Existerar trotts?

Efter att ha läst en text här på fl, skriven av en mors känslor för sitt barn, där det gick från kärlek till hat/oönskat barn vid trotts. Så börja tankarna snurra, trotts, när är barnet trottsigt? Jag har bara två barn som fyller 3 och 8 år, och jag kan inte komma på någon situation som skulle kunnat uppröra mig eller göra mig så pass arg. Givetvis har mina barn en fantasi och vilja som inte alltid går ihop med min planering, men det löser sig alltid. Precis som lilltjejen som snart blir 3år, jag blir så fascinerad och full i skratt av hennes kommentarer, viljestyrka och ideér. Och det får mig att undra över, existerar trotts eller är det bara brist på tid och förståelse för barnet? Vad tror du?

Långbenopluto

Äldre 11 Apr 21:38

#1

Klart det existerar, det är en naturlig del i utvecklingen.

CissiJissi

Äldre 11 Apr 21:49

#2

När jag läste Petra Krantz Lindgren om att det ofta kan vara föräldrarna som trotsar och inte barnet så kände jag mig öppen för att hålla med om det! Det händer nog absolut! Ibland är det så att man som förälder kan ha kontrollbehov som försvårar mycket.. Men det här är verkligen inget svartvitt ämne! Trots finns nog absolut, men det är nog även så att många gånger skyndar man sig för mycket med att säga att något är trots när det kanske finns något mer än bara "hej jag vill testa gränserna just nu". Och frågan är om man ska nöja sig med att skylla på "trots-fasen" eller leta efter en djupare bakgrund och orsak, ska jag som förälder kanske göra något mer här nu, kanske möta något nytt behov av frihet eller självständighet eller trygghet eller vad? Varför trotsar barnet just nu liksom. Ja. Verkligen inget svartvitt ämne men borde gå att diskutera ändå, jag tycker det är givande att prata om detta!!:)

Personligen vet jag att jag hade kunnat säga att min son var trotsig då och då men än så länge har det inte räckt så, det fanns alltid något bakom och möjlighet för mig att underlätta så trots kunde bli till bättre samarbete och utveckling!:)

lövet2

Äldre 11 Apr 22:10

#3

Ja, visst finns det trots, men det är ju inget man måste bli arg för. Personligen tycker jag mer det är en intressant utmaning att försöka få till ett samarbete med trotsiga barn.

sextiotalist

Äldre 13 Apr 08:19

#4

lövet2 skrev 2015-04-11 22:10:58 följande:

Ja, visst finns det trots, men det är ju inget man måste bli arg för. Personligen tycker jag mer det är en intressant utmaning att försöka få till ett samarbete med trotsiga barn.

Håller med och detta med att föräldrarna trotsar sina barn, skulle vilja se hur föräldern trotsar när barnet först vill ha den röda muggen och när han får det så är det fel, för då ska det vara den gröna/blå/gula muggen istället.

Jag tror att barnet trotsar mot sig själv.

Trots är sunt många gånger, man borde trotsa mer, även om vuxen

CissiJissi

Äldre 13 Apr 10:11

#5

sextiotalist skrev 2015-04-13 08:19:22 följande:

Håller med och detta med att föräldrarna trotsar sina barn, skulle vilja se hur föräldern trotsar när barnet först vill ha den röda muggen och när han får det så är det fel, för då ska det vara den gröna/blå/gula muggen istället.

Jag tror att barnet trotsar mot sig själv.

Trots är sunt många gånger, man borde trotsa mer, även om vuxen

Jag tror folk använder ordet trots på olika sätt, situationen du pratar om är inte riktigt det jag tänkte på.. Men i en sån situation kan det ju ibland handla om att barnet uttrycker ett behov av att få bestämma och välja och plocka själv för att det kanske inte är något det känner det får tillräckligt mycket annars, det man menar med föräldertrots är att man som förälder bestämmer och kontrollerar så mycket att barnet protesterar, att man inte samarbetar för att ge barnet möjlighet att känna på självständigheten och ta mer och mer för sig :) du förstår inte det tänket eller?:) vad tänker du om det då?:)

sextiotalist

Äldre 13 Apr 10:24

#6

CissiJissi skrev 2015-04-13 10:11:56 följande:

