Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Min barnmorska är äntligen tillbaka från semester så när jag ska dit den 2a så ska jag berätta om min rädsla, ska även träffa narkosläkaren den 7e för att gå igenom inför snittet. Ryser i kroppen bara jag tänker på att ligga där i operationssalen, vaken! Det är just mina hjärnspöken jag är rädd för, jag är inte ett dugg rädd för komplikationer eller för att det ska göra ont, utan just känslan av att ligga där fullt medveten av vad de gör på andra sidan skynket. Det är som att den rädslan tar över motivationen helt. Jag kan få panik när jag druckit för mycket också, när huvudet börjar snurra. Det är därför jag aldrig dricker heller, för det ger mig obehag. Jag är inte rädd av mig i övrigt, brukar ha skinn på näsan, men när det gäller blod och operationer så är jag en riktig fegis. Ska absolut prata med min bm om detta så får hon vägleda mig. Stor kram

Tack fina ni, jag har läst på hur mycket som helst om ks, positiva saker, men jag känner ändå att jag kommer få panik när jag väl är där. Jag tillhör inte gruppen som får panikattacker ofta, men just operation vid vaket tillstånd är hemskt bara man tänker på det. Även om jag inte kommer se vad de gör eller känna vad de gör bakom skynket såkommer jag ju fortfarande veta, och det är vetskapen som är skrämmande. Tänk om jag får panik när jag väl ligger där! Katastrof! Ska träffa min bm på torsdag så får höra vad hon säger. Kram till er alla

Till er som är oroliga mellan ul, mitt lugnande var att köpa en doppler att lyssna på bebisens hjärtslag med. Jag köpte min för femhundra på teknikmagasinet och gav mig verkligen lugn när jag tvivlade på om bebisen levde eller ej, innan jag började känna tydliga rörelser varje dag senare i graviditeten. Kram och lycka till på kub/ nupp.

Åh vad härligt att allt såg och kändes bra! Minns mitt nupp/kub, det blev så verkligt på något sätt för då ser ju verkligen bebisen ut som en bebis också med konturer och rörelser och allt. Det är underbart att gå på ultraljud i dom där veckorna :) stor kram

Jag känner mig inte lika nervös och rädd inför snittet nu, har nog låtit allt sjunka in lite mer än förut, även fast tankarna fortfarande är där så tror jag ändå det är vanligt då det faktiskt är en förlossning. Nästan alla är rädda eller oroliga för någonting gällande fl och jag känner att min oro börjar sjunka in mer och mer, jag längtar mer inför bebis faktiskt :)

Bara 12 dagar kvar till snitt :)

Var hos bm idag, påtalade min tidigare rädsla men jag känner som sagt att jag har mer kontroll över tankarna nu.

Järn och socker ser fortfarande fina ut, blodtrycket lika så. Bebis hjärtslag ligger på fina 150 slag/minut och hon ligger ju då såklart fortfarande i säte. Hon klämmer in nästan hela sig på min högra sida tokigt nog, så vänster på magen är jag mjukare hihi tokloppa.

Jag har nu gått upp ca. 15 kg sen inskrivningen. Tror jag börjar samla på mig vatten för vaderna känns tunga och värker lite, för varmt för stödstrumpor nu också! Men än så är jag inte svullen någonstans.

Hade dock lite protein i urinen, en etta så det var godtagbart men ändå så det ska observeras, ska be narkosläkaren på tisdag om att få göra ett nytt prov när jag ändå är inne på besök. Så nu är det väl bara att hoppas att man inte drabbas av havandeskapsförgiftning som grädde på moset nu de sista 12 dagarna som gravid.

Hon uppskattade bebis vikt till ca. 3800 vid födseln så det är ju ingen liten tjej där inne Heller även fast jag inte är så stor ;)

Stor kram till er där ute!

Vecka 38 ( 37 +3)

Hihi ja hon visar verkligen tydligt att man inte ska ta någonting för givet ;)

Tack! :) ja jag måste försöka fokusera på mötet med bebisen bara, inte allt runtomkring. Bebis är ju det vi är där för och det ska bli så skönt att få ut henne. Så man får lära känna henne ordentligt. Nu börjar man dessutom känna sig höggravid, vaderna värker som bara den och jag vill knappt gå ut för är rädd att vaderna ska säga stopp så jag inte kommer hem igen :/

Grattis till lyckat kub! :) underbar känsla!

Ursh jag lider med dig. Hur långt är det kvar nu?

Ja nu är det varmt här i Sthlm. Jag klarar inte av värmen heller, ligger inne med fläkten på tillsammans med hundarna, de vill inte heller vara ute. Vaderna ömmar, säkert av värmen. Bor du på sjukhuset nu eller har du någon annanstans att vara nära ks? Kram

Snart är du tillbaka i dig själv igen SL och då har du din bebis i famnen. Det känns tufft nu, i know, men dagarna rullar på och du kommer kunna blicka tillbaka och ändå känna att det var sååå värt det. Försök sysselsätta dig med något, jag köpte pärlor och har gjort fina namn hängen till barnvagnen, napphållare osv. Jag är inte så bra vän med virknålen så detta passade mig perfekt att fördriva lite tid med. Har ju varit hemma sen 2 maj så även om orken inte funnits där ändå så vill hjärnan arbeta lite ;)

Ja idag är det bara 10 dagar kvar innan loppan vräks. Tror inte hon kommer tidigare så vi siktar in oss på det planerade snittet den 14e. Längtar enormt mycket dit nu, rädslan har liksom lagt sig och mer tagits över av förväntan :)

Bjuder på ytterligare en sommar bild från igår kväll när jag och sambon satt vid en badstrand bara vi två och grillade och åt gott. Även om orken gör att man blir begränsad och bara vill ligga i soffan om dagarna och kvällarna så är det skönt att kunna göra någonting litet bara vi två nu innan skrutten kommer. Hoppas ni alla får en fin helg! Kram