Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?
Nej. Minns inte att jag någonsin varit i en situation då jag önskade att det var lagligt. Det vore som att önskedrömma om att djurplågeri var tillåtet ...
Inlägg från: lövet2
|
-
-
Nej, "vi" kommer inte att göra det. Det verkar som om du försöker rättfärdiga dig själv genom att säga att "alla andra" också slår sina barn.Anonym (--) skrev 2015-03-26 20:16:15 följande:
Hela det talet är fylld av hyckleri, vi kommer alla "slå" våra barn vid ett eller annat tillfälle, om det är i låg ålder när man slår barn handen eller fångar hårt när handen är på väg mot stearinljus eller senare under livet för nått annat.
Illa kommer vi också göra våra barn, vi kommer vid ett och annat tillfälle ta bort förmåner skicka på timeout på rummet eller vad man nu kan tänka sig att hitta på.
såra kommer vi göra kontinuerligt när dom växer upp, vänta tills tonåren kommer och anklgelser börjar hagla.
Jag har inte slagit mina barn, inte hotat eller mutat och inte skickat dem i någon skamvrå. Inte heller har de i tonåren anklagat mig för annat än att jag hindrat dem från roliga saker (som att köra moppe utan kort, gå på föräldrafria suparfester och sådant). Det är faktiskt inte så svårt att uppfostra barn utan brutalitet. Behandla dem som fullvärdiga människor, så beter de sig därefter ... -
Du måste inse att du faktiskt inte varit där än. Du har inte gått i genom tonårstiden och ni har inte haft några större motgångar. Vi som haft det, vi vet däremot vad vi talar om. Och nej, ingen av mina ungar har varit ouppfostrade unghelveten.Anonym (--) skrev 2015-03-27 09:30:07 följande:
hahaha nej.
Man kommer ingenstans med verklighetsfrånvända ideal.
När det kommer till tidigare skriva kommentarer av enkla sorten så måste jag luta mig mot dom, det är så man skapar en massa ouppfostrade unghelvete som gör bara skit för alla sen.
Det där fungerar endast tills man stöter på en motgång, sen vet ungen att föräldrar är handlingsförlamade mesar som inte gör ett skit åt vilka problem som än finns mer än maler maler snackar och inget annat händer.
-
Det du citerade handlade om straff och kränkningar, inte om konsekvenser. Jag har inte använt mig av vare sig våld eller skamvrå, och det har gått så bra så. När ungarna kommit i tonåren, så har de vetat ända in i ryggraden att jag respekterade dem och alltid ville deras bästa, även när våra åsikter krockade. Därför har vi klarat tonårstiden och kommit förbi den helskinnade.Anonym (--) skrev 2015-03-27 11:37:05 följande:
När man kommer till tonåren så måste 95% av grunden vara lagt, minimum, vad som händer sen händer sen.
När man anser som det jag kommenterade att i princip all konsekvens för ungarna är kränkning eller våld så är man helt ute och seglar oavsett ålder.
Kommer dom in i tonåren så försvinner mycket av sansen, då ska det vara i ryggraden att man lyssnar på sina föräldrar sen att får man acceptera mer i och med det inte längre rör sig om barn utan tonåringar är en annan femma, det vet vi nog alla.
-
En kompetent förälder behöver inte använda sig av straff i sin uppfostran. Det är snarare den orkeslöse förälderns sista utväg ...Filip1990 skrev 2015-04-06 12:08:56 följande:
Jag tycker det ingår i en vuxens roll att markera och sätta gränser. Dåliga gärningar måste straffa sig. Det är inte elakt; det är naturligt.
Det är misstroendeförklarande att inte straffa barn för dåliga gärningar, då gör du dem en otjänst.
En vuxen straffas av samhället för missgärningar. Ska då barn inte straffas av sina föräldrar? Eller tycker du barnen ska ställas inför åklagare på samma sätt som vuxna?
I en trygg, kärleksfull och stabil uppfostran behöver tydliga riktlinjer och regler vara en naturlig del.
-
Jaha, är det dressyr man ska ägna sig åt? Det har jag missat med mina barn. Har inte dresserat dem alls. Ändå verkar de ha artat sig rätt bra. Ren tur då, förstås ...Anonym (ja) skrev 2015-04-07 16:16:38 följande:Hellre vara för sträng än en slapp skitförälder. Klarar man inte att dressera sin unge till lydnad ska man inte ha barn.