Jag ÄLSKAR att städa. Funderar ofta på att skita i mitt nuvarande jobb och starta egen städfirma för att jag älskar det verkligen. Städar varje dag och min sambo får inte städa hemma för han gör det inte som jag och då "känns" det inte rent. Haha
En tråd för mig:)
Jag medger att det är att gå till viss överdrift men jag blir typ chockad över hur äckligt folk har det hemma. Vilket jag självklart aldrig skulle låtsas om.
Varje dag i vårt 200 kvm stora villa:
- dammsuger jag undervåningen.
- torkar av diskbänk mm så att det skiner.
- vädrar ordentligt
- städar ur handfat, toaletter samt torkar UNDER toalettringen - min värsta äckelfobi.och glömmer inte spolknappen mm.
-våttorkar golvet o köket samt vb övriga golvytor.
- piffar till soffkuddar, plädar, sätter färska blommor i vaser, torkar lite snabbt på skåpsluckor mm
- tömmer sopor.
- byter/ tvättar handdukar varje/ varannan dag.
Städhjälpen kommer varannan fredag och storstädar.
I snitt lägger jag 60-80 min per dag på
Städning. Ibland känner jag att det tar över mitt liv:) men står inte ut med stöket.
Har en treåring, är höggravid. Vill ofta tvätta händerna med handsprit efter besök hos andra barnfamiljer.
Växte upp i misär, typ. Säkert ett obearbetat trauma. Folk kommenterar ofta hur välstädat vi har det.
Lite intressant dethär.. Vissa pratar om städhjälp som pigor, vissa lever som trista hemmafruar från femtiotalet och tillbringar dagarna med att städa, vissa bryr sig inte alls och tycker städning är waist of time, typ bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete..
Tänk så olika vi prioriterar! Undrar ändå om inte alla är lyckliga och nöjda på sitt sätt?