Har du förtroende för regeringen?

När staten ska "värdera" så måste de utgå från landets och statskassans resurser och styra samt prioritera dessa.
Ideologiskt önsketänkande och resursprioriteringar är 2 olika saker och det senare är viktigare politiskt, man kan i vart fall inte låtsas att statskassan (resurser) är en outtömlig resurs.
Men rent känslomässigt är aldrig pengar det viktigaste. Dock är det farligt om politiska beslut och prioriteringar baseras för mycket på känslor.

Människor dör i trafiken, av brister i sjukvården o.s.v även i Sverige.
även om mycket är ok här så behövs alltid mer resurser.
Rent känslomässigt ska vi stå tillbaka för det och skänka halva statskassan x antal hundra miljarder varje år till fattiga i Afrika, men då får vi offra vår välfärd och i långa loppet våra liv och levnadsstandard.
Svåra gränsdragningar, för gränser måste man dra.
Betyder det att andras liv inte är lika mycket värda som våra?

Ok. Jag förstår din ståndpunkt. Men på vilket sätt kan man annars värdera, vilken måttstock ska väljas om man är tvungen att fatta ett val?

Jag kan tänka mig olika nyttoaspekter (t.ex. att man hellre väljer en ungdom framför en åldring, hellre väljer en frisk framför en sjuk osv.). Men finns det inte en risk att valen blir irrationella (åtminstone på marginalen)? T.ex. att man väljer bort någon som skulle kunna göra mycket nytta och skapa glädje etc. bara på grund av att denne är sjuk, gammal osv?

Det beror på vilka värderingar en har. 
Att du anser att liv inte går att värdera i annat än pengar på ett rationellt sätt säger enbart att du värderar med pengar som riktmärke. Inte att det är det enda rationella sättet att värdera. Varför skulle det vara det? 

Jag tycker att det är fullt rationellt att inte värdera liv i pengar. 

Jag har inte påstått mig ha svaret på vad ett människoliv är värt. Jag anser inte att den frågan går att besvara på ett vettigt sätt. 

I den här diskussionen handlar det om flyktingar. Det är vad varenda diskussion här på familjeliv mynnar ut i. Kan vi ta emot dem eller inte? 

Ja.

När staten ska "värdera" så måste de utgå från landets och statskassans resurser och styra samt prioritera dessa.
Ideologiskt önsketänkande och resursprioriteringar är 2 olika saker och det senare är viktigare politiskt, man kan i vart fall inte låtsas att statskassan (resurser) är en outtömlig resurs.
Men rent känslomässigt är aldrig pengar det viktigaste. Dock är det farligt om politiska beslut och prioriteringar baseras för mycket på känslor.

Människor dör i trafiken, av brister i sjukvården o.s.v även i Sverige.
även om mycket är ok här så behövs alltid mer resurser.
Rent känslomässigt ska vi stå tillbaka för det och skänka halva statskassan x antal hundra miljarder varje år till fattiga i Afrika, men då får vi offra vår välfärd och i långa loppet våra liv och levnadsstandard.
Svåra gränsdragningar, för gränser måste man dra.

Betyder det att andras liv inte är lika mycket värda som våra ???

Så, ställ frågan till 1000 random, vuxna såklart, medborgare i Svea Rike: "Är du villig att offra ALL välfärd i landet och lägga pengarna på att hjälpa fattiga och utstötta i Afrika ???"

För det är ju vad det handlar om, eller hur? 

Suck. 

Håll med om att jag har en poäng, Soli. En jävligt bra poäng.

Vi hade räddat livet på tusentals afrikaner ifall vi gör som jag skrev tidigare !!!  Sant, eller falskt ???

Frågan är ju då inte om

utan hur mycket vi ska offra

för att andra utanför Sverige (som inte kan komma hit eller de som kommer hit av olika anledningar)? Vart går gränsen, för alla har en gräns. Man kan alltid säga att vi ställer grupper mot varandra oavsett....

För det första: ingen av oss här i tråden är staten. 

För det andra: det finns bara ett politiskt parti som på allvar vill värdera människoliv i pengar, vilket påstår att vi "inte har råd" att hjälpa flyktingar. De är inte heller staten. 

Att anse att vi inte kan hjälpa andra om det innebär att vi själva riskerar att få det ens en liten aning sämre är att säga att andras liv inte är lika mycket värda som våra egna. 

Staten bör självklart prioritera, för landet och dess invånare måste överleva. Men det är inte på den nivån det ligger. Det är en halmdocka.