Varför jobbar ni så mycket?

Heltidsarbete är normalt 8 timmar. Normalt sover man 7-8 timmar, och har fritid 8 timmar. Sen har man normalt 2 av 7 dagar ledigt i veckan. Och lediga semestrar, helgdagar, klämdagar, vabdagar, mm mm. Hur kan du tycka man "ägnar den största tiden av sitt liv åt att jobba och att sova"?? Sover du så himla mycket??

Den positiva ser det som motion (folk som kan tar ju naturligtvis cykeln eller benen till jobbet) och tid man umgås med sina barn. Dvs del av fritiden minst lika mycket som del av jobbtiden. Den som inte gillar att jobba, och därmed vill ha en pessimistisk syn på jobb, ser denna tid enbart som jobbtid.

Bidragssamhällets undersida....

Hemskolar du?

Eftersom du nämnde "närvarande föräldrar", ville jag bara fråga... Svårt att spendera sin tid med barnen om de är i skolan...

Känner inte alls igen det du skriver. Tvärtom, mot bakgrund av ditt beskrivna heltidsarbetande liv känner jag mig mycket mycket effektiv! I alla situationer. :)

Miljöbonus? :)

Varför det? Skulle du ångra att du t ex la tid på studier eller reste också? Att du spenderade så mycket tid med att gå ut med hunden istället för att spela datorspel med sonen?

Egentligen är det konstigt att tänka så, för när man dör minns man knappast hela sitt liv i ett perspektiv, utan man fokuserar just då på nuet och oftast är det just familjen som känns viktigast i det sammanhanget och den stunden, allt annat bleknar eftersom det inte finns, eller ens kan finnas, där som tröst. Det betyder ju inte att man direkt ångrar annat man gjort i livet, utom kanske om man rökte en massa eller drack massa alkohol etc och genom det kanske bidrog till sin död. Har man ingen familj i dödsstunden, kanske man ångrar att man aldrig skaffade en, fast man månaden innan var helt tillfreds med sitt val att leva utan. Den där "påväg-att-dö-ångern" ger jag inte mycket för, för man kommer antingen att ångra ganska mycket i ett irrationellt emotionellt nutidsfokuserat tänkande, eller inget alls.

Om jag forstår dig rätt skulle du ångra att du la tid på studier som ledde till att du fick ett hyfsat jobb och kunde forsorja dig själv och dina barn, och onskar du inte gjort det utan istället levt på socialbidrag. Toppen.

Och du kommer på din dosbädd anse hunden är en familjemedlem jämställd med dina barn, som du är glad du spenderade tid med, istället for att spendera den tiden med dina barn. Toppen igen.