Avskyr min sambos dotter

många svar i denna tråd är oerhört enkelspåriga, anser jag. 

Jag tycker så här TS:Du skriver din inledning på ett högst osympatiskt sätt. Det handlar inte om att få ett trevligare familjeliv tillsammans med sambon och hans barn utan bara "hur blir jag av med den hemska ungen". Du skriver "varför kunde han inte vänta med att skaffa barn tills han träffade den rätta, dvs mig". Han trodde nog han hade mött den rätta i sitt ex. Högst omogen kommentar från TS tycker jag. 

Därigenom har du visat att du inte alls är intresserad av att själv bidra i detta utan är bara irriterad på barnet. Ett ganska litet barn som gått igenom att dess föräldrar har separerat och ändrat på hela familjebilden. Just 6-åringar är ofta i en trotsålder, det kan mycket väl vara så att barnet blir "trevligare" om ett tag, om vi nu ska nämna något om barnet. 

Sen handlar det om hur pappan hanterar sitt barn. Om du tycker barnet lever om så får du ju ta ett snack med pappan om vilka regler ni ska ha hemmes hos er. 

Men det handlar allra mest om DIG, TS. Att en vuxen person går in i ett nytt samboskap utan ett tanke på hur det ska fungera med existerande barn är uppenbart här. Du hade kärleken för ögonen och här fanns inte plats för denne 6-åring. Nu när du står där mitt i verkligheten blev inte drömmen riktigt så som du hade tänkt dig, men sånt är livet. Får du egna barn så småningom kan du känna likadant när det barnet är en trotsig 6-åring, det vet du inte.
Du verkar helt enkelt inte ha tänkt till helt innan du försatte dig i en situation där det fann barn redan. 

Det ÄR svårt att vara bonusförälder. Jag är både bio och bonus själv och f.n är det mina egna barn som ger mig mest gråa hår men allt går i vågor.
Jag säger inte att du måste älska barnet, men du avskyr barnet, säger du. Det är extremt jobbigt att bo under samma tak som någon man avskyr, både för dig och för barnet. Då kanske man inte ska bo under samma tak.