Har du förtroende för regeringen?

Nu vet jag inte om du talar utifrån egen etfarenhet, men det är bra att du tog bladet från munnen och visar på det du är rädd för. Nu kommer dock frågan, på vilket sätt innebär egentligen minskade vinster att verksamheten förbättras?

Jag har full förståelse för någon som tex vill ha fler beslutsfattare inom den offentliga vårdverksamheten - om man själv tillhör den kretsen. Vi andra vill hellre se spetskompetens, kortare beslutskedjor och ökad effektivitet. Om privata välfärdsföretag kan tillgodose det önskemålet tycker jag de är värda alla vinster i världen, även om en del ytterst bekostas av mina skattepengar. Verksamheter som erbjuder sämre kvalitet till högre kostnader vill jag emellertid inte stödja.

Vi vet att personalen är det 1:a som det dras ner på, när kraven från ägarna kommer om högre vinst.
Varför du frågar vet jag inte, då det är omtalet och belyst otaliga ggr i media, så det kan du knappast ha missat.

Men jag ställer frågan ingen verkar vilja svara på.
Varför ska vi som enda land i hela Världen betala ut (över)vinster till privata företag som konkurrerar med vår egen verksamhet/företag?
Och varför ska det privata kunna konkurrera ut våra företag/verksamheter, när vi med våra statliga företag inte får göra detsamma?
Om det inte vore med våra skattepengar skulle jag ha förståelse för det, men nu betalar jag av mina skattepengar för att våra egna företag/verksamheter kan komma att slås ut, medans det omvända är i lag förbjudet.

Får VCA och VCB samma kvalitet av vård?
Har VCA och VCB samma behov?
Hur ser arbetsmiljön och arbetsbelastningen ut på den vårdinrättning VCA respektive VCB får sin vård på?
Under vilka villkor och förhållanden arbetar personalen på respektive vårdinrättning?
Var hamnar överskott av ekonomiska medel vid effektivisering på respektive vårdinrättning?

Ställ och besvara motsvarande frågor för annan offentlig verksamhet som läggs ut på privat entreprenad...

Jo absolut men låt oss då säga att vi organiserar det gemensamma (det som staten nu styr och vi röstat fram) själva. Vad ska vi kalla denna organisation om inte en stat?

Jag kan föreställa mig lite olika utopiska visioner varav många är orealistiska.
Å ena sidan frihetliga vänsterns utopi med ett flummigt upplösande av stat och gränser som ersätts av kooperativ och fria sammanslutningar i federalistisk anda. Här är stora konflikter då många är mer hänsynslösa än andra och låter egenintresset bejakas i första hand och glömmer vikten av att tänka långsiktigt på gemensamma intressen.

Sedan har vi ju den liberala utopin med en fri och självreglerad marknad där nationerna upphör att ha någon roll utan snarare styrs världen av de spelfigurer som vunnit konkurrensen på marknaden och köpt upp flest av väldens tillgångar.
Här finns inga valsedlar utan konsumenten röstar genom sin konsumtion. Ju färre konkurrenterna blir i slutända ju färre val kan konsumenten göra i fråga om vem de stöttar ekonomiskt...
Även i denna utopi så kan gemensamma intressen komma att skjutas åt sidan....

Båda utopierna mynnar någonstans ut i att man behöver ha kontroll över det man förfogar och någon måste medverka till något de själva inte får ut så mycket av och historien upprepar sig på nytt med små riken som blir till stater med författningar.

Jag håller helt med men jag tror det finns hopp därför att människan är ofullkomlig på så vis att hon inte kan leva upp till sitt förstånds maximala kapacitet. Speciellt inte då vi utsätts för större prövningar så dominerar ofta de primitivare delarna hos oss tror jag.

Jag tror att vi kan utvecklas med tiden både socialt och genetiskt men vi kan inte styra eller manipulera detta själva som vi gör med djur då vi som sagt inte nått så långt att vi förstår vårt eget bästa. Naturen sköter detta bäst själv eftersom den bestämmer förutsättningarna i den miljö vi har.
Det enda vi kan göra är att säkra vår arts framtida överlevnad och vara rädda om vår miljö så att arten kan finnas kvar så länge att främre delen av hjärnan fått en tillräckligt dominerande roll i våra kroppar så att vi kan klara av att organisera oss på ett annat sätt som bara blir abstrakt för oss idag.

Så ja, än så länge får vi nöja oss med den cirkus vi kallar stater i demokratisk regi.

Det finns länder som är mindre dåliga. Kommer att jobba fram till pension, sedan blir det Portugal på vintern och Estland på sommaren. Åtminstone skatterna är lägre där även om det finns annan idioti i de länderna.

Nu vet jag ju inte vilket företag du jobbar på, men bara för att ni drar ner på personalen och inte bryr er om kvalitet behöver väl inte betyda att alla gör det? Eller jobbar du för ett vårdföretag?

Att hänvisa att dina argument stöds av uttalanden i "media" är för obestämt för att jag ska kunna bemöta det.

Beträffande de frågor du fortsätter upprepa, antar jag att du inte ställer dem till mig, eftersom jag redan har besvarat dem i mina tidigare inlägg.

Visst är det så...

Och för att en stat ska fungera optimalt, så behövs det en oantastlig ryggrad, så att t.ex det privata företagandet kan ges de bästa förutsättningar som går att ordna.

I den ryggraden ingår vård, skola omsorg och en infrastruktur i toppskick och givetvis boende.
Alla dom här delarna måste vi/staten vara med att styra över, för det privata är inte intresserade av att själv stå för annat än det som kan generera vinster, vilket givetvis är helt i sin ordning.

Boendet, det kan det privata göra en viss del av, men det dom inte vill hålla på med, ja det måste vi/staten se till att ordna med.
Men när det kommer till vård, skola, omsorg och infrastruktur, då är det vi/staten som ska ha hela ansvaret, och ge service åt företag och alla medborgare.
Det privata får givetvis vara med och bygga vår välfärd dom delarna utgör delar av, men hela ansvaret och servicen ska vi själv förfoga oinskränkt över.

Vår uppgift blir då att tillsammans med det privata och medborgarna se till att den uppgiften sköts, att vi tillhandahåller bra (järn)vägar, rätt utbildning, alltså den som efterfrågas, en alltid uppdaterad övrig infrastruktur, och en vård och omsorg som ser till att folk är friska i möjligaste mån under deras arbetsliv, och den tiden sen belönas med en bra omsorg på ålderns höst.

Då kan det privata sköta sina företag utan att behöva bekymmra sig om det finns tillräckligt med el/energi till rimligt pris, att dom kan trasportera sina produkter utan förseningar eller med riska att deras lastbilar i onödan går sönder, att dom hittar den arbetskraft dom behöver o.s.v.
Och vi som står för den mänskliga arbetsinsatsen kan räkna med att bli omhändertagna när vi behöver det, och att våra barn får rätt utbildning och största möjlighet att utbilda sig och en ett arbete.

Knäck ryggraden, och det kommer att bli problem i alla led, från vaggan till graven, för arbetstagare som för arbetsgivare.

Om nån tror nåt annat, så gå till er själva, och se vad det är ni alltid klagar på.., jag är 100% säker att det är just dom sakerna jag räknar upp som irriterar er och ni klagar på, när dom inte fungerar bra.

Du ser, vilken tur att du lever i ett land som ger dig dessa möjligheter.

Jag har en vän som jobbat många år inom vården och hon tycker att arbetsmiljön är överlägsen på privata vårdinrättningar.
Kvaliten finns det ju siffror på att den privata har bättre resultat.