Rädd för vad som väntar...

Hej! Jag förstår precis hur du känner dig! Jag tvekade i 2 år innan jag tillslut bestämde mig för att våga prova IVF, då hade vi försökt att få barn på egen hand i 4 år. Jag började med hormonbehandling (nässpray) den 13/3. En del får besvär av nässprayen men jag tillhör den lyckligt lottade skaran som knappt kände av några biverkningar alls. Lite värmevallningar nattetid, men värre var det inte. Den 2/4 fick jag börja med sprutorna och fick då sluta helt med nässprayen (en del får fortsätta spraya men mindre dos). Nu har jag tagit 9 sprutor och det har gått bra. Maken ger dem för jag vill inte sticka mig själv... Det har blivit en och annan tår vid spruttagning men enbart beroende på min nervositet och inte för att det gjort ont. Nu börjar jag bli nervös för äggplocket som med största sannolikhet blir på onsdag eller torsdag nästa vecka... Det har hjälpt mig mycket att surfa runt här på familjeliv och följa andra som genomgår samma sak. När man läst om tillräckligt många som gjort det så ökar känslan av att om alla dessa tjejer klarar av det här så gör jag det också! Och det kommer du också att göra! :) kram

För mig var det motsatta problemet! Vi gjorde vår utredning hösten 2012 och på grund av vår ålder tyckte gyn att vi skulle sätta upp oss på kö-lista för IVF omgående även om jag var ytterst tveksam. De menade på att den "normala" kö-tiden var ca 6 månader, så vi gjorde det. Sen hade vi sån "tur" att de ringde oss efter bara en månad och erbjöd oss en plats då några andra hoppat av. Så vi åkte på ett första möte och mitt enda minne därifrån är att jag grät hela tiden och så beslöt vi oss för att tacka nej den gången. Ett halvår efter denna traumatiska ;) upplevelse så prövade vi istället att göra inseminering på en privat klinik. Vi gjorde 3 försök under förra året. Tyvärr blev det inget resultat av det men det förberedde mig mentalt för att våga prova IVF. Så jag tror att om du som jag känner oro och tveksamhet så kanske det bara är skönt om du får sommaren på dig att "mogna". Sprutorna är som du säger som diabetessprutor så de sticks inte in så långt och är väldigt enkla att ta. Jag har ju fördelen att min man inte är spruträdd så det är han som får ta dem på mig. Om du frågar min man ang humöret så tycker han nog inte att det är någon större skillnad på mitt humör (men så svänger det också fram och tillbaks i vanliga fall...) :) Klart att du också klarar detta, inga problem! :)

Då hinner du kanske precis! Man börjar med nässprayen en vecka FÖRE förväntad mens. :)

Härligt att i är igång nu iaf! Håller tummarna för att det går bra för er! :) Vårt första försök misslyckades... Men på söndag sätter vi in ett ägg från frysen och hoppas på det bästa! :)