Hej hörni,
Jag undrar hur ni ser på detta.
Jag är, enligt vad 99% av personer jag möter, som faktiskt kommenterar på mitt utseende, att jag är väldigt vacker. En sån som får både tjejer och killar att vända sig om och titta en extra gång.
Jag är inte en översittartyp, snarare tvärtom. Varmhjärtad och empatisk.
Hur kommer det sig att ingen någonsin kommer i närheten av att ens visa intresse för mig?
Börjar känna mig rätt ensam i mitt liv som nyskild :(
För att göra ett inlägg. Jag hade aldrig vågat gå fram till en väldigt vacker kvinna. Jag ser bra ut själv enligt vad jag fått höra, men självförtroende har aldrig varit min starka sida.
Mitt tips är att försöka hitta andra ställen än krogen att "ragga". Något ställe där du kan ge killar mer tid att se din personlighet och tvärtom. Kanske gå med i någon typ av förening eller liknande. Krogen måste vara det vidrigaste stället att hitta kärleken på över huvud taget.
För att göra ett inlägg. Jag hade aldrig vågat gå fram till en väldigt vacker kvinna. Jag ser bra ut själv enligt vad jag fått höra, men självförtroende har aldrig varit min starka sida.
Mitt tips är att försöka hitta andra ställen än krogen att "ragga". Något ställe där du kan ge killar mer tid att se din personlighet och tvärtom. Kanske gå med i någon typ av förening eller liknande. Krogen måste vara det vidrigaste stället att hitta kärleken på över huvud taget.
Tack Skönheten för ditt positiva inslag i mitt inlägg. Ibland bygger man upp en bild av att man är ensam i det man känner. Nu känner jag mig inte lika ensam längre.
Det är absolut en inre resa att gå igenom en separation/ skilsmässa oavsett vem som tagit initiativet och jag känner igen mig i så mycket du skriver. Den snälla frun som godtar och accepterar allt som händer i hemmet, men också i livet utanför hemmets väggar.
Våra sista år tillsammans var jag väldigt negativ och inser väl nu att det var mitt sätt att göra revolt mot hans machoattityd och mitt accepterande. Man kan ha förståelse men när förståelsen inte är besvarad och inte är lyhörd inför sin frus behov, då är ju något riktigt fel.
Nu kom jag ifrån ämnet lite grann :) Men jag ville med detta inlägg visa att vackra människor har liknande svårigheter som "fula människor". Man antas vara ouppnåelig på ett märkligt sätt, vilket gör att man hamnar i en bubbla av ensamhet för ingen vågar ta ett första steg att lära känna en. Så jag får väl ta mig ur bubblan när det är tid för det och ta tag i saken i egna händer :)
Isabella Rosselini sa en gång: "Det finns ingenting som åldras så illa som en vacker kvinnas ego". Om detta är sant eller inte får var och en bedöma.
Jag har också alltid fått höra att jag är snygg men inte haft ett självförtroende som matchar utseendet. Nu har jag ett mycket bättre självförtroende (är 42år) men är kanske inte lika snygg längre. Eller kanske, jag är inte lika snygg som när jag var 30 år! Dock har jag tvekat inför att lägga ut en bild på en dejtingsajt och funderar på om foto är bra eller dåligt vad det gäller att lära känna män. Min erfarenhet är att män kan ljuga rätt friskt i beskrivningen av sig själva om de helt enkelt vill ha sex. Å andra sidan skulle jag själv bli misstänksam mot någon som inte lade ut ett foto på sig och kanske inte ge den personen en chans alls att visa vem han är, så om jag gör på det sättet kanske jag missar chansen att få svar av nån trevlig man! Jag vill gärna träffa nån jag är attraherad av, men jag skulle ju aldrig ljuga om mig själv för att få honom i säng!
Jag tror att vackra människor har både fördelar och nackdelar av att vara vackra, precis som mindre vackra personer har för-och nackdelar med sitt utseende.
En vacker kvinna skapar en förväntan på sitt utseende som kan vara jobbig att leva upp till, svår att plötsligt mista med åldern och knepig att överbrygga då det finns förutfattade meningar om att hon är snorkig.
Jag tycker att det är skönt att bli äldre och fulare! Jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig om någon annans bedömning av mitt utseende längre: livet är ingen modevisning!
Isabella Rosselini sa en gång: "Det finns ingenting som åldras så illa som en vacker kvinnas ego". Om detta är sant eller inte får var och en bedöma.
Jag har också alltid fått höra att jag är snygg men inte haft ett självförtroende som matchar utseendet. Nu har jag ett mycket bättre självförtroende (är 42år) men är kanske inte lika snygg längre. Eller kanske, jag är inte lika snygg som när jag var 30 år! Dock har jag tvekat inför att lägga ut en bild på en dejtingsajt och funderar på om foto är bra eller dåligt vad det gäller att lära känna män. Min erfarenhet är att män kan ljuga rätt friskt i beskrivningen av sig själva om de helt enkelt vill ha sex. Å andra sidan skulle jag själv bli misstänksam mot någon som inte lade ut ett foto på sig och kanske inte ge den personen en chans alls att visa vem han är, så om jag gör på det sättet kanske jag missar chansen att få svar av nån trevlig man! Jag vill gärna träffa nån jag är attraherad av, men jag skulle ju aldrig ljuga om mig själv för att få honom i säng!
Jag tror att vackra människor har både fördelar och nackdelar av att vara vackra, precis som mindre vackra personer har för-och nackdelar med sitt utseende.
En vacker kvinna skapar en förväntan på sitt utseende som kan vara jobbig att leva upp till, svår att plötsligt mista med åldern och knepig att överbrygga då det finns förutfattade meningar om att hon är snorkig.
Jag tycker att det är skönt att bli äldre och fulare! Jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig om någon annans bedömning av mitt utseende längre: livet är ingen modevisning!
Men det kan ju inte bara handla om att du är "för snygg"? Alla snygga kvinnor jag känner har män om de vill ha det. Även alla snygga modeller och skådespelerskor. Det måste vara nåt annat, kan det vara att du har för höga krav?
Men det kan ju inte bara handla om att du är "för snygg"? Alla snygga kvinnor jag känner har män om de vill ha det. Även alla snygga modeller och skådespelerskor. Det måste vara nåt annat, kan det vara att du har för höga krav?