molly50 skrev 2015-04-03 15:25:47 följande:
Du förstår alltså inte skillnaden mellan att prata om problemet,lyfta fram det och hitta på lösningar på problemet och på att gå direkt fram till en överviktig person och påpeka att det h*n har handlat inte är bra?
Att gå direkt fram till en överviktig och påpeka att det h*n har handlat inte är bra är både nedlåtande och respektlöst.
Och jo,det kan ha den effekten att den överviktige kan känna sig så sårad och kränkt att h*n går och köper mer onyttiga varor.
På vilket sätt är det att hjälpa personen,tycker du?
Jag antar att du själv är smal och aldrig har varit överviktig. I så fall är det kanske lite svårare att sätta sig in i hur det är att vara överviktig.
Nej,precis! Jag vet inte om 16-åringen ska köpa cigaretter åt sin mamma. Därför går jag heller inte fram och säger något.
Det jag i så fall skulle kunna anmärka på där är väl att 16-åringen inte har åldern inne för att köpa cigaretter.
Jag har tidigare vägt 125 kg, väger nu 52 kg. Jag åt mig fet. Folk i min omgivning sa: Nä, du är inte tjock utan lite gulligt mullig. DU är sååå härlig människa.
Jag är så tacksam för den dag jag träffade en person som inte var rädd för att prata om fetma, som inte såg det som kränkande och inte var nedvärderande utan modig och engagerad.
Min egen mor sa att det berodde på kraftig benstomme, sköldkörteln och antidepressiva. Bullcrap! Jag åt mig fet och jag ville förneka det in i det längsta och alla hjälpte mig med detta då alla var så jäkla rädda.
Jag har inte klåda på smalbenen, inte höft och knäproblem, inte sömnapné, matsmältningsproblem, trötthet, depressioner eller annat skit längre. Jag är så tacksam att vara hälsosam nu.