta.

Det är skillnad på att vara med och bestämma, och att bestämma allt.

Barnen ska definitivt vara med och bestämma (åldersanpassat) men de får också kompromissa som alla andra i familjen.

Jag jobbar på en förskola i en grupp där barnen är mellan 3-5 år. Jag började i januari i år och är i chock sedan dess. Barnen har INGEN respekt. Ber man dem om vad som helst, svarar dem: - ALDRIG I LIVET! De slåss, sparkar och bits, både med andra barn och mot personalen. De svär och är i det stora hela riktigt otrevliga.

Jag vet inte varför barnen är såhär men personalen gör ALLT de kan men föräldrarna - vad fan gör dem?

Hördu TS, läser du bara de inlägg du håller med om? Du verkar ha bestämt dig för att INGEN uppfostrar sina barn längre! Se dig omkring och försök att hitta bra exempel, de finns!

"Idag är uppfostran jämställt med en kränkning på barnets integritet". Så är det. Inget ifrågasättande. Ett generellt uttalande som talar om uppfostran som fenomen. Och ditt uttalande på slutet "vill du ha en diskussion om väluppfostrade barn så starta en egen tråd" visar ju att du inte är öppen för diskussion alls. Att diskutera ouppfostrade barn innebär väl ett ifrågasättande av saken som sådan, annars är det inte en diskussion alls. Vill man bara ha en typ av uttalanden är det väl rätt meningslöst att starta en diskussionstråd?

Har du egna barn ts?

Ja, två stycken.

Undrade bara för de flesta som har åsikter om andras barn brukar inte ha egna.

Antar att dina ungar är väldigt väluppfostrade.

Fast att gardera sitt barn mot kränkningar kan inte innefattas av ett "curlade". 

Det beror på hur du säger till mitt barn, om det är berättigat överhuvudtaget. 

Hur hade du löst situationen? Munkavle?