Barn i arabländer

Nä fy, jag hoppas din man tar helt avstånd från våld. Är han muslim? Hur är hans inställning till barnaga? Flytta aldrig till hans hemland!

Vi är muslimer och har barn. Han är jättefin med barnen och är emot barnaga. Däremot tycker han inte att det är så fruktansvärt hemskt som jag tycker att det är. Han kan skratta åt vissa gånger när han var liten tex eller se en viss komik i det.

ungefär som svenska barn när de minns nåt bus de gjort o hur mycket skäll de fick.

Du behöver inte gå utomlands för att få upplevelser om aga. Prata med en del äldre här i Sverige. Synen och lagstiftningen kring barnaga har förändrats en del på 50 år i Sverige.

Mina barns pappa fick många slag som liten (från nordafrika), han tycker inte heller att det var någon stor grej, att det "blir vad man gör det till". Vi skämtar en hel del om att samma år han flyttade därifrån så blev aga förbjudet i skolor där.. Ja det behövdes väl inte längre :p

Han skulle aldrig höja en hand mot våra barn.

Jo jag vet. men de gamla i Sverige som jag har talat med har liksom samma uppfattning som alla andra svenskar, iaf de som jag har talat med. Att det var hemskt. De har oftast inte utsatts för så "grovt" våld heller. Utan de jag har talat med har berättat med medlidande om den i klassen som fick stryk av livremmen hemma.

I min mans land upplever jag det som att våldet nästan alltid är väldigt grovt, o mannen har även rätt att slå både fru och barn. Så misshandeln blir så utbredd i ssamhälle.

i Sverige verkar det ha varit mer sansat, men jag kan ha fel...

Min man fick se den scenen i Madicken då Mia får stryk av överläraren, och då sa han "där ser du, tom i Sverige har det varit så och han slog ju inte hårt. Bara några rapp på baken. Det är inget farligt".

Men den scenen är väl till för att visa hur hemskt det var?!

Men min fantasi kan ju vara värre än verkligheten eftersom att jag aldrig klarar av att höra klart om min man berättar något om sin barndom. Det är svårare att höra när det kommer från någon man älskar.

Anonym (sambo). Det låter som att han har distans till det. Jag blev också slagen ibland när jag var liten, ganska så brutalt tom i tonåren, men jag är inte ledsen för det. För jag tänker att jag kunde hantera det. Men sen tänker jag på andra barn, som min syster tex som är och var väldigt vek... hon har bara fått nån örfil nån gång o det har skadat henne väldigt. Jag tänker på alla såna barn...

Vad har hans religion med saken att göra? INGET.

Nu vet vi inte vilket land TS man kommer ifrån men visst kan de flytta ner om de vill. Bara för att de slog sina barn när hennes man var liten, betyder det inte att de gör de än. Och även ifall fler fortfarande skulle göra det så gör ju inte TS familj det. 

Tankarna går omedvetet till filmen "inte utan min dotter" ....visst jag drar alla över en kam men om landet är muslimskt skulle jag tänka mej för innan jag flyttade dit.

Jag har bott i ett muslimskt land (med muslimer) i nordafrika i 8 år och det var hur bra som helst. Med barn dessutom. Så alla beter sig inte som den familjen gjorde i Iran på 70-80-talet. De är absolut inte representativa.

Jag blir nyfiken! :) Hur var det? Jämfört med Sverige? Vilka var skillnaderna!?

Ja, vad ska man säga? Det är en helt annan mentalitet där borta. Till det positiva till störst del. Väldigt varma, gästvänliga, generösa, spontana och härliga. Främlingar pratar och leker gärna med barnen och det är på gott och ont. Härligt med såna personer men samtidigt vill jag lära mina barn att man inte kan lita på vem som helst. 
Skolan är ju tuffare än i Sverige och även det på gott och ont. Men något som helst våld förekom aldrig i mina barns skola. Inget våld heller i släkten vi bodde hos. Däremot vet jag att granntanten kunde daska till sina barnbarn då och då. Dock var det just dask och inget värre än så. Inget hårt smisk eller så.

Det jobbiga med att bo där var okunskapen som många tyvärr hade. Det är lätt att tro att sunt förnuft är nåt medfött men det är faktiskt inlärt. Det kunde de ha brister med. Det gäller allt möjligt. Ex. att man inte ska skaka ett litet barn ens på skoj eller att man inte ger en bebis sega kolor.  

Det går ju att hitta skillnader inom alla möjliga områden men jag kan inte rabbla allt. Sen är det så olika precis som här i Sverige. Det handlar om vilka man umgås med, vart man bor, vilka jobb och skolor man går på osv. Det går inte att säga att "såhär är det." 

Nu ska jag inte skriva mer för annars tar jag över tråden och det blir OT.

Tack tack :)

TS, tyvärr är det så att ju mer stryk som accepteras i ett samhälle, desto mer våldsamt och ociviliserat blir det samhället. Det sprider sig som ringar på vattnet. Särskilt när även GROVT våld tillåts och när en make tillåts slå fru och barn. Då säger det tyvärr något om den kulturen.

Var glad att din make inte är sån.

Nolltolerans mot aga är ovanligt. Sverige är nästan unikt här. Du nämnde England. Där finns en mer tillåtande attityd ja, men även där börjar opinionen förändras, särskilt hos medelklassen. För som du skriver, England uppfattas ju som ett ganska civiliserat land och man får inte längre slå barn i skolorna. Man får heller inte använda grovt våld. Men örfilar eller luggningar eller dylikt, är vanligt att man ser ja, särskilt bland de lägre socialgrupperna.

England är ungefär nu, där Sverige var för 50-70 år sen. Barnaga var ifrågasatt redan då här. MEN, många av de svenskar som idag är pensionärer, fick ändå stryk, ibland mycket stryk. Däremot är det länge sen grövre våld var normaliserat här, om det någonsin har varit det. Det du skriver om din mans hemland är hemskt, och jag har inte hört liknande historier från andra muslimer. Kanske är det vanligt i just arabländer? Eller i vissa kretsar? De muslimer (eller svenskar med rötter i muslimska länder) som jag känner, har ofta blivit slagna som små, MEN inte alla, och sällan på det där grova sättet. Dvs de har inte blivit mer slagna än många européer. (I Frankrike är det t ex fortfarande vanligt med smisk på stjärten.)