Som jag ser det är föräldraskap inget annat än ett specialfall av ledarskap.
I varje grupp finns det en eller flera ledare, formella eller informella.
I en familj måste det alltid vara någon av föräldrarna som har den rollen, allt annat leder till kaos och olycka.
Problemet som jag ser är att många föräldrar idag verkar anse detta vara "odemokratiskt" och gå emot "principen om allas lika värde". Istället ska familjen sakna ledare och alla vara med och bestämma lika mycket.
Tyvärr är inte det en bra idé eftersom barn saknar omdöme och erfarenhet som de vuxna har, därför är det orättvist mot barnet att ge dem ett ansvar de inte har någon möjlighet att hantera.
Som ledare kan man givetvis delegera ansvar och makt till andra medlemmar i gruppen, så det finns inget fel i att den vuxne låter barnen bestämma vissa saker när det passar. Det måste dock alltid vara den vuxne som bestämmer när och hur detta sker, och det är alltid den vuxnes ord som gäller i slutändan p g a dennes bättre omdöme och erfarenhet.
Ibland tror jag att vi svenskar är demokratiskadade, och att vi tror att demokrati innebär att alla ska få sin vilja igenom hela tiden, även barn, annars blir man kränkt...
Men det finns vuxna som retar sig på barn bara av princip, för att de inte gillar andras ungar. Då kan man vända ut och in på sig som förälder och det blir aldrig tillräckligt bra ändå.