Vinterankan skrev 2015-03-26 10:46:56 följande:
Ja man brukar säga så, men det stämmer ju faktiskt inte. När jag pluggade levde jag sjukt snålt och gick plus ca 1000 kr i månaden. Nu lever vi rätt ordentligt slösaktigt, utgifterna för familjen är många gånger högre än mina studentutgifter, och sparar en normal månad ca 15 000 gemensamt plus 3000 var i eget sparande. Så vårt gemensamma sparande nu är ju högre än vad våra gemensamma inkomster var när vi träffades.
Upprepar:
Nu citerade jag det där med att bli rik, det kanske var en felformulering egentligen. Kanske bättre att säga "det är inte de låga inkomsterna som gör dig fattig utan de höga utgifterna".
Jag har en bekant som har en månadslön på kanske 25 000 kr. Han har haft heltidsjobb sen vi slutade gymnasiet. Till skillnad från de flesta andra därhemma på landet.
Nu tio år senare så har han 0 kr i sparpengar. Han ägde en lägenhet med sitt ex, han hade 2 000 i buffert när han flyttade därifrån. De hade lånat till kontantinsatsen av exets mamma. Han skaffade sen en hyresrätt för 3 500 kr/månaden. Hade krediter på 80 000, köpte en bil för 120 000, har nu sålt bilen och köpt en sprillans ny med nya tjejen för 400 000 kr. Herrejävlar! :-O
När han blev sjukskriven var han så pank så han inte ens hade råd att ha kvar NetFlix.
Nu är det här ett extremt exempel, både han och jag. Men faktum är att jag har "levt" (definiera "leva"...) mer, har mer sparpengar och jobbar bara varannan vecka. Märkligt så det kan bli...
Jag har bara väldigt svårt att förstå varför man väljer att jobba 50 timmar i veckan för att kunna köpa en jäkla massa prylar.
Pappa valde jobb med hjärtat (vården...), mamma gick ner till 75% när ungarna var små (pappa "behövde" inte för han hade lediga dagar mitt i veckan ibland att vara med oss). Vi var fyra syskon i en stor villa. Vi hade det inte fett men samtidigt inte fattigt.

Hellre närvarande föräldrar än en video, haha!

För inte ens det hade vi, eller TV1000 etc.
Ser tillbaka på barndomen med mycket värme i hjärtat.