Jag tror folk använder ordet trots på olika sätt, situationen du pratar om är inte riktigt det jag tänkte på.. Men i en sån situation kan det ju ibland handla om att barnet uttrycker ett behov av att få bestämma och välja och plocka själv för att det kanske inte är något det känner det får tillräckligt mycket annars, det man menar med föräldertrots är att man som förälder bestämmer och kontrollerar så mycket att barnet protesterar, att man inte samarbetar för att ge barnet möjlighet att känna på självständigheten och ta mer och mer för sig :) du förstår inte det tänket eller?:) vad tänker du om det då?:)

Jag har haft filosofin att försöka minska antal konflikter, dvs en lat mamma i vissas ögon här på FL

.
Men trotset har ändå kommit i perioder.
Jag har sett skillnaden mot egen vilja, det har jag aldrig upplevt som trots (och min grabb har alltid varit en viljestark person med humör) mot att trotset där barnet inte själv vet och/eller vet men har inte förmågan än.
Men jag har också varit med om situationer där en trevlig utflykt har blivit kaos, utan att man kan, hur man än anstränger sig, hitta varför det gick så fel, och sedan lika snabbt som vredesutbrottet kommit, så försvann det igen, utan att förstå varför.
För mig är det en väldigt skillnad mot trots och egen vilja. Jag kan i sig förstå lite, jag har ju haft PMS och det krävdes inte mycket för att mina hormoner kunde få frispel (men jag är ju vuxen och kunde hantera det betydligt bättre än tex en treåring, men ibland önskar man att man kunde lägga sig på marken och skrika

)
Nu är grabben en tonåring och då ser utmaningarna annorlunda ut, men ibland märker man hur tonårshormonerna rusar i honom, även om det är lugnare nu och betydligt mer sällan än för 3 år sedan

CissiJissi

Äldre 13 Apr 11:03

#7

sextiotalist skrev 2015-04-13 10:24:21 följande:

Jag har haft filosofin att försöka minska antal konflikter, dvs en lat mamma i vissas ögon här på FL .

Men trotset har ändå kommit i perioder.

Jag har sett skillnaden mot egen vilja, det har jag aldrig upplevt som trots (och min grabb har alltid varit en viljestark person med humör) mot att trotset där barnet inte själv vet och/eller vet men har inte förmågan än.

Men jag har också varit med om situationer där en trevlig utflykt har blivit kaos, utan att man kan, hur man än anstränger sig, hitta varför det gick så fel, och sedan lika snabbt som vredesutbrottet kommit, så försvann det igen, utan att förstå varför.

För mig är det en väldigt skillnad mot trots och egen vilja. Jag kan i sig förstå lite, jag har ju haft PMS och det krävdes inte mycket för att mina hormoner kunde få frispel (men jag är ju vuxen och kunde hantera det betydligt bättre än tex en treåring, men ibland önskar man att man kunde lägga sig på marken och skrika )

Nu är grabben en tonåring och då ser utmaningarna annorlunda ut, men ibland märker man hur tonårshormonerna rusar i honom, även om det är lugnare nu och betydligt mer sällan än för 3 år sedan

Helt med på noterna! Jag är fortfarande färsk mamma men har samma filosofi! Och ser det inte som lathet alls!:)

Tror många använder ordet trots på vilja, som du säger att du tex kunnat skilja mellan och därmed inte själv gjort, så jag förstår!:) gör samma sak själv.. Har inte upplevt riktig trots ännu, men grabben är ju bara två!:) du har kunnat urskilja trots och vilja etc, men jag ser många som bara skyller på trots jämt, "jaha nu har den berömda 2årstrotsen kommit", i flera situationer har det känts lite obekvämt då jag personligen bara upplevt att barnet var trött eller kände sig less på förälderns kontrollbehov.. Tex när barnet skriker för att det vill äta själv, men föräldern vill inte ha kladd och vägrar annat än att själv få mata barnet med sked, resultatet är båda blir arga och trötta.. En sån situation är en klassisk "föräldertrots" där man skulle kunna släppa lite på kraven och ge barnet glädjen av att få prova äta själv.. Nu skriver jag banalt enkelt, jag vet det inte är så svartvitt och jag hoppas jag bara har bedömt fel de gånger jag tycker det sett ut som föräldern trotsar!:) pga alla såna situationer har jag fått svårt för ordet trots då så många inte verkar ha samma urskillningsförmåga som du pratar om!:) men som du säger, riktig trots finns säkert och jag får väl se det med egna ögon sjölv någon dag:)

gbgumman

Äldre 13 Apr 12:23

#8

Trots förekommer i flera åldrar. Kan känna att det händer att jag trotsar. För att tala om vad min 75 åriga moster gör. Hugaligen vad envis och trotsig tanten kan va.

Existerar trotts?

INNEHÅLL