Varför jobbar ni så mycket?
Jag valde mellan familj och karriär.
Min mamma och pappa var karriärsmänniskor, de var sällan hemma och närvarande. Visst, jag och brorsan hade allt, åkte på minst tre semestrar varje år (till vilka föräldrarna alltid hade med jobbet, kul!) - men sen då?
När jag själv blev gravid så valde jag att avstå min "drömutbildning". Jag kände direkt att jag inte vill försumma mitt barn på samma sätt som mina föräldrar försummade mig. (Nu i efterhand, när mina föräldrar sett hur jag valt att leva mitt liv, så inser de vilket enormt misstag de själva begick).
Meningen med livet, är att ge livet en mening. För mig är meningen med mitt liv, mitt barn.
Hade jag inte haft mitt barn, så hade ekorrhjulet och karriärsstegen varit meningen med mitt liv.
Enligt mig kan man aldrig kombinera dessa två så att det blir 100-procentigt åt nått håll.
Nu har jag ett enkelt arbete. Jag går dit, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom dörren. När jag är hemma är jag mamma och endast _mamma_.
Jag jobbar precis så mycket som jag behöver för att få ekonomin att gå runt. Jag har haft barnet hemma fram till strax innan barnets fyraårsdag. Barnet har aldrig varit på förskolan mer än 15 timmar i veckan.
Jag är på sätt och vis tacksam att jag såg mina föräldrar begå det stora misstaget, så att jag själv kunde lära av deras misstag och således slapp begå samma misstag själv.
Nu är jag en närvarande mamma som har tid i överflöd. Pengar är inte allt.